.

Hörni, jag tycker det där med årstider har förändrats. Det är mycket som förändras eller utvecklas här i världen, och just nu kan man ifrågasätta årstiderna. Vi har nu en underbar vårdag. Solen skiner mellan dunmolnen, det är fem plusgrader. Smälvattnet droppar från taken. En hel del snö har sjunkit ner i jorden och det gröna gräset ligger där emellan snöfälten. Man andas in luften och säger med en njutningsfylld röst. "Ah, äntligen vår!" Men så kommer man plötsligt ihåg, att vintern bara var några dagar lång, och julen inte ens har varit här. Det är då man förstår, att årstider är ett vitt begrepp, och måste omvärderas. Förstår ni? Håller ni med?

karidola tröttnar inte på att kommentera, och dagens är lite mer egendomlig än de andra. Han läste vad jag skrev i går och kommenterade: stackars råttisar! läser och gråter över dessa rara gråa svansar... de misstänktes väl för att vara förklädda ryssar, aha, nu förstår jag...


Det var en intressant vinkling. Hur kom han på det? Kan man kalla kommunisterna för råttor tycker ni? Kanske i en fabel. De kom över gränsen i tusental, flyttade in i alla boningar och började äta ut folket. Efter en tid var människornas matförråd borta. Maten kanske inte bara skickades till Ryssland, det var råttorna som åt upp resterna på platsen. Men varför skulle så många ester tvingas iväg till Sibirien? För att råttorna behövde dem där. De kunde ju inte själva arbeta... De behövde de ockuperades hjälp att få något gjort. Hm. Tja, men det blir så enkelt då. Men det där mördandet är väl typiskt råttor. De bara mördar och äter upp. Inte tar de hänsyn till människors värde? Tja, vi kanske skulle kunna skriva ett drama, eller ännu hellre en opera.  Hör du kardiola: Läs Oksanen! Så ska jag fundera vidare under tiden.

Jag berättade inte i går, att råttproblemen ökade för Õie och hennes familj när grannarna slutade ha sina kor och grisar. Då flyttade nämligen alla deras råttor över till Õies lada. Vad hon kunde se var det riktiga råttor. Inga förklädda.

Nu vet jag vem som var den mest populäre esten i Ryssland under sovjettiden. Hans namn var Urmas Ott (April 23, 1955 – Oktober 17, 2008) och han var TV-journalist, som fick sina intervjuoffer bland Moskvas kändisar att känna sig hypnotiserade och säga mycket mer än de tänkt sig. Han hade programmet "Urmas Ott och andra".
Han var oerhört populär, men ändå en ensam man. Ingen har besökt honom i hans hem "Det är bra min ende vän, Urmas Ott, som varit här" sa han själv. Han hade fler talanger. I ett program sjöng han tillsammans med riktiga sångare. Mycket vackert.

Det var ett ryskt TV-program vi tittade på som sändes i estnisk TV i dag.

Den unge Urmas Ott                            och den mogne mannen.