Okt. 31, 2010 Jag fortsätter med tiden för den första republiken Estland 1918 - 1940

Jag fortsätter med tiden för den första republiken Estland 1918 - 1940.

Den stora sångfestivalen hölls fyra gånger under de här åren. Det var 1923, 1928, 1933 och 1938. Under den ryska tiden hade man också sångfestivaler, men då valdes musiken noggrant, så ingen estniskt sång med tradition skulle förekomma. Festivalerna började med den stora paraden genom Tallinn, och gör så fortfarande.

Man hann också fira två andra stora högtidsdagar, nämligen Estniska Republikens 10-årsdag och 20-årsdag. Sedan var det slut.


En liten bild från

20-årsjubileet.


Samma sångfestival.

Esterna hade flera skickliga gymnaster under de här åren. Vi i Sverige fick ju Ernst Idla som instruktör efter kriget.

Egentligen var det faktiskt så, att de levde mycket som vi. De hade bussar, bilar och motorcyklar som vi. De hade en flygplats i Ülemiste som nu. Från början var flygets uppgift att föra flygpost till Helsingfors för vidare distribution (de fanns faktiskt inga datorer då). Det dröjde inte länge förrän den linjen också tog passagerare liksom en ny linje som trafikerade  Tallinn-Riga-Königsberg.

Den första radiosändningen i luften var den 18 december 1926 från Tallinn.

I Estland konstruerades den första TV-n redan 1936 av en man vid namn Mihkel Aitsam.

När det gällde turism stod Estland i en klass för sig. Det var som Sydeuropa nu. Jag har berättat om känslan när jag 1993 kom in i mitt hotellrum på Ranna Hotell i Pärnu och såg havet genom fönstret och kände mig förflyttad till Medelhavet! Jag förstår verkligen att Pärnu blev en stor turistort. Även ester semestrade där. De hade två veckors semester medan svenskarna bara hade en.

I Pärnu ser man också tydligt vilka hus som är från åren 1920-1940. Det finns många i funkisstil. Vad vi har en klar bild av är hur Haapsalu såg ut då. Det har vi sett i böckerna om Lotta på Bråkmakargatan bl.a. Ilon Wikland ritade sin barndomsstad. Trähusen i bärnstensfärger som står precis i gatukanten.



Detta är Estland!

I Haapsalu finns nu ett Ilon Wikland museum. www.ilon.ee
Det är värt ett besök i verkliga livet också.

Fortsättning följer.
Under tiden ska ni gå in på http://124286.edicypages.com/eesti-ajalugu, som jag råkade komma in på när jag satt och letade. Visserligen är texten på estniska, men den är verkligen bra!

Okt. 29, 2010 Viktiga namn under Estlands första frihetstid.

Jag tittade i boken Eesti Fotoalbum 1918 - 1940 med bilder från estniska filmarkivet, samlade med texter av Ivi Tomingas och utgiven 2006.

Först ser vi 10 bilder på estniska statsmän under den här tiden.

1. Jaan Teemant (24.9 1872 - 24.7 1941)     Riigivanem (riksäldste, president) 1925 - 1927 och 1932.
Arresterad av NKVD 1941 och troligtvis arkebuserad.

2. Jüri Jaakson (16.1 1870- 20.4 1942)  Riigivanem 1924-1925. Tidigare chef för Estlands Bank. Tillfångatagen och skjuten av NKVD.

3. Jüri Uluots (1.1. 1890- 9.1 1945) Premiärminister, ställföreträdande president när Konstantin Päts placerats i sibiriskt sinnessjukhus 1940. Det var Uluots som tf president tillsatte den estniska regeringschefen Otto Thief under septemberdagarna 1944 mellan den tyska och den ryska  ockupationen. Han dog strax efter sin ankomst till Sverige 1945 på flykt.

4. Otto Strandman (30.11 1875- 5.2 1941) 
1918 arresterades han av de tyska ockupationsstyrkorna.
Riigivanem 1929-1931. Premiärminister 1919. Tidigare minister i bl.a. justitiedep. jordbruksdep. och finansdep. Han sköt sig när NKVD kom för att arrestera honom.

5. Jaan Tõnisson (22.12 1868- ?) Riigivanem 1927-1928 och 1933. Även bl.a. utrikesminister
Redaktör och grundare för tidningen Postimees (fr. 1893), den största dagstidningen i landet, där han pläderade för större frihet för esterna. Bildade den första politiska partiet efter det att tsaren givit människorna större rättigheter 1905. Han valdes tom in i den ryska duman. 1917 talade han för ett helt fritt Estland. Han var mycket aktiv politiker och hade många viktiga poster. Han var också den som verkligen löste den ekonomiska krisen under 30-talet som jag tidigare skrivit om.
Han arresterades av NKVD 1940, och därefter vet vi ingenting.

6. Johan Pitka (19.2 1872-? 1944.)   Amiral och grundare av Estlands marina försvar. Han ledde Marinen under hela frihetskriget även under det tyska angreppet mot Riga. Han blev besviken på den estniska politiken och emigrerade till Kanada 1924-1926, men återvände för att åter fly från sovjetmakten på hösten 1940. Han återvände den 22 april 1944. Under försöket att organisera försvaret mot Röda armén i september 1944 blev han troligen dödad.

7  Karel Eenpalu (28.5.1888 - 27.1 1942)  1932 Riigivanem, premiärminister, utrikesminister. Hette först Karln Einbund till 1935. Det var Eenpalu som ledde arbetet med att alla skulle byta till estnisktklingande namn. Han var aktiv under frihetskriget. Hade många viktiga poster i Estland.
1940 blev Eenpalu tillsammans med många andra esniska politiker artresterad och deporterad till Sibirien. Han avled 1942 i ett fångläger i Vyatka, Kirov oblast.

8.  Konstantin Päts (23.2 1874 - 18.1 1956  Estlands förste president.
Jag har redan skrivit mycket om honom. Det var Päts som använde utomparlamentariska metoder för att rädda Estland från fascismen, som han sa. Det var Päts som skapade den nya regeringsformen 1938 som avskaffade politiska partier. I fortsättningen valdes mannen eller kvinnan, inte partiet. Det blev ett tvåkammarkabinett. Det ena med av folket valda ledamöter det andra grundat på yrkesorganisationer. Samma grundtanke som det engelska parlamentet. Han arresterades 1940 och levde ända till 1956 i sovjetiskt mentalsjukhus i Kalinin/Tver.

Päts kort efter behandlingen i Sovjets fångenskap.



9. August Rei (22.3 1886 - 29.3 1963)  Riigivanem 1928-1929. Även olika ministerposter oc anmassadör i Moskva . Flydde till Sverige 1940
1906 var han redaktör för den underjordiska tidningen tidningen Sotsiaaldemokraat i Tallinn.

premiärminister med presidentens uppgifter i den estniska regeringen i exil från 9 januari 1945 och fram till sin död.
Under första världskriget tjänstgjorde Rei som artilleriofficer i Sankt Petersburg, han tillhörde de estniska armeenheterna där som i mars 1917, på initiativ av estniska politiker, tilläts samla de estniska soldaterna i egna enheter. Mellan 1917 och 1919 var Rei åter chefredaktör för tidningen Sotsiaaldemokraat och nästan samtidigt (1918-1919) var han arbets- och socialminister, vice statsminister samt biträdande utbildningsminister i den provisoriska regeringen. Därefter (1919-1920 var han ordförande i Asutava Kogu (den estniska konstituerande församlingen). Rei ledde även den delegation som förhandlade om gränsdragningen mellan Estland och Lettland och han var även talman i parlamentet 1925 till 1926. Mellan 1927 och 1928 var han chefredaktör för tidningen
Rahva Sõnema (Folkets röst). Rei var utrikesminister 1932-1933 och biträdande utrikesminister 1936-1937. Fram till 1936 arbetade han också som advokat och han utsågs även till hedersdoktor i juridik vid Tartu Universitet.

Mellan åren 1938 och 1940 var han Estlands ambassadör i Sovjetunionen varifrån han 1940 flydde till Sverige via Riga. Under åren i Sverige var Rei medlem i den estniska regeringen i exil, från 31/12 1944 till 9/1 1945 som utrikesminister och från 9/1 1945 fram till sin död som premiärminister med presidentens uppgifter.

Rei har även skrivit och tolkat socialistiska böcker och givit ut sina memoarer. Han var under hela sitt liv kulturellt intresserad. Under större delen av tiden i Sverige bodde Rei med sin familj i Bromma och han gravsattes på Bromma kyrkogård. Den 27 augusti 2006 ormbegravdes han och hans hustru på Skogskyrkogården i Tallinn.

(Reis biografi direkt från Wikipedia)

 

10.  Johan Laidoner (12.2 1884 - 13.3 1953)  Överste i tsarryska armén. Sedan General och överbefälhavare för de estniska styrkorna. I frihetskriget var han mycket framgångsrik. Han stred mot både de ryska och de tyska trupperna. Han dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen i juli 1940. I Tallinn finns ett Laidonermuseum, som vi besökte för många år sedan. Jag tror vi måste tillbaka dit. Där finns hela frihetskrigets historia.

och Laidoner efter sina förhör i fångenskap.



Detta var den första texten om tiden för Estlands första frihet. Det kommer mer.

Okt. 27, 2010 Många ester har haft synpunkter på Oksanens bok.

Reportertimmen, ett synnerligen viktigt program på estnisk radio i dag.



Vet hon vad hon skriver om?

Sofi Oksanen har gjort succé med sina böcker om Estland under sovjetockupationen. Boken har sålts till 20 länder. Den är den mest sålda boken i Estland. På biblioteken är det en ständig kö. Alla vill läsa den. Det är den bok som fått flest pris. Tidningen Postimees gav den sitt litteraturpris för år 2009, t.ex.

Men.

Den beskriver en tid som de flesta ester vill glömma. En tid som de försökt förtränga i snart tjugo år. En tid med så många fruktansvärda minnen, som man inte vill bli påmind om. Ändå måste man läsa boken för at se vad andra människor läser om livet i Sovjet-Estland.

Självklart kan inte en ung kvinna från ett annat land förstå hur det var.
Hon smutskastar den estniska kvinnan.
Så illa var det inte som hon skriver.
Det var mycket värre än hon skriver.


Många har haft synpunkter, och det diskuterades alltså på radio i dag.

Hon kan inte veta hur det var att leva i Estland. Det kanske är någon annan som skrivit boken egentligen.
Ja, inte ens Shakespeare har sluppit den misstanken.

Det finns ester som inte vill känna igen sig utan menar att det är utlandstesternas uppfattning om den estniska kvinnan som kommer fram i boken.

Kanske ska man se boken som en skönlitterär skrift, föreslår någon. Det är inte en roman med historiska fakta.
Ändå skildrar "Utrensning" vårt helvete. Nästa bok måste berätta om hur vi överlevde över huvud taget!
En annan säger: Vi måste diskutera om vi är överlevare eller offer.

Det är många svåra frågor som kommer upp i dagern under programmet. En man säger att vi måste komma ihåg helvetet. Det groteska livet vi levde. Vi måste komma ihåg hur det förekom våldtäkter och skott i pannan under deporteringarna till Sibirien. Inför ögonen på alla. Barn, vuxna, gamla. Ingen slapp undan.

Vi minns hur Nillas man blev skjuten när han klev av tåget efter jobbet och hur Nilla själv deporterades och lyckades överleva för att hennes berömda syster, balettdansösen Liia, genom utpressning fick hem henne.
Eller att Õies pappa aldrig kom fram till Sibirien eftersom han blev skjuten på vägen, liksom de andra männen i hans tåg. Det var därför kvinnorna fick åka med ett annat tåg.

I programmet talar de också om att unga skådespelare aldrig kan gestalta den sanna verkligheten. De har inte förstått någonting. Att det bara berodde på ren tur om man överlevde.

Ingen vill egentligen tala om en tiden. Den ska trängas bort. Men Sofi Oksanen har öppnat en dörr, och nu måste man ta ställning.

Jag kan så innerligt väl förstå att detta är för svårt. Och jag minns att jag tänkte när jag läst "Utrensning" att det skulle nog finnas människor som inte såg varför Alide blev sådan hon blev. Som skulle förakta estniska kvinnor för att de var så grymma. De skulle inte se varför hon gjorde som hon gjorde. Ett liv i helvetet med medmänniskor i avsaknad av vanliga mänskliga känslor, det skapar en speciell sorts människa. Det är inte något bra liv.

Okt. 26, 2010 I dag levererades Euro till Estland.

Vi såg en repris på ett program om naturen i Ryssland på TV. Det var djurvärlden i Sibirien vi fick se.. Björnar, vargar och mindre djur under sommar och vinter. Ibland kan temperaturen falla till Det handlade om att döda eller dödas. Så är ju djurlivet. Men hela tiden satt jag med sorg i hjärtat och tänkte på att just där kanske Õie sprang och ville tillbaka till Estland och friheten när hon flydde från den kolchos i Gulag dit hon tvångsdeporterats tillsammans med sin mamma den 14 juni 1941.

I Aktuaalne Kaamera fick vi veta att Estland sjunkit till 26:e plats på listan över korrumperade länder. Sverige är på fjärde plats. I Estland är det tre äldre domare som har låtit sig mutas, som orsakat fallet på skalan. De har väl fortsatt arbeta som de gjorde när de var domare i Sovjet- Estland.

President Ilves dotter har varit utsatt för utpressning. En man försök6te få ut 4 miljoner estniska Kroon, men dömdes i dag till 4 års fängelse.

I dag levererades Euro till Estland. Alla börjar förbereda sig för bytet. I ett annat program såg vi hur man kan växla in sina mynt i estniska banker. Det finns en automat som räknar ut värdet på mynten man lägger i den. Dessutom sorterar den bort utländska mynt. Sedan är det bara att gå till en bankkassörska med sitt kvitto och få ut värdet i Euro.

Rubeln anses övervärderad, och man väntar på en devalvering.

Det är ett svenskt företag som växer snabbast i Estland.

Även i Estland kostar kulturen alltmer. Estlands statliga symfoniorkester har överskridit sin budget med 4 %.

Det kända rockbandet från Ryssland, DDT spelar i Saku Suurhall. En medlem i bandet sa vid en intervju att han upplever att kulturen i Ryssland just nu går framåt. Den diskuteras mycket. Man kan också säga, kulturetablissemanget inte längre är vänstervridet efter att ha hört honom.

"Åk hem dit där ni kommer ifrån! Vi betalar inte skatter för att försörja er!" står det på ett plakat i farstun i ett finskt hyreshus. På plakatet finns en estnisk flagga och ett ryskt emblem.
Det var en hyresgäst som blivit förbannad, och satte upp plakatet, berättade en estnisk journalist. Det är inte en allmän uppfattning. Dock måste man se sanningen i vitögat: "det är många estländare som står för mycket kriminalitet i Finland" fortsatte han. (Estländare = alla i Estland boende, till skillnad från ester som betyder i Estland boende med helestniskt ursprung. Som man skiljer på finnar och finländare också.) )

 
Socialdemokraternas kandidat till vice borgmästare, det etniske ryssen Vadim Belobrovtsev.

Den tidigare avgick när han slutade som ordförande i partiet. Vadim Belobrovtsev tillfrågades om han skulle ingripit om han varit vice borgmästare under Bronsnatten. Han tvekade först, men sa sedan att "Det var en orolig tid." Han skulle alltså inte ingripit, vilket är mycket talande. På frågan om han valdes för att han skulle locka ryska väljare medgav han att det var ett taktiskt val.


I Sankt Petersburg finns den estniska kyrkan Jaani kirik. Den såg en gång ut så här (en modell):





Under sovjettiden såg den ut så här:


Det vill säga, tornet var borttaget, en tillbyggnad gjord och kyrkan användes som hotell.

Nu har man återställt kyrkan med bidrag från bl.a. tidigare studenter i Leningrad.

Okt. 25, 2010 I det Sovjetiska Estland gällde regeln att för varje rysk tjuv måste en est arrestera

I det Sovjetiska Estland gällde regeln att för varje rysk tjuv måste en est arresteras.  Det fick inte vara så, att ryssarna var mer tjuvaktiga än esterna.

 

I en kolchos upptäcktes ett hål i staketet. Det var tydligt att folk tog sig ut där efter att ha stulit grönsaker från kolchosens lager. Det var ingen vanlig stöld. Eller rättare sagt: det var ingen vanlig kombinering. Detta var ett stort brott eftersom det stals från ett lager.

Ingen ville skvallra om det, så det tog tid innan de kom fram till myndigheten att det förekom stölder. En dag hade det i alla fall kommit till allmän kännedom att de stals grönsaker från kolchosen. Då placerades ett TV-team och några milismän utanför staketet. De väntade på tjuvar! Den förste som kom ut var en ryss. Den andre var ryss. Den tredje var ryss osv. ändas till den fyrtionde som också var ryss. Detta betydde att inget fick rapporteras i TV eller radio. MEN. Så kom den fyrtioförste, och han var äntligen est. DÅ fick TV tillstånd att rapportera om stölderna: Man hade upptäckt två tjuvar som stal från ett kolchoslager. En vid namn Ivanov och en vid namn Mets.

Så handskades man med sanningen i Sovjetunionen, avslutade Hanno sin berättelse.


Okt. 24, 2010 Bland de första som arkebuserades i Sovjetunionen var kyrkans män.

Lena Andersson skrev i DN i går om ateismen.
Hon skrev bl.a. att Vaclav Havel menar att ateismen är farlig för oss eftersom " När den håller sin iskalla klo runt religionens mjälla oskuldsfulla hals urholkas vördandet för det mystiska, det eviga och människans litenhet."
Påven Benedictus XVI har klargjort att ateismen leder till massmord om man inte passar sig.
Lena Andersson menar då, att i ateismens namn har troligen ingen blivit mördad.
Jo. Kommunismen är en ateistisk rörelse. Bland de första som arkebuserades i Sovjetunionen var kyrkans män. Detta var absolut av ateistiska skäl. Allt som kunde störa den rätta kommunistiska, ateistiska uppfattningen skulle bort. Man ville inte ha en konkurrerande tro att kämpa mot. Det utfördes absolut massmord i ateismens namn, och mördandet lugnade inte ner sig förrän president Roosevelt gav Stalin ett ultimatum som innehöll krav på öppnande av kyrkorna mm för att Sovjet skulle få det lend-leasingavtal som gjorde det möjligt för Ryssland att få tillräckliga resurser för att kunna fortsätta att deltaga i andra världskriget.
---

Vi har varit på museum. Vi besökte stadslägenheten från tiden före ockupationen som finns att se i Rakvere. En mycket fin liten lägenhet med vackra möbler och fint porslin. Rakvere var på den här tiden en stad med låg bebyggelse och många gamla trähus. I lägenheten har det bl.a. bott en skräddare och en skomakare med familjer.
Men det bästa var nog ändå gården. Tänk att bo mitt i stad och ha en stor trädgård att spatsera i, med ett lusthus där man kunde sitta i avskildhet och festa.
 
Några hundra meter från muséet ligger kyrkan. Den gamla stenkyrkan med det speciella klockspelet som Arvo Pärt har komponerat för just den här kyrkan. Han bodde i staden under sin uppväxt. Museiguiden berättade om hur han som pojke inte ville störa sina föräldrar med att spela den klassiska musiken han älskade, så han tog sin cykel och cyklade runt på torget och lyssnade på musiken som hördes från högtalare där. För att hedra den store kompositören har staden i år placerat en staty föreställande den unge Pärt med sin cykel på torget.



Från Rakvere fortsatte vi sedan till Altja för att gå på krogen och äta lunch. Altja är en gammal fiskeby som tillhörde Sagadi mõis tidigare. Krogen är just en sådan gammal byggnad som jag tycker är så vacker med sitt stora höga grästäckta tak och de kraftiga bruna balkarna. Inne i krogen finns bara stora mörka träbord med bänkar täckta av smala trasmattor. Hela lokalen är ganska mörk, och när vi steg ut till solen och de knallgula björkarna nästan bländade oss, då var det hissnande. Dessutom var maten jättegod!



Altja kõrts (krog). Det vackra huset med sin fina gärdsgård.




Vägen ner till Finska viken och de gamla fiskestugorna.




Sagadi mõis har en 500-årig historia.
Godsets baroner har grundat sitt välstånd på skogarna. De var också ägare till fiskebyn. Numera finns här ett skogsmuseum, ett slottsmuseum, en naturskola, ett hotell och en restaurang.

Okt. 22, 2010 Reseguiden om Estland, Lettland och Litauen

Jag läser igenom reseguiden om Estland, Lettland och Litauen som givits ut av Första klass reseguider.

Den som inte redan kan Estlands historia (jag läser fr.a. om Estland) kan bli förvirrad. Självklart är det svårt att få plats med så mycket fakta på så litet utrymme, men jag måste ändå rätta lite grand.

sid. 31 Författaren börjar med att berätta hur esterna (och de andra) kom till området. Han berättar tvärsäkert att de är indoeuropeiska folk som motade tillbaka de finsk-ugriska folken. Det var dessa som sedan blev de moderna esterna, letterna och litauerna. Intressant. Inom forskningen diskuterar man om esterna kom söderifrån eller från Uralområdet. Numera lutar man mest åt Ural.

sid.34 Peter den store behandlade sina nya erövringar med respekt, precis som svenskarna gjort före honom. Den respekten skulle jag inte vilja mötas av. Efter förlusten i Narva brände och våldtog Peter och hans män folket i Estland. De tog hand om matförråd. Allt för att svenskarna inte skulle klara sig någon längre tid eftersom Peter var rädd att de skulle ta den vägen för att ge sig på Ryssland. Livegenskapen återinfördes. Efter 1921 uppförde de sig på ett liknande sätt.

Judisk historia sid 36.



Förintelsemonumentet i Paneriai, Polen... ett minnesmärke över de 70 000 judar som mördades här under den nazistiska ockupationen (1941-1944). I Lettland mördades 66 000 judar, medan Estland, med 4300 judar före kriget kallades "judefritt"*. Vad menar författaren? I Estland levde de 4 300 judarna i autonomi; många av dem följde med de sovjetiska trupperna 1941, endast ca 900 blev kvar. Den tyske makthavaren i Estland, Alfred Rosenberg, ville imponera på Hitler. Han såg till att de 900 och andra judar som forslats in i läger förintades, och proklamerade sedan Estland som "judenfrei". Detta har ester fått sig påräknat som en fruktansvärt judefientlig stat. I själva verket var det många judar som bosatte sig i Estland under Sovjettiden. Det var lugnast för dem här.

sid 38  I början av 1920-talet lyckades Estland och Lettland hålla fienderna på avstånd och få dem att erkänna gränserna. I själva verket besegrade esterna Röda armén först i svåra strider, och sedan i gemensam kamp med letterna besegrade de tyskarna i lika svåra slag. Många av soldaterna på estnisk sida var unga skolpojkar. Ants pappa var t.ex. 16 år när han gav sig ut i kriget.

sid 39  1944.. I väntan på att tyskarna skulle återvända flydde många balter till Sverige och Tyskland. Esterna hade fått fullständigt klart för sig, att de inte skulle få tillbaka sin frihet med hjälp av tyskarna. Man hoppades mer på USA eftersom president Roosevelt hade försäkrat att alla länder som förlorat sin frihet skulle återfå den efter kriget.

sid 52  ... Den mest framstående av dessa. Konstantin Päts, som genomförde en kupp i februari 1934 och upplöste parlamentet, men började återinföra demokratiska institutionerna 1938. Det är helt rätt, men kanske man ska säga ändå, att det var för att rädda demokratin han gjorde det.

Längre ner på sid 52  Ryssarna lät avrätta flera framstående ester (1940), däribland Päts... Det hade nog varit mer humant om de gjort det. Istället satte de honom i ett sinnessjukhus i Sibirien. Han levde ända till 1956 i den fruktansvärda miljön sådana sjukhus hade.



Presidenterna Svinhufvud och Päts 1936 i Narva.



Naturligtvis får man inte med ett lands hela historia i en liten reseguide som dessutom innehåller guide till TRE länder, men jag måste få påpeka riktiga felaktigheter.
 
*judefritt. Ja, Estland proklamerades som det första "Judefria" landet. Alla kvarvarande judar (ca 950-1.000) hade då mördats av nazisterna. 

Okt. 19, 2010 Estland är en spännande blandning av medeltidsanor och högteknologiska landvinningar.

I dag ska jag bara skriva ett utdrag ur boken "Estland, Lettland och Litauen" Första klass reseguider, en Dorley Kindersleybok, 2009.

Estland är en spännande blandning av medeltidsanor och högteknologiska landvinningar. Landet har återuppbyggt sig själv efter Sovjetunionens fall och anpassat sig till den moderna tidens krav; samtidigt som man bevarat sin kulturella särart. Det rika utbudet av gammal arkitektur, vacker natur och levande kultur bidrar till att göra intryck på den växande skaran besökare.

Estlands stormiga historia förklaras av de geografiska läget, mitt emellan Öst- Och Västeuropa. Med Ryssland som dominerar den östra gränsen. Skandinavien i norr och väster och de två andra baltiska länderna i söder, har Estland betraktats som en värdefull strategisk tillgång bland regionens makthavare genom århundradena.
När Estland återfick sin självständighet från Sovjetunionen 1991 var landet kraftigt misskött. Under den långa och mödosamma vägen mot medlemskap i Nato och EU på 1990-talet hölls Estland ofta fram av de östeuropeiska länderna som bevis för att det går att snabbt modernisera ett land, samtidigt som man värnar om det nationella kulturarvet och förbättrar levnadsvillkoren. Estland är känt för sina tekniska framsteg. Landet har nästan fullt utbyggd trådlös bredbandsaccess och är ett av de mobiltätaste länderna i världen. Även om landsbygden fortfarande ligger efter städerna när det gäller nivån på levnadsstandarden, har Estland vuxit till ett stort resmål. Skogarna och våtmarkerna, de natursköna öarna och traditionella byarna är lika fängslande som den pulserande huvudstaden Tallinn, med sin medeltida stadskärna.


Och några citat ur den därpå följande texten: Över lag är esterna mer påverkade av den skandinaviska kulturen än av de baltiska grannländernas kultur. ... När Sovjetunionen drog sig tillbaka stannade en ansenlig ryskspråkig minoritet kvar i Estland, vilket har lett till en del skärmytslingar med Ryssland under årens lopp. Numera uppstår det sällan konflikter mellan ester och ryssar.

Ekonomi
De olika regeringarna som har avlöst varandra har varit anmärkningsvärt samstämmiga i arbetet med att omvandla ekonomin till ett framgångsrikt, konkurrenskraftigt och flexibelt  företag. ... Turismen har hjälpt till att förvandla Estland från dyster före detta sovjetrepublik till blomstrande nation.

Det är vackra ord som bekräftar det jag velat förmedla om Estland. Det är ett land som rest sig och tagit tillbaka sin identitet. Jag hoppas det alltid ska förbli Estland.

Det finns stämningsfulla och spännande bilder att visa från Estland. Jag har här valt ut två.

Den första är från Lahemaa nationalpark:



Den andra från Altja fiskeby:


Okt. 18, 2010 Vilka industrier fanns i Estland 1940?

kommentar av karidola om gårdagens blogg
"Men varför skulle så många ester tvingas iväg till Sibirien? För att råttorna behövde dem där." (Citat från bloggen)

för att råttorna var så nyfikna samt kära att de hade fastnat för det estniska språket

"De kunde ju inte själva arbeta... De behövde de ockuperades hjälp att få något gjort" (Citat från bloggen)

med hänsyn till att hela industrin i ett före detta helt å hållet jordbruksområde som Estland skapades av de anställda industriella typ "okkupanterna" från tom Ryssland och Ukraina.




Tja, det kanske skulle bli roligt om man sa att ryssarna gillade språket, men för det första var ju alla medvetna om att i Sibirien dog alla som flugor, så språket skulle snart vara utdött. För det andra skulle det låta som när den finske universitetsläraren utbildade studenter med historien om att "det var av omtanke esterna skickades till Sibirien". De skulle skyddas från krig och skogsbröder. Han har inte sitt jobb kvar. Och det blir inte så kul just för att så många dog.

Vilka industrier fanns i Estland 1940?

1857 startades Kreenholms Manufaktur i Narva, Mekaniska verkstäder i Tallinn 1865 och 1870,  Järnvägsverkstäder 1873 och cementfabrik i Kunda 1870.
Detta var under tsarens tid före friheten. Då var örlogsvarv, järnvägsverkstäder och textilindustrin de största industrigrenarna i landet.

Strax efter frihetens början startade man skifferoljeindustrin.

Estlands största exportvaror under perioden 1920 - 1940 var cellulosa, papper, skifferoljeprodukter, textilvaror, glas, konsthatrs m.m. Trävaruprodukterna utgjorde vid denna tid ungefär 10 procent av exporten.

Estlands näringsliv var i huvudsak baserat på mindre produktionsenheter både inom jordbruk, industri och handel.

kardiola, du kan ju berätta för dina ryska vänner att det fanns en stor industrisektor i Estland under den första frihetstiden.

Okt. 17, 2010. Urmas Ott.

Hörni, jag tycker det där med årstider har förändrats. Det är mycket som förändras eller utvecklas här i världen, och just nu kan man ifrågasätta årstiderna. Vi har nu en underbar vårdag. Solen skiner mellan dunmolnen, det är fem plusgrader. Smälvattnet droppar från taken. En hel del snö har sjunkit ner i jorden och det gröna gräset ligger där emellan snöfälten. Man andas in luften och säger med en njutningsfylld röst. "Ah, äntligen vår!" Men så kommer man plötsligt ihåg, att vintern bara var några dagar lång, och julen inte ens har varit här. Det är då man förstår, att årstider är ett vitt begrepp, och måste omvärderas. Förstår ni? Håller ni med?

karidola tröttnar inte på att kommentera, och dagens är lite mer egendomlig än de andra. Han läste vad jag skrev i går och kommenterade: stackars råttisar! läser och gråter över dessa rara gråa svansar... de misstänktes väl för att vara förklädda ryssar, aha, nu förstår jag...


Det var en intressant vinkling. Hur kom han på det? Kan man kalla kommunisterna för råttor tycker ni? Kanske i en fabel. De kom över gränsen i tusental, flyttade in i alla boningar och började äta ut folket. Efter en tid var människornas matförråd borta. Maten kanske inte bara skickades till Ryssland, det var råttorna som åt upp resterna på platsen. Men varför skulle så många ester tvingas iväg till Sibirien? För att råttorna behövde dem där. De kunde ju inte själva arbeta... De behövde de ockuperades hjälp att få något gjort. Hm. Tja, men det blir så enkelt då. Men det där mördandet är väl typiskt råttor. De bara mördar och äter upp. Inte tar de hänsyn till människors värde? Tja, vi kanske skulle kunna skriva ett drama, eller ännu hellre en opera.  Hör du kardiola: Läs Oksanen! Så ska jag fundera vidare under tiden.

Jag berättade inte i går, att råttproblemen ökade för Õie och hennes familj när grannarna slutade ha sina kor och grisar. Då flyttade nämligen alla deras råttor över till Õies lada. Vad hon kunde se var det riktiga råttor. Inga förklädda.

Nu vet jag vem som var den mest populäre esten i Ryssland under sovjettiden. Hans namn var Urmas Ott (April 23, 1955 – Oktober 17, 2008) och han var TV-journalist, som fick sina intervjuoffer bland Moskvas kändisar att känna sig hypnotiserade och säga mycket mer än de tänkt sig. Han hade programmet "Urmas Ott och andra".
Han var oerhört populär, men ändå en ensam man. Ingen har besökt honom i hans hem "Det är bra min ende vän, Urmas Ott, som varit här" sa han själv. Han hade fler talanger. I ett program sjöng han tillsammans med riktiga sångare. Mycket vackert.

Det var ett ryskt TV-program vi tittade på som sändes i estnisk TV i dag.



Den unge Urmas Ott                            och den mogne mannen.

Okt. 16, 2010 Õie I var just här.

Õie I var just här. Det är så trevligt när det knackar på dörren och vi får besök. Hon hade ett paket kakor med sig, så jag sate på kaffet och vi satte oss och pratade. Och pratade.

Under sovjetåren arbetade hon i kolchosen. Hon hann vara mjölkerska, grisskötare och hönsslaktare. På kolchosen var det så många höns som slaktades att de använde el när hönsen skulle bedövas innan de skar halsen av dem. När jag var liten kommer jag ihåg att de höll i hönan och slog hennes huvud mot en sten. "Så gjorde vi hemma." sa Õie. De som bodde i ett eget hus på landet hade i de flesta fall husdjur. Några fick man ha. Problemet var, att om man hade grisar fanns det också råttor. Õie knackade först på dörren till svinstian innan hon klev in. Då hann hon bara se svansarna som försvann. Men om det regnade, då gillade råttorna att gå ut och ta en promenad i regnet. DÅ såg man dem. Allihop. Hennes man kunde inte se dem utan att bli illamående och kräkas. Om en råtta åt av det utlagda giftet kunde han aldrig ta hand om den döda råttan. Det fanns bara en, och hon kunde inte välja. Õie själv måste klara det. Och så är det fortfarande. Numera är hennes man död, men dottern med familj bor i huset också. "Mamma. En råttfälla slog igen! Du måste ta bort den!" Õie vet att det inte är någon idé att krångla, utan med en stor suck går hon och slänger ut råttan.



Just nu pågår en föreställning på etv från Dramateatern i Tallinn. Teatern firar 90-årsjubileum, och man går igenom alla föreställningar som getts på den. De viktigaste skådespelarna nämns vid namn och en liten scen eller sång får vi höra från föreställningarna. Det är beundransvärt. I Estland är de verkligen stolta över ALLA som betytt något i landet. De som gjort något viktigt.
En av presentatörerna känner vi ju förresten igen. Han hade en av huvudrollerna i Wickmanns pojkar som väl alla såg när den gick på STV?!


Okt. 15, 2010 Kiltsi mõis är nyrestaurerad

Det var 25 grader varmt på balkongen i går. I dag ligger det 1 dm snö på det gröna gräset. Löven har inte fallit från träden ännu, men det är vinter! Vart tog hösten vägen?

Hanno tittade in och försäkrade att snön försvinner snabbt igen. Vi får se. Nu är det kväll, och snön ligger kvar!

Vi väntar gäster från Ryssland.
Kiltsi mõis är nyrestaurerad och den högtidliga invigningen pågår denna vecka.
Första gången det nämns är 1466, ägaren då var familjen von Gilsentelt. Det förstördes sedan i Liviska kriget i ett stort slag mellan ryska styrkor. På 1700-talet efter restaurering ägdes slottet av von Üksküll senare av fler tyska adelssläkter.
1801 köptes byggnaden av den världsberömde upptäckaren Adam Johan von Krusenstern (1710 - 1846) (Jag hr berättat om honom tidigare)
1920 blev herrgården skola för traktens barn. Efter 1990 har egendomen restaurerats och innehåller nu ett museum som bland annat visar Krusensterns liv och arbete.

Det kommer historiker från Ryssland, Odessa, och medlemmar av släkten Krusenstern för att inviga den vackra byggnaden.






Välkommen till Kiltsi Mõis!

Okt. 14, 2010 Konstmuseet Kumu

Det var många ester som försökte fly under de där septemberdagarna 1944 när det stod klart att Röda Armén var på väg tillbaka in i landet. Alla flydde för sina liv. De hade upplevt det helvetiska året med sovjetisk ockupation och sertt hur obarmhärtigt vänner och släktingar hade skickats iväg till Sibirien. De visste vad som väntade dem som blev kvar. Sista chansen de hade var att hinna med något av de fartyg som skulle ta med de retirerande tyska soldaterna hem. Många hann inte fram, utan blev tvungna att försöka ta sig tillbaka till bostaden innan någon från Röda Armén förstått att de försökt fly.

Några fartyg bombades och sjönk, några klarade sig till Gdynia och därifrån fortsatte många, ca 30 000 till staden Geislingen an der Steige. Där fanns många tomma hus, som nazister tvingats lämna och dessutom byggdes tillfälliga bostäder upp. UNRA, FN:s organisation för bistånd och anpassning administrerade lägret, och det var också till UNRA det senare kom besked från olika länder hur många flyktingar landet var berett att ta emot. Det var Australien, USA, Kanada, Venezuela och kanske fler länder, dock inte Sverige, som rapporterade. Allt eftersom tömdes lägret.

Tidigare i år gavs det ut en bok om barnen i Geislingen. De levde flera år av sin barndom tillsammans i staden för att sedan skingras över världen. Nu, mer än 50 år senare, försöker de hitta varandra. Hjälp har de också av "KuMu".

Tallinn har ett nytt konstmuseum "KuMu", som är väl värt ett besök. Just nu har de två utställningar. En som heter "Estnisk konst i exil", och en fotoutställning, "Utlandsesters fotografier."



Utställning: estnisk konst i exil

Tid: 3 september 2010 - 2 januari 2011

Plats: Konstmuseet Kumu

 

Årets stora höstutställning på Kumu utgörs av estnisk konst som skapats i exil

Utställningen estnisk konst i exil i Stora Salen på Kumu introducerar cirka 250 konstverk skapade av våra landsmän i exil. Ganska många verk ses i Estland för första gången, eftersom de flesta av dem tillhör privata samlingar i Sverige, Kanada och USA och endast sällan ställs ut.

I slutet av andra världskriget, hade cirka 70.000 personer lämnat sina hemland och estniska kulturcentra uppstod i hela världen. Tre huvudsakliga centrum hade uppstått i det tidiga 1950-talet: Stockholm, Toronto och New York. Kumu visar en omfattande översikt av konst som skapats i exil under 50 år, från 1944 till 1991.

De 70 konstnärerna kan delas in i fyra generationer: etablerade konstnärer i Estland före kriget (Karin Luts, Eerik Haamer, Ernst Jõesaar, Jaan Grünberg, Endel Koks, Juhan Nõmmik, Herman Talvik, Eduard Ruga, Erich Pehap och andra), konstnärer som inledde sina studier i Estland, men avslutade dem i utlandet (Juhan Hennoste, Lembit Rand, Silvia Leitu, Osvald Timmas, Abel Lee, Eugen Kask, Arno Vihalemm, Raoul Lind, Maire Männik, Olev Mikiver, Helmi Herman och andra), konstnärer som lämnade Estland i sin barndom eller yngre år och fick sin utbildning i det nya bosättningslandet (Enno Hallek, Andres Kingissepp, Epp Ojamaa, Merike Patrason Martin, Hardu Keck, Enn Erisalu, Ruth Tulving, Tiit Raid, Mart Org, Kristiina Kauri, Ville Tops, Enda Bardell, Helga Roht Poznanski, Merike Lugus och andra), och konstnärer som är födda i exil (Jaan Aare Põldaas, Mark Kalev Kostabi, Elva Palo, Naima Rauam, Uno Hoffmann och andra).

Exilen betydde olika utmaningar för dem, både i sitt privata och professionella liv, såsom anpassning till den nya miljön, efterkrigstidens snabbt föränderlig konstvärld, internationella modernismen, minnen eller bilder av hemlandet. Spår av dessa utmaningar visar de i sin konst som nu kan ses i stora salen i Kumu till den 2 januari 2011.

Utställningen arrangeras i samarbete med Tartu konstmuseum och inom forskningsprojektet om exil konst, som initierades av Kumu under 2007. En rikt illustrerad 544-sidig katalog på estniska och engelska kommer också att publiceras.

Curatorer för utställningen och katalogen är Kersti Koll (Estlands konstmuseum) och Tiiu Talvistu och Reet Mark (Tartu konstmuseum). Utställningen och katalogen är designade av Tiit Jürna.

Utställningen och projektet Estlands konst i exil stöds huvudsakligen av Erika och Osvald Timmas Memorial Foundation, det estniska kulturministeriet, estniska kultur Endowment, Saku Bryggeri och mobiloperatören EMT.

 

 

Fotoutställningen utgörs av foton som släktingar skickat hem efter kriget. Foton som visade vyer vackrare och mer välskötta städer och hem än det de levde i i det ockuperade landet.

 

Vi ska dit och se om vi kan hitta något intressant.


Okt. 13, 2010 "Ung man på cykel lyssnar på musik"

Dagen har varit solig och kvällens solnedgång har varit just så vackert orange som den bara kan vara här. Solen går ner ungefär vid ladan, långt från den plats där den gick ner vid under sommaren. Men den ska komma ännu närmare bakom ladan innan vintersolståndet.

Det har stormat igen. Träd har fallit över hustak. Men vi har klarat oss den här gången. Vi hade vår orkan i somras, och livet ska väl vara rättvist, eller... Vi får snart se. Det väntas nya stormar inom kort.

Virumaa Teataja berättar att en polisbil träffades av en ölburk.





Och att den skulptur som nyss ställts på torget i Rakvere "Ung man på cykel lyssnar på musik" till Arvo Pärt-jubileet, har fått problem. Belysningen fungerar inte, så han står i mörker och lyssnar just nu.



Skulptur för att hedra Arvo Pärt.

En ny kommentar Mycket intressant läsning, men jag undrar varför folk lägger in olika slags inlägg på bloggen och väljer att vara anonyma??? Står man inte för sin åsikt eller är det bara ren feghet? Ja, ja bara en stilla undran? Hälsar Anna Tamm

Jag kan bara svara att det är frivilligt att tala om vem man är.


Okt. 12, 2010 En fin historia om en modig man, som till och med riskerade sitt liv.

Håll i er nu! Nu kommer en nyhet: Det snöar! Stormen yr runt snön över det gröna gräset. Hur är det med klimatet egentligen? Både extremt kallt och extremt varmt under året. Vägarna är hala av snön som smälter mot asfalten. Ännu är det inte minusgrader, men det är väl bara en tidsfråga. Det varnas för en frostnatt.

Jag ska återberätta en händelse från Estland.

När Estland vunnit sin frihet 1920 restes många monument och minnestavlor fästes på murar över dem som stupat under kampen. När Sovjet sedan ockuperat landet 1940 förstördes de eller bara togs bort. Så även i Rõuge, en by i Võrumaa län i södra Estland. Ett högst ordinärt monument, som togs ner i december 1944. De ryska soldaterna la ner monumentet på backen för att hämta det dagen därpå och köra iväg det. Döm om deras förvåning när monumentet var försvunnet nästa morgon. Någon berättade att han sett en vit häst i området på natten. Och då andades soldaterna ut. Det fanns inte särskilt många vita hästar i området. De sökte upp dem och förhörde folket på gårdarna, men alla hade varit upptagna med annat, och ingen visste vad som hänt monumentet. Ja, soldaterna fick ge sig. Det var helt enkelt borta!




Först 1988, när det blivit lite friare i landet berättade en änka i trakten att hennes man hade tagit ut hästen på natten, vitkalkat den med slam, för att den inte skulle ses mot den vita snön, och gett sig iväg. Han hade kommit tillbaka med monumentet på släden och grävt ner statyn på gården, och naturligtvis tvättat bort det vita från hästen. På platsen hade han sedan byggt en bastu.
Monumentet står nu på sin plats igen.


I Rõuge finns ett annat monument också numera. Till den estniska modern.

Historien finns i Pär Lindströms bok "Lär känna Estland", en läsebok och resebok, 2007. En suverän bok att bläddra i.

Det var väl en fin historia om en modig man, som till och med riskerade sitt liv.

I dag var sista dagen för året det var tillåtet att köra 110 km/tim. på de stora vägarna. I morgon är det 90 km/tim. som gäller.


Okt. 9, 2010 "Inga människor - inga problem"

Arkadij Vaksbergs bok "Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord". Norstedt 2008, är skrämmande.
På Neros tid och Maria Stuarts och även i vårt land har man nått makten genom politiska mord,  men det var så länge sedan, men den här boken handlar om vår tid. Det var farligt att komma för nära makten; det var farligt att få en Stalinorden; det var farligt att delta i beställda mord. Allt kunde vara farligt. Och Vaksberg menar att det fortfarande är farligt att kritisera makten. Chrustjev var den förste makthavaren som inte blev mördad när han avsattes. Dock blev Michail Chodorkovskij inte mördad, när han visade intresse att konkurrera om presidentposten i Ryssland. Vår estniske släkting sa redan från första början, att Chodorkovskij aldrig kommer bli fri.

Ett citat från boken:
Denna lista (över politiska mord) är endast toppen av ett isberg; i den ryska landsorten, från gränsområdena i väst till Stilla havet i öst kan offren räknas i hundratal. Och scenariot är överallt detsamma. Det är demokraterna och de undersökande journalisterna som faller, aldrig antidemokraterna och tallriksslickarna.

Han säger också, att de inte spelar så stor roll. Innan ett mord har klarats upp har det hänt nya mord och de gamla är glömda.

Ockupationen av Dubrovkateatern i Moskva i oktober 2001 har Anna Politkovskaja hävdat, var ett verk av en tjetjen som samarbetade med FSB. Den gas som gisslan dödades av var en produkt från Giftlaboratoriet, menar hon också.

Att Litvinenko skulle mördas förvånar inte. Han visste för mycket och hade hoppat av till väst. Han har också beskrivit i sin bok att medan han fortfarande levda i Ryssland han fick order om att mörda Boris Berezovskij, och det intressanta är då, att efter Livinenkos död påstod Putin att det var Berezovskij som mördat honom.

Stalin har sagt: "Inga människor - inga problem". Omsorgen om människor kom långt ner på prioriteringslistan; först kommer den högste makthavaren och sedan säkerhetstjänsten och långt, långt därnere finns de små människorna. Och det är detta ointresse för invånarna som präglade ockupationen av Estland. Alla var tvungna att inrätta sig efter vad som påbjöds. Det handlade om att agera så som det egna samvetet tillät för att klara vardagslivet. Att kröka rygg, och göra som det sas, eller vara beredd på att alltid vara ett möjligt offer. Vad är det för liv? Läs Oksanens böcker!

Att Putin är en av världens rikaste män beror inte på att han varit en god president för sitt folk.

Så en helt annan sak. Varför skriver Pipes i sin bok "Den ryska revolutionen" att Ryssland fick Finland av Frankrike 1809. Var det ett hemligt avtal likt Molotov-Ribbentroppakten, som i alla fall jag aldrig hört talas om? Är det någon som vet? Från regeringskansliets hemsida citerar jag: De styrande kretsarna i Sverige 1809-10 hoppades på ett revanschkrig mot Ryssland vid Napoleons sida den dag han äntligen skulle gå till angrepp.
Menade Pipes att Ryssland fick Finland för att Napoleon inte angrep Sverige?


Som svar på kommentaren från "kardiola" kan jag bara säga, att ord står mot ord. Min vän från Petersburg hade fått lära sig att det står en staty av Peter den store i Stockholm. Kanske inte alla lärare sa exakt samma sak i alla klasser i Sovjetunionen trots allt.
Istället kan du berätta hur ni levde i Ryssland när du växte upp. Du hann ju leva i Sovjetunionen. Hur fri var din familj? Har dina erfarenheter senare i livet gjort att du omvärderat något? Eller anser du att ni levde bra liv tidigare?

Okt. 7, 2010 Esterna har kallats fascister

Citat från Nationalencyklopedin:
Viktiga beståndsdelar i fascismen är nationalism, populism och våldsdyrkan samt avståndstagande från demokrati och kommunism. Den italienska fascismen var dock inte lika totalitär som diktaturerna i Sovjetunionen och Nazityskland; monarkin kvarstod som styrelseskick, och byråkratin, kyrkan och militären förblev egna maktcentrum.

Det talas så mycket om fascism i dag. I Kyrkans Tidning vill Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör vid Den heliga stolen (som det står i tidningen) att Sverigedemokraterna ska benämnas fascister istället för rasister. Jag måste fråga då: stämmer det med Sverigedemokraterna att de är våldsdyrkare? Tar de avstånd från demokratin? Jag är ingen försvarare av (SD), de är verkligen inte politiskt korrekta, men jag vill ha en korrekt debatt. Och jag tar upp det här med tanke på, att esterna har kallats fascister, kallas fortfarande så i vissa kretsar.
Har det visat sig, att de är nationalister? De är rädda om sin kultur och sitt folk. Ja.
Är de populister? Nej.
Är de våldsdyrkare? Tvärtom.
Tar de avstånd från demokrati? Nej.
Tar de avstånd från kommunism? Ja, på grund av kunskapen om vad kommunismen är.
Byråkratin, kyrkan och militären egna maktcentrum? Nej. Estland är en europeisk stat med fria demokratiska val. Någon statskyrka finns inte. Militären är ingen maktfaktor.
Är Estland en polisstat som det sades efter Bronsnatten? Nej, polisen skyddar befolkningen och deras ägodelar på ett korrekt europeiskt sätt.

Varför har ryktet uppkommit, och varför lever det fortfarande? Det var kommunisterna som myntade det, och som såg till att det satte sig i riket. President Päts arbetade utomparlamentariskt på 1930-talet för att skydda landet från det han uppfattade som en högerrörelse, Vaps, som grundats av soldaterna som stridit för Estlands frihet.  Detta hände när flera av Europas ledande stater gick åt det extrema hållet, men jag tror ingen annan stat har behållit eftermälet så länge. Varför är det så? Därför att det låg i Sovjets intresse att klassa esterna som fascister därför att 1. de hade en så hög levnadsstandard 1940 som måste förklaras för de kommunistiska medborgarna eftersom de lärt sig att inget land i världen var bättre än det Sovjetiska. 2. De kunde senare se finsk TV och därmed visste esterna att standarden var högre utanför järnridån. 3. De var dugliga och efterfrågade arbetare och tjänstemän, och man måste misstänkliggöra dem för att ingen skulle tro på vad de sa.

Eftersom jag skrev att man bör läsa Arkadij Vaksbergs böcker började jag själv läsa boken som jag inte läst, nämligen Giftlaboratoriet, som skildrar många, många av de mord makten utsatte sina medarbetare och andra för under Sovjettiden och som sedan fortsatt in i våra dagar. Det är en berättelse om Ondskan, om den sataniska ondskan som absolut inte tar några hänsyn till vanliga mänskliga känslor. Lenin hade inga känslor för sina medmänniskor. Varför kan jag inte säga, kanske var det ADHD eller någon annan defekt som tar bort alla empatikänslor. Att Stalin var sjuk är ju helt uppenbart. Han led av förföljelsemani och sjuk misstänksamhet. Naturligtvis smittade han ner medborgarna. Att döda var inget märkvärdigt, och det var vad den ryske livstidsdömde fången som släpptes från fängelset i Tallinn efter 18 år också gav uttryck för när han sa att det är ju helt naturligt att det kan hända att någon dör när det är spritfest och knivarna kommer fram.

Därmed inte sagt att alla ryssar är sådana, men tillräckligt många för att livet ska vara osäkert.



Okt. 6, 2010 De ryssar som talar estniska är helt jämförbara med esterna.

Läste ni dagens "Brännpunkt" i SvD om vår politiska korrekthet? Jag hoppas den kan vara en början till förändring i Sverige. Som ni förstår anser jag att det är viktigt att vi kan säga även det som är kontroversiellt och bemöta det på ett riktigt sätt utan att betraktas som idioter. Hade vi bara fråga esterna...
Dessutom tror jag, att det är viktigt att anmärka på det som är fel och inte bara för att anmärka. Jag hörde en intervju med en (SD)-man, som sa apropå att någon annan från (SD) hade uttalat sig föraktfullt om muslimer, att det "var inte alls bra, men det fanns lite sanning i uttalandet. T.ex. att Muhammed gifte sig med en minderårig flicka" (ungefär så), och journalistens reaktion var att upprört säga att den intervjuade inte var värdig sitt förtroendeuppdrag. Enligt historien gifte sig Muhammed med en mycket ung flicka, så det vore bättre att kritisera (SD)-uttalanden som verkligen är upprörande.
...

I Postimees läser vi i dag om förslaget om hur man diskuterar att undervisningsspråket ska vara estniska även i de ryska skolorna:
En rysk lärare i samhällskunskap och historia i Tallinn, Dmitri Rõbakov,  menar att övergången till estniska för de ryska gymnasierna borde ske snabbare än planerat. Han menar också att det borde ha skett mycket tidigare.
Ryska museets chef Sergei Ivanov är däremot inte helt förtjust . Han menar att skolorna bör bli tvåspråkiga, vilket inte finns med i förslaget.
Direktorn i statskunskap vid Tallinns Universitet, Leif Kalev, berättar att vid en undersökning säger 84 % av de tillfrågade ryssarna att den ryska kulturen inte skadas av införandet av estniska i de ryska skolorna. Det estnisk-ryska samhället är mycket pragmatiskt; de är mest intresserade av att deras barn blir konkurrenskraftiga.
Bronsnatten var en sannskyldig chock. Den fick människor att reflektera över problemen. De tvingades att fundera över sitt förhållande till staten; både ester och ryssar. "Förhållandet människor emellan har varit mycket bättre än Moskva låtsats om", säger Sergei Ivanov.
Man säger allmänt att rysktalande människor inte känner sig jämförbara med ester för att de inte får tjänster inom det offentliga, men anledningen är att de inte talar estniska. De ryssar som talar estniska är helt jämförbara med esterna.
Slutligen är de människor som vägrar att integreras sådana som från början vägrade att acceptera den estniska staten. De kan inte integreras eftersom de fortfarande drömmer om Sovjetunionen; men de blir färre och färre, säger Leif Kalev.
Dimitri Rõbakov menar att vissa människor har själva valt isoleringen.


I Moskva finns ett monument av Peter den store som är 98 meter högt! Moskva vill inte ha det längre; de har vänt sig till Petersburg för att höra om de kan ta emot verket. Valentina Matvienko, guvernör i Petersburg, säger att för en sådan jättestaty finns verkligen ingen plats.  Moskvaparlamentets planeringskommissions ordförande Michhail Moskvin-Tarhanov menar att det kommer att kosta ca 1 miljard rubler att flytta den.
Frågan om flytten togs upp efter att Jurij Luzkovs fick sparken som Moskvas borgmästare. Huvudstadens ledare började genast därefter diskutera många av hans beslut som inte var populära, och vad som ska ske med dem. Vikarierande borgmästaren Vladimir Ressin tyckte att Peter den förste ska flyttas.


Jättemonumentet av Peter den store.


Aktuaalne Kaamera:

Ukrainas premiärminister är på besök i Estland. Han är barnbarn till Estlands Jaan Poska. Just den general Poska som skrev under fredsavtalet i Tartu 1920 mellan Estland och Sovjetunionen. Poska är dessutom född i ett mycket speciellt hus i Laius, en ort från vilken Sverige styrdes vintern 1700 - 1701. 
200 estniska företag finns i Ukraina i dag. Estniska arbetsgivareföreningen har skrivit avtal med motsvarande förening i Ukraina. De har också skrivit ett samarbetsavtal med Ryssland i Moskva.

President Ilves är i Kabul. Hamid Karzai tackade E för den ovärderliga insatsen i Afghanistan med soldater och bistånd
Ilves träffade också David Petraeus där.


Presidenten med värd.
Det är inte många ord man förstår på ungerska, men vid en intervju med en man som råkat ut för den stora översvämningskatastrofen där sa han: "perse". Då förstod jag. Det heter likadant på estniska, och han sa ungefär Skit eller Djävlar.

Nordstream har gjort en engångsutbetalning till de estniska fiskarna, för att de under den period när de stora rören läggs ut i fiskevattnen inte kan fiska.

Samma problem i Estland som i Sverige: en man har fällts för mutor. Han arbetar i den estniska bilprovningen.


När Estland blev fritt fick alla lägenhetsinnehavare, som inte bodde i privata hus, sina lägenheter. Nu har det uppstått ett mycket allvarligt problem. Några hade inte råd att betala elräkningen förra kalla vintern. Husen är inte isolerade ordentligt; de byggdes under sovjettiden, och då ansågs det inte viktigt eftersom värmen inte kostade något. Nu har bolagen beslutat att inte leverera värme till de hus där det finns obetalda räkningar. I det hus vi fick se pågår nu ett intensiv försök att bilda en "bostadsrättsförening" för att kunna göra något åt saken. Det är mycket tragiskt för den gamla sjuka kvinnan i deras hus, som absolut inte kan betala den höga avgiften. Jag hoppas det ordnar sig.




Okt. 4, 2010 Jag har ryska vänner, människor som har en öppen syn på världen och historien.

Det blev inte slutkommentaren jag skrev häromdagen. Jag fick en ny kommentar från en rysk läsare på det jag skrev i går, och känner att jag ska svara på den. Först vill jag bara säga, att jag ljuger inte. Den som känner mig, den vet.

karidola om Okt. 3, 2010:
Jag har ju redan berättat att en av våra ryska vänner från Sankt Petersburg hade fått lära sig i skolan att "svenskarna beundrade Peter den store så mycket att de, trots nederlaget, rest en staty över honom i Stockholm (citat från bloggen)

undrar om du själv tror på det du skriver...

hur kan en ryssfientligt inställd människa skaffa sig ryska vänner om de är enligt dig så mindre värda och så språkobegåvade att de inte ens kan lära sig ett främmande språk.
(du läser inte vad jag skriver.)

dessutom det här med petersmonumentet, kan du vara snäll och ange källan, vad för skola i StPb det var och vilket år det skedde. nyfiken så jag dör.



Ja, det är ibland roligt att få kommentarer.
När jag träffar människor som det går att diskutera med, som lyssnar på vad andra säger, och därför gör en diskussion möjlig, då blir det meningsfullt. Jag har ryska vänner, människor som har en öppen syn på världen och historien.
Jag kan inte säga vilken skola han gick i, men det var flera som hörde när han pratade med mig. Han är nu ca 45 år, så du får gissa vilket år det kan ha varit. Han talar för övrigt ryska och mycket god engelska och tyska.

Kan du som ryss förstå, att det inte var frivilligt som esterna accepterade att få sina liv förstörda. (Att ryssarna varit med om samma sak själva, det är tyvärr alldeles sant, och det har jag också skrivit om. Den stora terrorn. Massvälten. Men med vilken rätt exporterades dessa hemskkheter till utlandet?) Att mista rätten att själva välja var man vill bo, att mista rätten att välja vilket yrke man vill, att mista rätten att ha kontakt med människor utanför Sovjetunionen. Att plötsligt bli förpassad till ett svinkallt eller på sommaren stekhett Sibirien där chansen att överleva var minimal?

Kan du se allt som hänt i Estland efter Sovjetunionen? Ser du den stora förändringen? Husen repareras, vägarna moderniseras, gatuskyltar och varningsskyltar sätts upp för att rädda människoliv. Människorna vågar skratta, även utomhus. Ser du hur husen fått färg? Ser du att människorna inte längre är grå? Vet du att det inte längre finns någon på varje arbetsplats som är skyldig att rapportera till säkerhetstjänsten vad alla säger eller vilka sånger de sjunger? Att man inte längre betalar under bordet för att få en sjukvård som är värd namnet? Numera är affärerna fyllda med mat och andra varor. Vi behöver inte längre ta med oss mat när vi kommer till Estland för att ge till våra vänner.
Har du tänkt på, att det inte längre finns vakthundar på varje privattomt? Det behövs inte längre.

Nej, jag tror att du inte ser någonting. Jag tror att du inte känner att det är en helt annan atmosfär i landet nu, än det var under den kommunistiska tiden. Jag tror att du har lärt dig att alla ester är fascister och bara värda förakt. Är det så? Eller kan du tänka dig att alla människor är lika värda? Att alla människor har rätt att utvecklas? Även slaverna. Att den som tar sig rätten att bestämma över andra folks liv och död är en brottsling?

Läs
Ivans krig, Liv och död i Röda Armén 1939 - 1945, skriven av Catherine Merridale, Historiska Media 2010

Jelena Senjaskavas militärhistoriska antropologi; Vetenskapsakademin för rysk historia, Moskva

Christopher Bellamy, "Absolute war. Soviet Russia in the Second World War"


För mig är Estland numera Estland, ett litet men underbart land där det händer så mycket positivt. Det de hann göra under sina första fria tjugo år var inte mindre än fantastiskt. Vet du att när de ryska soldaterna hade varit i Baltikum 1940 och retirerade till Ryssland 1941 utgjorde de ett problem för Stalin och Moskva. De hade sett en livsstil som inte överensstämde med vad de ryska ledarna lärde ut. Detsamma gällde alla ryska soldater som kom från Baltikum, Polen, Tyskland och andra östeeuropeiska länder efter andra världskriget.

Jag har läst mycket rysk litteratur. Jag är fascinerad av mystiken vi finner i den ryska traditionen, och jag anser att Disneys värld är ingenting jämfört vad man skulle kunna göra av de ryska sagorna.

Tag vara på den ryska traditionen och gör något av den istället för att missförstå vad jag skriver.
Esterna tar vara på sin kultur, och jag hoppas de inte ska smittas av den amerikanska vulgärkulturen. Här finns också den riktiga sagan, den som eggar fantasin.
Strunta i Disney och läs Steinbeck, Hemingway, Oates, Toni Morrison och andra amerikanska författare.
Nu är den här diskussionen verkligen avslutad. Jag vill skriva om Estland, vad som händer där; vad som hände tidigare, och hur Rysslands agerande undergrävde landet under den kommunistiska ockupationen, om människorna jag mött och möter.

Okt. 3, 2010 Förebilden Kristjan Palusalu är också frimärke

Det riktigt intressanta med de ryska kommentarerna jag fått, det är att de visar så tydligt att det finns en annan historieskrivning i Ryssland. Jag har ju redan berättat att en av våra ryska vänner från Sankt Petersburg hade fått lära sig i skolan att "svenskarna beundrade Peter den store så mycket att de, trots nederlaget, rest en staty över honom i Stockholm." En liten sak kanske, men ändå så tydlig. Och så lätt att kontrollera när man nu kan resa till Stockholm och leta efter den.
Det är just detta med historiekunskapen som utgör ett stort problem i Estland. Men efter bråket om Bronssoldaten 2007 uppmärksammades att i Estland användes historieböcker tryckta i Ryssland. En ändring är på gång.



Kanske är det statyn av Karl XII pekande
mot fienden i öster, som skolbarn i Ryssland
får lära sig att den föreställer tsar Peter I.

Och så det här med Bronssoldaten, statyn vars flytt till en krigskyrkogård från en central plats mitt i Tallinn orsakade upplopp i staden 2007.  Vi träffade häromdagen en kvinnlig släkting till trefaldige olympiavinnaren Kristjan Palusalu, som har stått förebild till statyn. Hon är också aktiv inom idrotten och arbetar som personlig tränare. Ibland kommer historien så nära, och Estland är verkligen inte något stort land.



Bronssoldaten.




Och förebilden Kristjan Palusalu som frimärke.

Okt. 1, 2010 Någon måste ta på sig ansvaret.

En slutkommentar till de ryska läsarna som skrivit till mig:

Nej, jag hatar inte ryssar. Jag menar att kommunismen förödde Estland och andra stater. Jag är oerhört kritisk till alla -ismer som har svaret på allt och att alla måste underordna sig. Jag är starkt emot diktatur. Dessutom vill jag igen betona den stora rikedomen det är att tillhöra flera kulturer. Det är spännande att försöka förstå hur man tänker och känner i ett annat land också förutom sitt eget.

Det är märkligt att vad hela den bildade världen vet, det vet inte ryssarna!? Har man hört talas om något ockuperat folk på jorden, som har förlorat sin frihet och sin standard under ockupationen, och ändå varit Herrar över ockupanterna? Varför accepterar man i så fall ockupationen?!

Lyssna på David Vseviov som har en intressant programserie i Vikerraadio.
Läs Arkadij Vaksbergs böcker.
Eller någon av de böcker jag skrivit om. T ex Albert Kalmes Sovjets blodsdåd i Baltikum
Nina Lugosvkaja: Jag vill leva
Sofi Oksanen: Utrensning
Läs vad jag och estniska tidningar skrivit om Sergei Metlev, en ung ryss boende i Estland.
Läs gärna också Anna Lena Lauréns bok: De är inte kloka, de där ryssarna. (Då blir det lite roligare. Hon tycker om att bo i Ryssland.)
Ett annat tips är att bo i Estland.

Det jag egentligen vill skriva om är hur det var häromdagen:

"Det här måste du läsa" sa Ants när vi satt vid frukostbordet och som vanligt läste tidningar under de första morgontimmarna. "Läs det här noga. Detta är precis vad vi varit med om så många gånger."

I kulturbilagan i DN fanns en mejlväxling mellan Lars Gustafsson och Göran Greider om den svenska valrörelsen.


Göran Greider

Till att börja menar Greider att det är borgerligheten som numera sitter på den politiska, den ekonomiska och den mediala makten. Detta faktum gör arbetarrörelsen löjligt ängslig och borgerligheten extremt självgod.
Lite smårolig kommentar eftersom det var arbetarrörelsen som hade just den makten under en stor del av 1900-talet. Och tvärtemotvad Maria Wetterstrand uttalat: Medierna har vi redan.
Greider skriver: Saknar du ändå inte de sprickor som en gång löpte genom övre borgerligheten? Är den inte kusligt sprickfri nu? Självgod? Där den sitter på den mediala, politiska och den ekonomiska makten.


Lars Gustafsson

Lars Gustafsson diskuterar Janos Elbert och vill visa på att ... män som Lukacs och Brecht mitt i allt det fina snacket skapade ideologisk guldkant på ett oändligt brutalt experiment med varje tänkbar kränkning av Upplysningstidens ideal på programmet med deporteringar, avlyssningsbyråer, folkmord. Jag menar det som brukar kallas den reellt existerande kommunismen. Snacka fint är så lätt. Leva ett anständigt liv och undvika att stödja förtrycket i världen är så mycket svårare.
Det är enligt min uppfattning fullständigt absurt, ja osannolikt intill nivån historiskt kuriosum, att en politisk tradition som är förknippad med förtryck, mord och ekonomiskt elände, alltså den internationella kommunismen, pretenderar att ta plats i en svensk regering år 2010. Den bästa sammanfattningen är väl Enzenbergers; "Socialism fungerar inte. Punkt."

Men Greider svarar: ...Varför är drömmen om det klasslösa/egendomslösa samhället en outrotlig tankefigur? Därför att den inte bara är en dröm - utan också människans första realitet (urkommunism).
(Vad är då utveckling? Varför har människor i alla tider förökt förändra sin vardag?)

Gustafsson kontrar med att:... vill jag mycket bestämt avråda vem som helst, inklusive Dig, från att rösta på ett regeringsalternativ som troskyldigt innesluter ett kommunistparti. Det är tanklöst och bakåtsträvande. ... och ett hot mot den parlamentarisksa demokratin. ... vill jag också mycket bestämt avråda från att rösta på partier med nazistiska eller antisemitiska ståndpunkter.
När Jan Myrdal och jag diskuterade, år 1973, ... hade jag ännu inte alls klart för mig den oerhörda omfattningen av Sovjetkommunismens och de andra kommunismernas brott, deras fundamentalt destruktiva karaktär. ...   Kommunismen, från Lenins första hungermord och via Stalins massmord till de döda fältens Kambodja till den helt privatiserade hungerstaten Nordkorea, kommunismen iscensatt i verkligheten, är inte bara ett farligt fiasko. Det är ett av de stora brotten. Kommunismen fungerar inte. Punkt.


Här är det hårda ord Gustafsson skriver när han kommenterar verkligheten, och vad svarar då Greider?

För övrigt är det ju moderaterna som i dag praktiserar Lenins partiteori mest: Kommandon uppifrån, om kläder, om språkbruk. Jag kräks över Vladimir Schlingmann och Josef Reinfeldt.

Har Greider någon respekt kvar? Hur kan han jämföra Sverige i dag med vad som hände i de kommunistiska länderna? Dessutom skrattar, flabbar Ohly numera på order av Jenny Lindahl Persson.

Det var ett mycket bra exempel på vad vi mötte i Sverige under Sovjettiden. Total oförståelse. "Det är likadant i USA!"

Han fortsätter: Ohly gillar jag mer och mer, måste jag säga; din furiösa antikommunism, ... , bidrar till det.

Alltså alla de oerhörda brott som begåtts i kommunismens namn, många miljoner fler mördade än de som  nazisterna hann att döda betyder alltså ingenting. Ohlys parti har inte genomgått några större förändringar efter Sovjets och kommunismens fall. Det har sina rötter i massmördarpartiet som de samarbetade med i Komintern. Det är således inget att skämmas för? Däremot är vi rädda för ett parti som har nazistiska rötter. Varför är det skillnad? De är samma skrot och korn allihop!

Detta har vi upplevt så många gånger. De är mot oss och alla andra, som anser att de brott mot mänskligheten som begicks i Sovjetunionen aldrig får glömmas bort.

Vi får inte glömma; vi måste lära oss av misstagen. Och någon måste ta på sig ansvaret. Precis som det demokratiska Tyskland tog på sig ansvaret för Hitlers missdåd.

 



 

 

RSS 2.0