.

Journalisten Pekka Erelt skriver i Eesti Ekspress den 21 april om något skrämmande som bland mycket annat hände i Estland 1919. Då var Estland fortfarande i krig med Ryssland för att få sin frihet och Tyskland hade inte ockuperat landet än. Uppgifterna har han fått i Estniska Riksarkivet.

När Röda armén i januari 1919 började dra sig tillbaka från Estland kom en order från Jaan Anvelt[i] att de skulle ta gisslan. Redan den 3 december 1918 skrev Anvelt i ett dekret att de ”vitas” familjer skulle tas som gisslan. En stor del av dem befriades senare i Narva, Pihkva och Petrograd. Ungefär 50 personer blev kvar i fånglägren.

Jaan Anvelt

Konstantin Päts fick ett hotfullt telegram: För varje kommunist ni vågar röra kommer en i gisslan att dö. Först skjuter vi Karl Luts[ii] sedan i tur och ordning Otto och Olympija Mägi, tillfångatagna officerare och andra. Undertecknat Jaan Anvelt. Han föreslog också att man skulle utväxla fångar.

Päts såg inget alternativ. Han kände sig tvingad att acceptera. Utväxlingen skedde sedan den 4 december 1919.

Första berättelsen:

På julafton 1918 hade Karl Luts tagits som gisslan i Petrograd. Han har berättat att han hörde tyska talas bland arbetarna i fängelset. De visade sig vara österrikiska krigsfångar som anställts av Tjekan (dåvarande benämningen på säkerhets- och underrättelsetjänsten eller hemliga polisen). De var mycket uppskattade eftersom ingen lyckades fly under den tid de skötte vakthållningen.

Under en vecka samlade man ihop ett dussintal av gisslan och skickade dem vidare till Luuga, där arbetarkommunens eget koncentrationsläger fanns. Estländare placerades i den konfiskerade herrgården, men fick inte leva något herrgårdsliv precis! Istället sattes många i gisslan i arbete på järnvägen. De skulle lasta godsvagnar, ett hårt abete som krävde mångas liv. Ingen av fångarna var kroppsarbetare.

När estniska armén närmade sig Petrograd fördes Luts till Staraja Russa, en stad i Novgorod oblast. Där fick fångarna så lite bröd att till och med smulorna räknades vid utdelningen där man försökte vara rättvis.

Luts berättade: Enstaka bitar vägdes på våg som vi tillverkat själva. Vi lade sedan bitarna i högar, numrerade högarna och sedan drog vi lott.

Luts räddades tillbaka till Estland vid utbytet av fångar 1919.

Andra livsödet:

I Narva Jõesu levde skollärarinnan Olga Kesk. Hon fängslades för sina släktingars ”synder”. Pappan var husägare. Maken var estnisk marinofficer. Brodern var chaufför åt general Alexander Tõnisson.

Olga fördes till fängelset i Narva Jõesu. Där fanns både kvinnor och män och även hela familjer. De var tillsammans 54 fångar.

Olga har berättat: Nerverna var alltid spända till bristningsgränsen. Aldrig visste man när man skulle väljas ut för att arkebuseras. Våra manliga medfångar grävde nya gropar varje dag. Detta sataniska lotteri varade i tio dagar. Vi kvinnor räddades av att kommunisterna fått veta att estniska armén arresterade deras kvinnor (de hade lärt sig av bolsjevikerna!). Vi fick fortsätta leva för deras kvinnors säkerhet.

Estländarna fördes till Petrograd. Där lyckades Olga få kontakt med sin kusin som började skicka matpaket till henne.

Grigori Zinovjev

(tidigare . Ovsej-Gersjen Aaronovitj Radomyslskij)

Många bolsjeviker bytte namn, Trotskij t. ex. hette tidigare Lev Davidovich Bronshtein.

I mitten av februari 1919 fick fängelset besök av en hög gäst, Grigori Zinovjev[iii]. Det var Röda arméns årsdag, och han kom för att dela ut cigaretter och bröd till vaktpersonalen. Då lyckades Olga fånga hans uppmärksamhet. Hon fick tillfälle att börja berätta sitt livs historia. Zinovjev befallde att estländskans  sak skulle föredras för honom. ”Det var första steget mot min frigörelse, och så blev det. På kvällen den sista februari meddelades att jag var fri.”

Enligt befallningen fick jag inte lämna Petrograd, men min kusin sa att det var lämpligt att jag omedelbart försvann. Jag reste med tåg, häst och vagn och slutligen i en båt över havet mot Narva Jõeso. Under resan ”tillfångatogs”  jag av estniska armén. Och under deras beskydd kom jag slutligen hem.

Sedan gäller det familjen Nikolaus Päts, hustrun Ludmilla och deras barn. Nikolaus Päts var bror till Konstantin Päts.

Familjen Päts.

Den ortodoxa prästen Nikolaus Päts var på besök i Tallinn de här dagarna 1919. Familjen var kvar i hemmet i Võru. Då beslutade Jaan Anvelt att familjen skulle tas som gisslan och föras till Ryssland. Fru Ludmilla och äldsta dottern Liidia tillfångatogs. De tre mindre barnen 10, 8 och 3 år lämnades kvar att klara sig själva. Efter några dagar ändrar man sig och även de små barnen hämtas.

Först var det tänkt att barnen skulle användas som skydd vid fronten, så använde man många barn. Men p.g.a. omständigheterna slapp de här barnen det. Istället blev det så, att när estniska fronten närmade sig, då skickades gisslan till ryska Pihkva.

Efter att ha varit utsatta för svält under en månad sattes familjen Päts i en boskapsvagn och skickades till Luuga, en ort i nordöstra Estland. Väl där frågade man en kommunistledare vad man skulle göra med dem, och fick till svar: ”Gör korv av dem.”

De blev inte korv utan skickades till Luuga och arbetarkommunens koncentrationsläger.

En ännu värre upplevelse för Ludmilla var ändå när man tog de tre små barnen från henne igen och skickade dem till Petrograd. Märkligt nog överlevde de tiden där. De två äldre matade den lilla med vad de hittade och kom åt.

Efter en tid kom ett beslut att barnen skulle återföras till lägret i Luuga.

Den 1 december 1919 satte man hela familjen på tåg för att de skulle återvända hem. Då var den äldsta dottern Liidia redan död. Hon hade dött i Pihkva. Treåriga Ludmilla (samma namn som mamman) var kritiskt uppsvullen av svält. Ändå var det hon av barnen som överlevde. Mellandottern Nilla dog i Estland och sonen Feodor förlorade förståndet innan han också avled.

Detta är en familjs tragiska historia under detta år, 1919. Det finns många fler…

Detta är också tiden för morden i Rakvere när bl.a. den ortodoxe prästen Sergeij Florinski mördades. (se min blogg 3.10 2009)

…

I dag skrattade vi verkligen roat tillsammans med Hanno om allt krångel de måste hålla på med under sovjettiden. Nästa 20 år tog det tills vi kunde se det humoristiska i all fullständigt onödiga kontroller av varor och annat. Han berättadwe flera saker och så kommer jag bara ihåg hur det var när det skulle provsmakas sprootid. De där små rökta inlagda fiskarna ni kanske har sett. Då provades dels den sorten som tillverkades i Kirovkolchosen utanför Tallinn, och andra från andra länder. Det var viktiga herrar med för att avge omdöme. ”Först tog han en fisk från” kirov” och sedan en dansk, då spottade han ut den danska och så var kirovkolchosens sproted godkända för leverans i hela unionen.”

[i] Jaan Anvelt: 5 november 1917 ledde Jaan Anvelt (1884 Viljandi -  1937 Moskva) sina kommunistiska revolutionärer till makten i Estland. De förlorade makten den 4 mars 1918 när Tyskland ockuperade landet.

[ii] Karl Luts tillförordnad utbildningsminister i Estland.

[iii] Grigorij Zinovjev. Han var med när Lenin for genom bl.a. Sverige för att förbereda revolution i Ryssland och hörde till den innersta kärnan bland bolsjevikerna. Vid den här tiden var han ordförande för sovjeten i Petrograd och ordförande för Kommunistiska Internationalen.

Både Anvelt och Zinovjev hörde till de bolsjeviker som Stalin arkebuserade under ”den stora terrorn”. Mördare mördar mördare. Hanno berättade just att Anvelt var i ett förhör när förhörsledaren blev så arg att han kastade en brevpress på honom. Det var så han avled. Men det är inte officiellt erkänt ännu, sa Hanno.

I Populär Historia nr 12/2008 skriver Lisa Sparrström:
Jag skulle vilja veta mer om Rysslands erövringspolitik från 1600-talet och framåt. Hur gick det till när man lade under sig enorma områden och hur påverkades människor där.

När man har läst lite fakta om det som presenteras i historietidningarna, då tycker i alla fall jag att det blir lite torftigt beskrivet. Allt som händer är ju ganska komplicerat. Och det blir bara en sammanfattning i tidningarna. Svaret på ovanstående fråga är dock intressant.

Först gäller det Sibirien som är ett enormt område som var ännu mer glesbefolkat på 1600-talet. För att förändra detta byggdes den transsibiriska järnvägen på 1890-talet. Man började med att skicka brottslingar dit. Vi har i boken om Ivan den förskräcklige lärt oss att han var den tsar som började deportera medborgarna till Sibirien, men det var ju redan på 1500-talet. Och vi vet att det var enorma deporteringar dit under sovjettiden. Ursprungsbefolkningen var tjuktjer, keter, korjager och nivcher som ägnade sig åt jakt och fiske. Nu bor det 32 miljoner människor i Sibirien och ca 10 % är ursprungsbefolkning. Liksom det som hände indianerna i Nordamerika blev dessa människors livsbetingelser undanträngda.

I södra Ryssland och Sovjetunionen var områdena muslimska.
Gyllene Horden / Kazachstan anfölls av nomadfolk och sökte skydd hos tsaren. 1868 förklarades området vara en del av Ryssland. Vid ett uppror under första världskriget dödades 150 000 människor och 1936 blev Kazachstan en sovjetisk delrepublik. 1991 blev det en fri stat.
Muslimska länder:
Timur Lenk (Uzbekistan) erövrades 1865-76, sovjetrepublik 1924.
Kirgizistan erövrades på 1860-talet, sovjetrepublik 1936.
Tadzjikistan erövrades på 1860-talet, sovjetrepublik 1929
Turkmenistan erövrades på 1880-talet, sovjetrepublik 1924

Georgien (kristet sedan 300-talet), ockuperades av Ryssland under första hälften av 1800-talet. 1918-21 var landet fritt. Förryskningskampanj av georgierna Stalin och Berija gjorde att landet 1936 blev en sovjetrepublik. Frihet 1991.
Armenien, också kristet, blev sovjetrepublik 1936. Självständigt 1991.
Azerbajdzjan med muslimsk befolkning. Delades mellan Persien och Ryssland 1828. 1936 sovjetrepublik. Fritt 1991.
Tjetjenien. Ryska trupper försökte erövra landet 1760-1860. Blev muslimskt i början av 1800-talet. Tjetjenien-Ingusjien autonom republik 1936. Försökt få frihet sedan 1991.

Väster:
Polen, utplånades som självständig stat i slutet av 1700-talet. Delades mellan Preussen, Österrike och Ryssland.
Sverige förlorade 1721 Livland, Estland och Ingermanland till Ryssland.
1809 förlorade Sverige även Finland till Ryssland.

Eftersom det stora riket Ryssland hängde ihop i en enorm landmassa accepterades kolonisationen på ett annat sätt än övriga Europas kolonier i andra världsdelar.

Så svarar Sverker Oredsson, professor i historia på frågan.

Vad vi också vet är att det innebar ett ohyggligt lidande och en mängd döda människor i de erövrade länderna. Lika mycket som i Estland, även om det är det landet vi huvudsakligen undersöker. Jag tycker att de är lite märkligt det jag läste i en av böckerna häromdagen. Författaren menade att soldaterna i Röda armén hade sett hur fruktansvärt illa de tyska soldaterna uppförde sig mot fiendefolken under andra världskriget och lärde sg av dom. Jag kan försäkra att ryssarna var fullärda redan då genom en synnerligen lång praktik. De var lika grymma mot de erövrade folken som de var mot sina egna, helt enkelt. Människoliv är ointressant. I själva verket lärde sig nazisterna mycket av kommunisterna under deras vänskapsperiod 1938-41. De var bl.a. i Sibirien och studerade fånglägren. De byggde upp egna likadana och kallade dem koncentrationsläger.

• Mitt Estland.
• Sociala mediers påverkan på relationer.
• Utbildning utgör nyckeln till utveckling.
• Livets tanke är att ge varandra stöd (ordspråk från Irland).
• Varje tid har sitt eget ansikte.
• Hur många saker finns det som jag inte behöver? (Sokrates)
• Lär av historien att människor inte lär sig av historien. (Hegel)
• Kulturen finns i och omkring oss.
• Hur har litteraturen påverkat min livsinställning?
• Det är målet som ger livet mening (Th. Parker)

...

Det är ett litet, men dock, födelseöverskott i Estland. Förra året föddes 15 825 barn, och det dog 15 750 människor. Äntligen, kan man säga. Det har varit ett underskott så länge nu, att det behövdes en vändning. Det ser ut att fortsätta…

Har ni märkt att kaffepriset har ökat? I Estland har det gått upp ända till 70 %.

Skogsvägar på Saaremaa är totalt sönderkörda av skogsmaskiner, långtradare och snön. Det är bara djup gyttja och vägarna går helt enkelt inte att använda varken att köra bil på eller gå på. Det är bekymmer för dem som bor där. Även vår väg här, var i farozonen i höstas när de stora långtradarna körde iväg med timret som var resultat av den stora orkanen i somras. Det var sådana mängder träd som fallit att bilarna fick köra gång på gång. Vi hade tur. Vägen lagades innan den blev okörbar.

Arvo Pärt har fått ett fint kulturpris i England, och den ryske ambassadören delade ut pris till några kulturarbetare i Tallinn. "Ryssland har stort intresse för estnisk teater", sa ambassadören, "och särskilt nu när de intresserar sig för Tjechov under Tjechovåret!"

Det är mycket svårt att få fram material om vapsisterna som känns trovärdigt. Allt är präglat av skribentens egna förutfattade meningar. I Alvin Isbergs bok t.ex. sägs det att de inte hade något politiskt program. Andra kallar dem "bruna" eller fascister, somliga talar om Lapporörelsen i Finland  men ingen kan säga säkert vad de stod för. Ingen som jag har hittat i alla fall. Visst bosatte sig Artur Sirk i Finland när han flydde landet . Men det var helt öppet och enligt Isberg fiick han många besök där från Estland, även Päts skickade representanter till honom i Finland för underhandling.
Andres Kasekamp har skrivit en bok: The radical right in interwar Estonia". Han är född i Toronto 1966 och professor i Tallinn och Tartu. Boken presenteras av Ain Söödor. Citat. ... no one has succeeded in putting together a thoughtful, fair, balanced and accurate account of the actions of President Päts and the rice and the fall of the Veterans´League.Han menar att det är en journalist, Eduard Laaman (1888-1946), som skapat bilden av vapsisterna och för att rättfärdiga presidentens handlande har beskrivit dem "i det mest negativa ljuset". Han menar att Laaman har skapat en myt om dem, som inte kunnat verifieras. Han talar också om Rein Marandi och boken "Must-valge lipu all", och säger att ... largely researched and written while the Sovjet Union still existed and thus he was denied access to Estonian archives and other important sources".
Den boken är utgiven 1991 och Alvin Isbergs kom 1988. Detsamma bör väl gälla om den boken också?
Kasekamp säger också: there is no evidence of contact with the German Nazis, the Veterans could not shake off allegations of affiliation with them."

En orsak till att det inte hittats material som mer exakt presenterar något om deras åsikter är, säger Kasekamp, att ...aware that the government was preparing to outlaw the organization ... destroyed most of its records.
Jag får väl nöja mig med det.
Tills vidare.
Min väninna Õie sa ju att hennes morbror Artur (Sirk) aldrig hade pratat om nazism eller fascism när familjerna träffades.

...

Ao Peep 1947-2011

En av Estlands stora skådespelare är död. Han debuterade redan vid sju års ålder i en pjäs tillsammans med sin pappa. Hans teater var den gamla Vanemuine i Tartu, men han har också setts på bio. I alla fall i Estland.


EU bekostar en utbildning i egenföretagande. Ja, egentligen är det en snabbkurs om hur man ska undvika alla de fel som andra företagare gjort, och dessutom diskuteras studenternas egna speciella affärsidéer. Det är universitetsstudenter, som har två år kvar på sin ordinarie utbildning som fått den här möjligheten. En ung flicka berättade att hon tänkt sig bli trädgårdsmästare, men med en speciell inriktning som hon var hemlighetsfull med. Hon måste ju komma igång själv innan någon annan knycker hennes idé.

Nu vet jag varför den nya staden i Ukraina, Slavutytj, har kvarter som heter Tallinn. Kvarter och gator är döpta efter orter som arbetarna som rensade Tjernobyl kom ifrån. På den tiden var all män efter militärtjänsten tvungna att alltid vara beredda att ge sig iväg om staten behövde dem. Det var därför det nästan alltid var kvinnor som svarade i telefonen. De kunde säga att han var bortrest eller så. Det var inte frivilligt de for till kärnkraftsolyckan och arbetade för att kanske dö en för tidig död.

När det gäller Gisslan i Syrien eller Libanon tror man nu, att inspelningen vi såg gjordes i början av tillfångatagandet. Kanske är de nu döda. Vi har ju absolut inte hört någon reaktion från de makthavare som de vände sig till, bla.a. Saudi Arabiens och Jordaniens kungar och så Sarkozy.

Esterna är ett av de minst troende folken i Europa, ändå va det mycket firande i dag, påskdagen, som heter Lugna Lördagen här. Vi såg gudstjänster från kyrkor i Estland: den lutherska, den katolska, den ortodoxa-estniska och den ortodoxa-ryska kyrkan. Och så var de massor med annat skoj: marknader, gyckelspel och äggrullning. Kan man festa så gör man det.

Det är en allvarlig risk att påstå att det var bättre under tysk ockupation än under sovjetisk. Man blir så lätt anklagad för att vara nazist/fascist då. Per Ahlmark bl.a. sa med eftertryck i TV att alla soldater i tysk uniform hade svurit eden till Hitler, och därmed var de förtappade. Han hade inte läst på sin historia. Kanske till och med en svensk skulle göra allt för att få sina föräldrar eller andra släktingar fria från helvetet i Sibirien eller någon annan helvetisk plats, där de var granne med döden.
Jag tar risken. Jag vill att ni ska förstå, att det var skillnad. Ülo, vår vän, berättade (bl.a. 22 nov. 2009) att när skolpojkarna passerade de tyska soldaterna vid järnvägsstationen i Tallinn, då var de inte rädda. När det var sovjetiska soldater som stod där, då tog de en stor omväg. Då var de rädda; soldaterna kunde börja skjuta mot dem utan någon anledning alls.

Hur det var för esterna i Röda armén läser jag inte i den här boken, men jag vet från muntliga berättelser och andra böcker hur fruktansvärt det var. Nuvarande ÖB Ants Laaneots var ju tvungen att gå på Natokurs för att lära sig bli mänsklig. (9 nov. 2010)
Eftersom Ants tycker att uppgifterna vi får i boken "Till siste man" av Petter Kjellander är anmärkningsvärda, ska jag referera några sidor ur ett kapitel i den boken. Kapitlet heter Estland erövras av tyskarna, och jag börjar på sidan 64: Generalinspektionen.

I September månad organiserades som vid de lettiska SS-förbanden, ett estniskt generalinspektorat för att från estniskt håll understödja den estniska SS-brigaden. Som chef för generalinspektoratet utsågs Johannes Soodla. Soodla kom därmed att få den högsta officersgraden i estniska SS-legionen och som sådan underställd Reichführer-SS och dennes representant.



Johannes Soodla.

1. Disciplinära befogenheter motsvarande en divisionschef.
2. Befogenhet att yttra sig om samtliga hedersfrågor i fall av disciplinpåföljder och rättsliga följder för medlemmar av legionen.
3. Skyldighet och befogenhet att inspektera alla enheter ingående i estniska brigaden och rapportera om observerade brister respektive förslag och önskemål.
4. Befogenhet att besöka alla sjukhus och lasarett, på vilka det vårdades sårade eller sjuka estniska soldater, motta deras motiverade önskemål och klagomål och föra detta vidare till rätt instans.
5. Pröva de befintliga välfärdsinstitutionerna (t.ex. soldathem) avseende deras lämplighet och nära samarbeta med aktuella civila myndigheter. Nyuppsättandet och driften av dessa var hans ansvar.
6. Ansvar att tillgodose de andliga och kulturella behoven hos de estniska soldaterna.
7. Noggrant bevaka försörjningen av soldaternas anhöriga.

Som flera av er redan upptäckt är jag mycket intresserad av att få veta vapsisternas partiprogram, eftersom de har beskyllts för att vara både nazister och fascister. Jag läser och jag läser... och jag blir förvånad. I Alvin Isbergs bok om demokratins kris ger han möjligheter att kontrollera de uppgifter han ger. Dock inte uppgiften att vapsisterna fick pengar från Tyskland. Finns absolut ingen hänvisning. I boken: The Baltic in international relations between the two world wars, utgiven 1988 av Acta Universitatis Stockholmis, där står det lika okontrollerbart: A new pro-German (anti-Baltic) movement was formed in Estonia... (sid 84)
Vilka märkliga påståenden! Är de påverkade av att Estland fortfarande var en del av Sovjetunionen 1988, eller varför får jag inte veta varifrån uppgifterna kommer?

...
I går lyssnade vi på radio Vega, ett finlandssvenskt program. Man diskuterade Sannfinländarnas framgång i det finska valet.
Det var en ryss, en tysk och en somalier som intervjuades. De har just startat ett parti som heter Nyfinländarna. På frågan hur de ser på Sannfinländarna förklarade ryssen med vrede i rösten att de är fascister allihop. Tysken sa Jag tycker att de pratar som det gjordes i Hitlers Tyskland. Somaliern sa ”Vi ska arbeta för att alla som bor i Finland ska ha det bra.” Alla tre talade utmärkt finlandssvenska!!??

...

Utrikesminister Paet har åter varit i Libanon för att se dem i ansiktet som gör utredning och försöker hitta en lösning. Ärendet är prioriterat och ingen möda ska sparas, sa Paet vid hemkomsten. Det instabila läget i Syrien, där de troligtvis finns, är avgörande för hur mycket arbete som läggs ned därnere.
Vi litar på Libanon. De gör nog allt de kan. Vi litar också på Syrien och har ständig kontakt med dem. Så sa Paet i kväll.

I EU finns en hel del arbetsmöjligheter. Alla jobb utannonseras varje år. Nu menar man att esterna har inte så många jobb de borde ha, inte ens på låg nivå. Ansökningarna för att få jobben nästa år har just börjat, och 340 ester söker.

President Ilves tog farväl av de 165 estniska soldater som åker till Afghanistan i dag. "Ni gör en enorm insats. Ert arbete att hjälp afghanerna till ett bättre liv är ovärderligt ."
Soldaterna själva menar att utbildningen de fått är mycket bra, och de känner sig motiverade. Flera av dem åker för andra gången.

De estniska socialdemokraterna demonstrerade i dag för lika löner. Medellönen för männen är 30,9 % högre än medellönen för kvinnorna. Det är en stor skillnad, den största i EU, och nu ska det ändras på. Även IRL höll med.

Det finns en hel del minoritetsgrupper i Estland. En sådan grupp är setukeserna. (19 jan 2010). I Estland betraktas de som ester och ska kallas så, men i Ryssland får de verkligen vara setukeser. Nu ska man ändra på det. Alla minoritetsgrupper ska undersökas och man ska se om något behöver göras för just dem.

Det utdelades författarpris i dag.

Imbi Paju (26 jan 2010) ett annat. Paju menar att när hon såg på Universitetet att hennes ryska studentkamrater inte visste ett dugg om estnisk historia, då kände hon att hon måste göra något. Hon har sedan gjort filmer och skrivit böcker, och det gav henne ett fint pris i dag. Jag har läst hennes bokk "Förträngda minnen", och den är lika måste som Oksanens böcker!

Skådespelaren Lembit Eelmäe skulle enligt Aktuaalne Kaamera i dag ha fyllt 80 år, och det firades med en bok om honom av Aivar Kull.

Solen bara skiner. I södra Estland står naturen i full blom. Detta lilla land skiftar verkligen i natur. Här är det bara litet gräs eller öppen jord, och där blommar det för fullt. Otroligt.

...

Ants läser just en bok om esterna under andra världskriget: Till siste man. Han ropar att jag måste komma och läsa. Förhållanden i estniska Waffen SS skiljer sig så markant från dem i Röda armén. Jag ska berätta med om det senare.
...
I Tallinn är det smutsigt efter vintern. Hela stan är full av små partiklar från vägarna; partiklar som kan bli problem vid astma och kanske kan framkalla andra sjukdomar. Städningen är påbörjad. Alla trottoarer sopas rena, smutsen sopas ner på gatan där det sedan kommer stora vägmaskiner som tar upp allt. För at inte orsaka trafikproblem arbetar man huvudsakligen nattetid. En tallinnbo kommenterade städningen: "På sovjettiden resonerades det så: Det som inte är direkt dödande fick ligga kvar." Han är alltså nöjd.

Det är 20 462 ungdomar som registrerat sig till studentskrivningarna i år. Här fungerar det som det gjorde förr i Sverige. Det enda är att varje student själv registrerar sin avsikt att ta examen.

I USA finns ett stort område med oljeskiffer, som ingen har den absolut säkra kunskapen om hur det ska utvinnas. Ingen, utom esterna. OSEC och Eesti Energia ska arbeta där tillsammans med firman Enefit, som är ett internationellt företag, placerat i Estland och sysslar med oljeskifferutvinning, oljeskifferbaserad elektricitet, distribution och försäljning mm mm. Enefit finns i Finland, Lettland och Litauen och utvecklar skifferoljeindustri i Jordanien
Vi fick se på TV hur en amerikansk tjänsteman tog emot den estniske journalisten med orden: "Välkommen till Estland." Vi fick också höra hur mycket de uppskattar esterna. Ärliga, duktiga och ovanligt tekniskt kunniga var några av omdömena.

I Estland finns arbetslöshet. Man beräknar nu att den är ca 10 %. OECD har tittat på Estlands budget, och berömmer den. Estland är den nyaste medlemmen i organisationen. Det diskuterades i OECD att det är svårt och dyrt att gå i konkurs i Estland. Estniska företagare vill inte gå i konkurs utan kämpar in i det sista tills det inte finns någon möjlighet att rädda företaget. Nu ska det förändras. Det ska inte vara ett oöverstigligt  problem att gå i konkurs. Man ska kunna söka hjälp och till exempel kunna komma överens med fordringsägarna om avbetalningar och ev. avskrivningar av skulderna.


Köpmannen i Venedig sätts upp på Dramateatern i Tallinn.
Regissören Üllar Saaremäe, som har sitt arbete på Rakvere Teater sätter upp Verdis opera Attila. Han tycker att det är annorlunda att regissera operaartister. han är bara van vid "vanliga" skådespelare. Honom brukar vi förutom på scenen se i teatercaféet i Rakvere. Attila sätts upp i Pärnu och i Tallinn. På Birgittafestivalen den 13 augusti kan man se den i klostret i Pirita. (Pirita = Birgitta)

Stjärnjournalisten Aarne Rannamäe har just kommit hem från Libanon där han försökt utröna vad som hänt de 7 i gisslan. Han hade inte så mycket att berätta om det i dag, han talade mer om att han själv blivit rånad på hotellrummet.

Nu kan jag berätta att jag redan i början på hösten kan få veta om det blir ännu en kall vinter. Bra va! Då kanske man kan förbereda sig. Vår granne Aivar berättade att när getingarna äter en massa bin, då blir det kallt. Och det har hänt nu två år i rad. Så enkelt är det.


I Pärnu finns ett gammalt fängelse från sovjettiden. Det är till salu, och det är tänkt att den som köper det ska se till att rusta upp det så, att det kan fungera som museum. Sovjetiskt fängelsemuseum. Men, det har uppstått ett stort problem. Ingen är intresserad.

Rakvere Linnaorkester mängib rokkmuusikat

Rakvere stadsorkester spelar rockmusik. De ska ha en konsert i Rakvere Gymnasiums aula kl 18 den 17 april!

I dag hörde vi en irriterad röst i estniska radion som menade att Estland är ett konstigt land. En man som betytt så mycket för den estniska självkänslan misskrediteras å det grövsta och får löpa gatlopp innan domen fallit. Andres Veerpalu har dömts av ester och framför allt tidningen Postimees innan resultatet av FIS:s dopingprov är färdigt. I dag samlas människor i Otepää för att visa Veerpalu sin aktning och sitt stöd.

Uppslutning i Tallinn för Andrus Veerpalu.

En människokedja i Tartu för skidstjärnan.

.....

Alvin Isberg gick igenom allt material som fanns tillgängligt om demokratins kris i Estland på 1930-talet när han skrev ”Med demokratin som insats. Politiskt-konstitutionellt maktspel i 1930-talets Estland.

Jag har läst resultatet av den undersökningen, men skull vilja veta om Enno Penno har något att säga i saken. Hans far, Rudolf Penno var talman i Riigikogu under åren 1934 - 1938. Själv föddes han i Tallinn 1930 och har varit aktiv som väg-och utbildningsminister i Estland 1962-1964 och som premiärminister i exilregeringen under tiden 20 juni 1990 - 15 september 1992. Känner han igen det som Alvin Isberg säger?





Enno Penno


Så fort jag får hans mailadress ska jag skriva och fråga.
Jag började istället med att ställa frågan till Virve Raag, min lärare i Uppsala. Vi får se vad hon svarar.

Så till det som boken egentligen handlar om: Var Estland fascistiskt? Jag har tidigare talat om det, och jag har ju erfarenhet att den uppfattningen var vanlig i Sverige. Jag minns när jag 1993 hade lämnat mina skriverier i brevlådan hos den estniske författaren Arvo Mägi. Bara för att det var roligt.
Samma kväll ringde det på vår telefon och Arvo meddelade att han och hans hustru Liidia skulle komma hem till oss med detsamma. Självklart var de välkomna. De hann inte mer än komma in förrän de talade om just det, attså om Estland och fascismen. De var klart i försvarsställning, inte mot mig, utan mot det de upplevt så många gånger, att svenskarna hade uppfattningen att så var det. De berättade att man kan kalla författningen under de besvärliga åren på 1930-talet för en "lätt diktatur" och att man var på väg att återgå till demokrati när Sovjet kom. Först när vi avslutat den diskussionen kunde vi ägna oss åt att prata om vardagen i Estland.






Arvo Mägi

Jag tänkte just skriva att det är landssorg i Estland, men det är fel. Ingen vill tro att Andrus Veerpalu verkligen har dopat sig. I gårdagens Aktuaalne Kaamera ägnades halva tiden åt avslöjandet att Veerpalu testat positivt för tillväxthormon. Han nekar själv och förklarar att han aldrig använt otillåtna medel. "Jag är testad flera hundra gånger, och de har aldrig varit något fel". Den läkare som intervjuades menade att efter hård träning går sådana värden normalt upp, och det har inte tagits hänsyn till det. "Vi älskar honom ändå." förklarade ester som intervjuades. Problemet är emellertid inte över även om han slutar att tävla. Familjen tar det hårt. Dottern som just börjat tävla har det svårt.  Vi får se hur det går.

Hela dagen har det pratats om Veerpalu i radio och TV. Han är verkligen stor i Estland. Han och Kristin Smigun-Vähi. Vi kan köpa tröjor med text: Jag tror på dig Anders. "Det är en hederlig människa" svarar alla som tillfrågas på stan.

Så här deppad såg han ut hela presskonferensen.

Vi minns så väl hur han blev hyllad i Tallinn när han tog det första OS-guldet 2002. Då var han glad!

Annars har vi konstaterat att snön sjunker. Det blir inga vattenpölar efter den smältande snön här i våra trakter. Den bara sjunker ner genom vår kalkrika jord.

Vi såg de första gässen för året i dag. Och pappa stork är fortfarande ensam i sitt bo. Hans fru väntar med att komma.

...

Här avslutar jag:  August Rei, Balticum och Sovjetunionens säkerhet, forts.

Jag är litet tveksam, om jag skall behöva uppehålla mig vid ett fjärde skäl, som ibland har framförts såsom ett argument mot de baltiska staternas oberoende. Det är nämligen påståendet, att dessa stater med sin alltför ringa folkmängd och sina begränsade territorier och lösryckta från sin ”naturliga” gemenskap med Ryssland skulle ha visat sig vara livsodugliga som ekonomiska enheter.

Finland, Estland och Lettland ha obeskrivligen gjort större framsteg under tjugo år än Sovjetunionen, säger t.ex. Henry C Wolfe i en bok.

F.d. generalkonsuln och legationsrådet Dr. V. Raud har skrivit i en bok som just (1944) kommit ut i London under titeln: ”The Smaller Nations in the World’s Economic Life”.

Han analyserar allt tillgängligt statistiskt material från officiella källor, och kan göra jämförelser mellan de baltiska staterna och Sovjetunionen.

Såsom framgår av den tablå som veckotidningen NU n:r 7, februari 1944 återger ur Dr. Rauds skrift kunde man för en veckolön i de baltiska staterna få ungefär två gånger mera bröd än i Sovjetunionen, sju gånger mer kött, fyra gånger mera smör och fem gånger mera kläder och skodon. …

Det lider därför intet tvivel att levnadsstandarden var ansenligt högre i de baltiska staterna än i Sovjetunionen. Om statsfinanserna är det allmänt bekant att de i de baltiska staterna var i mönstergill ordning. Talet om dessa staters bristande livsduglighet saknar således varje berättigande.

Tankar, åsikter och fakta.

Mr J Davies’ syn på de baltiska staterna.

…

Mestadels stöter man på förvånansvärd okunnighet om fakta som borde vara allmänt kända. Så berättar Rei att Davies tydligen menar att de baltiska staterna med våld skurits ut från Sovjetunionen, och därmed inte har någon rätt till sin självständighet.

Det skulle ej ha varit svårt för Mr. Davies att få reda på att de baltiska folken vid det förra världskrigets slut begagnade sig av den av sovjetregeringens proklamerade, alla folkens tillhörande fria självbestämmanderätten och på grund därav skildes från Ryssland för att fortsätta att leva som oberoende stater; att Ryssland hade gripit till vapen för att återerövra dem och tvinga dem att förbli i det ryska riket; att de baltiska staterna, tack vare sin egen heroism och patriotism samt det oförgätliga biståndet från vissa demokratiska staters sida lyckades värja sin frihet och efter blodiga strider ernå fred med Ryssland, vilken av fördragsparterna i fredstraktaterna karaktäriserades som en ”bestående, hederlig och rättvis fred”; att det på grund av den fria självbestämmanderätten för alla folk, utan några som helst förbehåll erkänner de baltiska staternas oberoende och självständighet och frivilligt för eviga tider avstår från alla sina suveräna rättigheter över dessa staters land och folk.

Behöver Sovjet ändå större livsrum?

Stalin har sagt ”Vi begära icke en tumsbredd främmande land, men vi skola inte avstå från en tumsbredd eget land!” Ryssland är stort. Det finns mycket livsrum för alla medborgare och stora obrukade områden.

Liksom för alla småstater är fredens bevarande även deras högsta önskemål enär de ha allt att förlora i kriget och inte det minsta att vinna.

Det har tydligen sagts att små stater är farliga för världsfreden eftersom det blir frestande för stormakterna att erövra dem. Men:Inte var det väl de små staternas fel att kriget utbröt? Det skulle istället vara en risk om stormakterna Tyskland och Ryssland fick gemensamgräns, om de små buffertstaterna försvann.

Väst har beskyllt de baltiska staterna för att inte kunna behålla sin demokrati. Jag själv vet bara att det är de baltiska staterna  som måste försvara att de var i gungning på 1930-talet. Fortfarande hör man den kritiken. Rei säger så:

De baltiska staterna voro nära att helt övervinna den demokratiska krisen.

Man säger att parlamenten, dessa folkens sannskyldiga representationer blivit undertryckta i Baltikum och författningarna grovt skaffade. …  Kom då ihåg, att det land de slog sig fria är allra längst avlägset från demokrati och  parlamentarism  och att det finns ännu färre spår av folkens rättigheter än t.o.m. i det nationalsocialistiska Tyskland eller tidigare än det fascistiska Italien. ”Totalitärt tyranni som är så grymt och fördärvligt för människoliv och människovärde att i jämförelse därmed t.o.m. Nazi-Tyskland verkar som ett upplyst tyranni, så lyder det omdöme om sovjetstaten som den kända engelska författarinnan Freda Utley fäller.

Freda Utley var först kommunist, men levde i Sovjet-Ryssland i några år och blev besviken.

Att Estland råkade ut för ”demokratins kris” beror dels på inrikespolitiska förhållanden och dels på mäktiga utländska händelser. Frihetskämparna fick t.ex. pengaunderstöd av Tyskland.(Jag återkommer till det. Den här frågan vill jag undersöka noga.) Krisen var dock övervunnen. Tack vare det estniska folkets lugna, nordiska sinnelag hade den nya regimen införts under lagliga former och på grund av ett folkbeslut av den 14 – 16 oktober 1933, låt vara att det skedde under något upphetsad sinnesstämning.

Den senaste finanskrisen klarade esterna galant. Alla, och verkligen alla, skar ner sina löner. Alla bidrog till att valutan räddades, och landet återhämtar sig nu på ett för Europa snabbt sätt.

Under åren 1940 -1941 var Estland ockuperat av Sovjet. Det de då upplevde gör de ”odemokratiska”  åren under 30-talet till en västanfläkt, säger Rei.

Hur var det då?

1. De arbetande folkmassornas levnadsstandard sjönk till mindre än hälften. (För att komma ner på Sovjets nivå. Penningvärdet skars ned till en åttondel)

2. Laglig ordning och personlig säkerhet avskaffades. Blev någon hämtad på natten, fick inte familjen veta var han var eller vad som hänt honom.

3. Alla rättigheter och sociala framsteg man kämpat till sig under friheten slogs i spillror och sopades bort.

4. Något arbetarskydd fanns inte.

5. Överallt bestämde den allsmäktiga hemliga polisen (NKVD).

6. I Ryssland heter det fackföreningar men är rena tvångsorganisationer som övervakar arbetarnas tänkande och arbetsdisciplin.

Det är otänkbart att det skulle finnas något annat land där arbetarklassen är så förtryckt som i Sovjetunionen och så grundligt berövad inte bara friheter och rättigheter, som arbetarna i de fria länderna kämpat sig till, utan alla mänskliga rättigheter över huvud taget – sådant var de estniska arbetarnas omdöme om Sovjets samhällsordning som de var tvungna att avge efter egna bittra upplevelser.” (från "Estland fritt och ockuperat” av A Horm.)

August Rei avslutar med ett citat från Ignas J.-Scheynus:

Sovjetunionen kan mer än väl undvara de baltiska länderna och deras hamnar. Den skulle göra den internationella rättvisan och mänskligheten en stor tjänst om den lämnade de hårt beprövade men motståndskraftiga, intelligenta och nationellt medvetna baltiska folken i fred.

Många är vi som har åsikter om Estland, men hur mycket fakta vet vi egentligen. Visst är det intressant med en samtida skrift. Dessutom kände jag, att jag ville stava på bokens vis. Det är lätt att vi glömmer den äldre svenskan och därför inte kan förstå hur folk tänkte och resonerade förr, för inte så länge sedan.

Observera också, att det här häftet gavs ut några år innan Christian Günther sa ”Ryssland är ju en rättsstat.” Ni minns.

(6, 7 och 8 april 2011)

Det är August Reis häfte: Balticum och Sovjetunionens säkerhet det gäller i dag, och jag skulle fortsätta med punkt 4.

Balticums och Sovjetrysslands säkerhet.

1. Läran om naturliga gränser.

2. Det pågående krigets erfarenhet.

3. Balticum som Sovjets uppmarschområde.

4. Sovjetnationalismen har vittsyftande mål.

”Den nya ryska imperialismen är helt olik den som västerlandet tror sig känna till”, säger en amerikan, Henry C. Wolfe i sin år 1940 utkomna bok ”The Imperial Soviet” . ”Den är även mera intolerant än den västerländska chauvinismen. … Den är lika fanatisk som vilken som helst krigisk tro som uppträtt under gångna tider…. Den är vida farligare för andra länder än Lenins och Trotskis internationalism.”

Sovjetunionen har hela tiden ägnat sig åt att smutskasta ”den degenererade och ruttnande kapitalismens värld, i vilket det omänskligt exploaterade proletariatet snart skulle resa sig för att med den ryska röda arméns broderliga hjälp störta kapitalisternas och storgodsägarnas outhärdliga tyranni och över hela jorden upprätta kommunistisk diktatur. ”

Stalin skrev ett brev till Ivanov den 14 feb 1938. Där läser vi: Vi äro omringade av en mängd starka kapitalistiska länder; Sovjetrepublikernas existens vid sidan av de imperialistiska staterna är i längden otänkbar; vi eller de komma till slut att segra; intill dess kommer en rad fruktansvärda sammanstötningar mellan Sovjetrepublikerna och de borgerliga staterna att bli oundvikliga; understödjandet av vår revolution från arbetarna i alla länder, och ännu mer dessa arbetares seger, åtminstone i en del länder, är den oeftergivliga förutsättningen för socialismens seger. Han menar att revolutionen är inte klar i Sovjet, utan man måste indoktrinera arbetarna i Sovjet liksom dem i de ”borgerliga” länderna för en ömsesidig förståelse. ”Man måste allsidigt stärka och befästa vår Röda armé, vår Röda flotta, vår Röda luftflotta; man måste hålla hela vårt folk i ett tillstånd av mobiliserad beredskap med hänsyn till faran för ett möjligt krigsöverfall.” (Detta uttalande är startskottet för ”den stora terrorn som beskrivs i ”Stalins barn” och ”De som viskade.”)

Intressant är då att läsa vad västerländska journalister o.a. säger om Sovjets tankar om utvidgning: sir Stafford Cripps, ”Rysslandsexpert”  säger i en intervju för Vecko Journalen i juli 1942: ”Jag är övertygad om, att Ryssland nu, när det i den ingångna pakten högtidligt antagit principen att inte blanda sig i andra länders angelägenheter, också menar allvar med den utfästelsen. Sovjet skall inte efter kriget komma att bedriva underjordisk verksamhet och världsrevolutionära konspirationer i andra länder. … Stalins idéer är Rysslands säkerhet inom strategiskt tryggande gränser, bolsjevismen som nationellt system och vänskapligt samarbete med andra makter, oavsett att ee ha andra samhällsformer.”

Hur har Cripps undgått att läsa Stalins ord? De finns dessutom i boken ”Leninismens grunder” som sprids i miljontals exemplar i hela Sovjetunionen.

5. Stalin själv om sitt världsprogram.

”Den internationella imperialismen kan under inga omständigheter, på inga villkor leva vid sidan av Sovjetrepubliken. … nödvändigheten att framkalla den internationella revolutionen.” (sid. 25 i boken Leninismens grunder.)  Att socialismen segrar i ett land är bara ett hjälpmedel att driva den vidare i alla länder. Han utgjuter fantastiska tankar om hur det nya bolsjevikiska land ska kämpa för att bli perfekt och för att det ska sprida revolutionen vidare.

Om Cripps säger Rei: Det är rentav häpnadsväckande vad människor ha lätt att följa strutsens politik.

Cripps tycks också omedveten om hur många pakter Sovjet ingått: Sovjet har trampat på Polen den 17 september 1939, på Finland den 30 november 1939, vid de baltiska staternas ockupering och sovjetisering i juli-augusti 1940 o.s.v. När Ryssland gav sig på Finland fastställde NF att landet gjort sig skyldig till  brott mot  fem internationella fördrag. Lika många brott begicks mot Polen och de baltiska staterna. Alltså runt tjugofem fördragsbrott inom ungefär elva månader.

En annan ”Rysslandsrexpert” J. Davies säger i den amerikanska tidskriften Life den 26 mars 1943: ”Sovjetunionen har en avundsvärd meritförteckning när det gäller vidhållandet av sina förpliktelser.” Det sorgligaste är att Mr Davies uppenbarligen ej har haft den ringaste avsikt att skämta eller ironisera.

Sovjetrysslands geopolitiska argument.

Man säger att den naturliga gränsen för Ryssland är kusten. Kan den inte lika gärna vara Norges Atlantkust? Måste inte Finland också höra dit då?

Ha de baltiska staterna hindrat sovjetrysk transithandel?

Rei resonerar om de baltiska hamnarna under frihetstiden.  Naturligtvis är de intresserade av transithandel från Ryssland. Det handlar om många arbetstillfällen, och bestämmelserna är mycket bra för Ryssland. Ingen införseltull, inga transisteringskostnader. Sovjet fick speciella platser inom hamnarna för sin omlastning, förvaring och förpackning. I Estland transporterades varan ända till fyra gånger billigare än på Rysslands egna järnvägar.

Ryssland var tyvärr inte så intresserade av den trafiken. Det verkar som om de inte behöver de baltiska hamnarna. 1922 omsattes 350 000 ton årligen; efter kuppförsöket 1924 minskade trafiken betydligt. Året efter var transitohandeln nere i 18 000 ton.

Då frågar sig Rei: Är de baltiska hamnarna oundgängliga för Ryssland?

I verkligheten har Sovjetryssland intet som helst behov av Balticums hamnar, enär deras egen hamn i Leningrad mer än väl räcker till för dess östersjöhandel…. Dess omsättningskapacitet är 12 miljoner ton om året, och under åren 1933-1935 t.ex. var den faktiska omsättningen 4,2 miljoner ton årligen. I själva verket har man istället börjat använda hamnarna i i Svarta och Kaspiska haven.

De baltiska staterna ha bevisat sin livsduglighet.

Men det får ni veta först i morgon.

En mycket intressant bok, eller häfte kanske. August Rei, Balticum och Sovjetunionens säkerhet från 1944. Att få läsa August Reis syn på landet och dess framtid från tiden före krigsslutet är synnerligen intressant.

Jag köpte häftet på antikvariat och fick ett exemplar dedicerat till Generalkonsul Axel Ax:son Johnsson med varm hälsning Ignas J.-Scheynus (Reis medförf. i andra böcker). Det känns lite skoj.

!944 trodde man fortfarande på Atlantdeklarationen, dvs. att alla stater som var fria vid krigets början skulle ha sin frihet också vid krigets slut. Corden Hull, politisk sekreterare hos Franklin Roosevelt hade återkommit från Moskva och höll ett bejublat tal vid återkomsten till USA. Han menade att USA stod fast vid sina löften. han sa också "De baltiska staternas rätt att återfå sin frihet och sitt oberoende är en viktig principfråga, som ej låter sig pruta med sig och ej lättvindigt kan offras för några förmenta förmåners skull." Presidenten har själv sagt: "Om icke freden ger rättvisa åt hela mänskligheten, så kommer ett nytt världskrigs bacill att utgöra ett ständigt hot."

I en artikel i Pravda kunde man istället läsa att de baltiska staterna förklarades vara "delar av Sovjetunionens eget territorium".
New York Times svarar på detta att "de europeiska småfolken ej få läggas på stupstocken för att till detta pris köpa Rysslands förtroende och samarbete."

Sovjet ansåg ju att de baltiska folken av egen och fri vilja skulle ha avstått från sitt statliga oberoende, konstituerat sig som sovjetrepubliker och i Moskva anhållit om dess införlivande med Sovjetunionen.
Det var Molotov som första gången, den 1 augusti 1940 förklarade att "fria parlamentsval grundade på den demokratiska valrätten" hade anordnats i de baltiska staterna och att "Estlands. Lettlands och Litauens folk enigt hade röstat på delegerade, som uttalat sig för införandet av sovjetsystem och för Litauens, Estlands och Lettlands inträde i Socialistiska Sovjetrepublikernas Förbund."

August Rei beskriver det valet i Estland som "De snuskigaste och uslaste av alla val." (Bl.a. den 28 augusti 2009 skrev jag om detta val) Han skriver:
Låt oss anta att en enda röstsedel erbjuds våra väljare vid valen i november.(de svenska riksdagsvalet)  Låt oss anta, att denna sedel har sammanställts av en utländsk diktator, som vi hatar och är rädda för. Låt oss anta att valurnorna är övervakade av diktatorns trupper, att varje väljare har befallts att till vallokalen ta med sig sina legitimationspapper för att stämplas, och att var och en som icke röstat måste räkna med bestraffning som folkets fiende. Låt oss vidare anta att den främmande diktatorn och den av honom behärskade tidningspressen samt hans marionettparti i detta land skulle skryta över en överväldigande valtriumf med över 90 % deltagande och tolka detta som folkets godkännande av detta lands anslutning till hans land. Detta är precis vad som hände.
...Med anordnandet av sådana "val" i de baltiska staterna har Stalin ännu en gång överträffat Hitler. Denna gång har Kremls härskare iscensatt en förklädd demokrati som genom sin synnerliga cynism överskuggar alla de beryktade "folkbeslut" som Hitler har anordnat i Tyskland. ... Detta är demokrati i rysk stil.


Balticums och Sovjetrysslands säkerhet.

(Kom ihåg vad UD skrev i de frisläppta rapporterna från 1991. Ha det här i minnet en stund: Från synpunkten av långsiktig stabilitet i Östersjö-området och Nordeuropa vore det - skulle man kunna hävda - en fördel om Ryssland fick behålla en viss militär närvaro i Baltikum.)

1. Läran om naturliga gränser.
Under sextonhundratalet i Frankrike fastslogs att varje stat sträva efter en gränslinje av sådan naturlig beskaffenhet att den, förstärkt genom konstgjorda försvarsverk, lätt ska kunna försvaras och bilda ett svåroövervinneligt hinder för den motståndare som skulle vilja tränga in i landet.

Detta tas som ursäkt för att Baltikum måste tillhöra Ryssland.

2. Det pågående krigets erfarenhet.

Generalöverste von Küchlers armé som utgjorde den vänstra flygel i generalfältmarskalk von Leebs armégrupp ledde sin offensiv längs den lettiska kusten och ockuperade Riga 10 dagar och hela Lettland två veckor efter krigets utbrott. Flottbaser, flygplatser och befästningar som av ryssarna hade byggts i skyndsammaste tempo under aderton månader på Lettlands och Litauens territorium, hade ej kunnat fördröja tyskarnas framryckning. Han fortsätter att beskriva hur tyskarna vann mark över sovjeterna över hela kusten ända fram till Narva. Här hade den naturliga gränsen ingen betydelse.

3.       Balticum som Sovjets uppmarschområde.

Om det istället gäller ett angreppskrig från Rysslands sida, då är de baltiska staterna ett utmärkt uppmarschområde för operationer både mot Tyskland och – i ännu högre grad – mot de skandinaviska staterna. … Sålunda är det icke Ryssland, som skulle kunna åberopa sig på  rättmätiga säkerhetskrav … utan tvärtom andra i första rummet de skandinaviska staterna, som ha ett verkligt berättigat och mycket allvarligt säkerhetsintresse av att dessa stater ej komma i Rysslands händer. ( Nu kan ni komma ihåg UD:s skrivelse. Man ansåg att Rysslands ev. anspråk på att ha en viss militär närvaro i Baltikum. Mot vilka stater var de styrkan var deras vapen riktade?)

4.       Sovjetnationalismen har vittsyftande mål.

Om detta i morgon!

Skylten och i bakgrunden: Bronssoldaten.

Texten.

Owen Matthews.

Och han är inte ensam.

Nemtsov beskrev Putinland som en klassisk auktoritär stat med korruption, evigt maktinnehav och manipulering av politiken. Dessutom som en ekonomisk bananrepublik där Putinkretsen kontrollerar statliga råvaruföretag. Modernisering, glöm det.

Visst finns det en insikt om problemen, menade Lilja Sjestova på tankesmedjan Carnegie. Hon talade rentav om ett nationellt konsensus om att Rysslands ekonomi och det ensidiga beroendet av olja och gas inte är uthålligt. Alternativen är förändring eller degenerering. Frågan är om det är möjligt utan att släppa den politiska kontrollen. För Sjestova är Ryssland ett land som fastnat mellan det förflutna och framtiden. Och som någon sade: Makten själv står i vägen för reformer.

Någon annan sade följande om höstens parlamentsval: Alla ryssar är säkra på att Förenade Ryssland ska vinna, men ingen tänker rösta på det.

”Mitt hus och familjen”, svarade ett par universitetsstudenter – ett svar som ekade från Sovjettidens alienation från staten och tryggheten i det privata.(På frågan Vad är Ryssland?))

Ett annat tvåordssvar blev ”fosterlandet och korruption”. Men faktum är att samtidigt som missnöjet med Putinismen ökar hos allmänheten finns det största stödet i åldrarna 18–25 år. Detta formulerades väl av en nöjd tredje student: ”Efter utbildningen kommer jag att få lön till mat och kläder. Jag kan resa. Men om regimen ändras kanske det leder till ett nytt Sovjet.”

Svaren kan jämföras med de väl valda orden från ordföranden i den ryska dumans utrikesutskott, Konstantin Kosatjov. Ryssland är unikt, stort, fredligt, vackert och vänskapligt. Mer intressant är att han såg Ryssland som framtida världsmakt. Medan globaliseringen är på alla politikers läppar här hemma, sade Kosatjov om Rysslands oberoende i form av naturresurser, en stor inhemsk marknad och självförsörjning vad gäller vapen.

Ryssland som en stigande stjärna kommer också till uttryck i en artikel av den Kreml närstående Sergej Karaganov (han med doktrinen om att Ryssland ska använda ryska minoriteter i andra stater för att få inflytande).(Varför tror ni att det finns människor som kallar ryssar i Baltikum för femtekolonnare? Hur ska balterna  skapa större trygghet i Baltikum för alla människor?)

Hans kommentar i Rossijskaja Gazeta (10/3) till upproren och revolutionerna i Mellanöstern är att oljepriset för lång tid kommer att ligga på en hög nivå:

”Jösses, mitt land har tur igen.”