.

Valborgsmässoafton. Nu borde vi vara på väg till en majbrasa, men det är inte så. Vi sitter hemma och kurar.
Vi har just sett filmen Avatar, som inte alls är något som jag egentligen gillar, men den fick mig att se klart.

Men jag ska börja i en annan ända. Folke Schimanskis artikel från 1992 i Populär Historia.

Han presenterar där en forskare: den tyske forskaren Gert von Pistholkors.

verksam vid universitetet i Göttingen. Han är en framstående kännare av regionen och förestår den baltiska historikerkommissionen i Tyskland. Själv är han av tysk och finsk härkomst och föddes i Narva i Estland 1935. Han bör ha en viss distans till de baltiska staternas historiska ödesfrågor, samtidigt som han känner en personlig anknytning till området.

Det låter förtroendeingivande, eller hur? Men:

1.      av tysk och finsk härkomst och föddes i Narva i Estland 1935

a.       ”tysk härkomst”, han är alltså balttysk adelsman bosatt i Narva vid födseln. Han bör ha lämnat Estland 1940 när Hitler kallade hem alla av tysk härkomst. Han var i så fall 5 år när han lämnade Estland. Hur många egna minnen har han då?

b. Läs det här stycket som är en utsaga av Pistholkors: – Denna tvångskollektivisering i riktning mot kollektiva och statliga jordbruksenheter har naturligtvis i långa stycken underminerat balternas förmåga att bedriva självständiga jordbruk. Jag kan inte föreställa mig, att en fullständig omstrukturering till privatägda jordbruk kan genomföras.

Läs den en gång till! Esterna började gå över till privatjordbruk redan i slutet av 1800-talet. Som jag sagt tidigare: efter att bl.a. C R Jacobsson arbetat med utbildning av bönderna. Men; och nu kommer det viktiga: Pistholkors är av balttysk släkt. Han har lärt sig att esterna är av en mindre intelligent ras. Varför skulle han annars tro, att de inte kan lära sig något? (Vilket de har visat att de kan. Jag vet t.ex. att en släkting till en släkting fick tillbaka en gård, men klarade det inte eftersom han var utbildad till traktorförare, och inte kunde helheten, men han lärde sig…)

c.       Men vad gäller metoderna att nå självständighet, var bristen på samverkan ganska iögonfallande, säger han också, och visar att han inte är medveten om att Estland och Lettland samarbetade i de sista striderna mot tyskarna 1919, och den viktiga dagen som firas den 23 juni som Segerdagen var dagen för det sista slaget mot tyskarna i Lettland.

Detta är alltså en artikel skriven i för övrigt ganska god anda, men vittnar ändå om en märklig inställning till Estland och dess folk.

En annan sak. Jag har skrivit i DN om att en människa som är ”snäll” blir tilltalad hur som helst eftersom ingen är rädd för henne/honom. Det gäller stater också. Kanske är det därför man spridit så märkliga och illvilliga rykten om Estland och de andra baltiska staterna. Jag ska ta ett exempel:

När Sovjetunionen gick under, då lossades inte ett enda skott i Estland; ingen människa dog. I Kazakstan däremot skars många ryssar till döds. Två länder med två olika kulturer. Och vilket land respekteras av den stora grannen? Inte är det Estland.

Det är vad jag tänkte på när jag såg filmen om det lilla folket någonstans i rymden, som blev attackerat av de grymma människorna. Det är ingen idé att vara snäll. Det är för lätt att förgöra en då. Helt enkelt.