April 10, 2011. Var Estland odemokratiskt?
I dag hörde vi en irriterad röst i estniska radion som menade att Estland är ett konstigt land. En man som betytt så mycket för den estniska självkänslan misskrediteras å det grövsta och får löpa gatlopp innan domen fallit. Andres Veerpalu har dömts av ester och framför allt tidningen Postimees innan resultatet av FIS:s dopingprov är färdigt. I dag samlas människor i Otepää för att visa Veerpalu sin aktning och sitt stöd.
Uppslutning i Tallinn för Andrus Veerpalu.
En människokedja i Tartu för skidstjärnan.
.....
Alvin Isberg gick igenom allt material som fanns tillgängligt om demokratins kris i Estland på 1930-talet när han skrev ”Med demokratin som insats. Politiskt-konstitutionellt maktspel i 1930-talets Estland.
Jag har läst resultatet av den undersökningen, men skull vilja veta om Enno Penno har något att säga i saken. Hans far, Rudolf Penno var talman i Riigikogu under åren 1934 - 1938. Själv föddes han i Tallinn 1930 och har varit aktiv som väg-och utbildningsminister i Estland 1962-1964 och som premiärminister i exilregeringen under tiden 20 juni 1990 - 15 september 1992. Känner han igen det som Alvin Isberg säger?
Enno Penno
Så fort jag får hans mailadress ska jag skriva och fråga.
Jag började istället med att ställa frågan till Virve Raag, min lärare i Uppsala. Vi får se vad hon svarar.
Så till det som boken egentligen handlar om: Var Estland fascistiskt? Jag har tidigare talat om det, och jag har ju erfarenhet att den uppfattningen var vanlig i Sverige. Jag minns när jag 1993 hade lämnat mina skriverier i brevlådan hos den estniske författaren Arvo Mägi. Bara för att det var roligt.
Samma kväll ringde det på vår telefon och Arvo meddelade att han och hans hustru Liidia skulle komma hem till oss med detsamma. Självklart var de välkomna. De hann inte mer än komma in förrän de talade om just det, attså om Estland och fascismen. De var klart i försvarsställning, inte mot mig, utan mot det de upplevt så många gånger, att svenskarna hade uppfattningen att så var det. De berättade att man kan kalla författningen under de besvärliga åren på 1930-talet för en "lätt diktatur" och att man var på väg att återgå till demokrati när Sovjet kom. Först när vi avslutat den diskussionen kunde vi ägna oss åt att prata om vardagen i Estland.
Arvo Mägi
Jag har läst resultatet av den undersökningen, men skull vilja veta om Enno Penno har något att säga i saken. Hans far, Rudolf Penno var talman i Riigikogu under åren 1934 - 1938. Själv föddes han i Tallinn 1930 och har varit aktiv som väg-och utbildningsminister i Estland 1962-1964 och som premiärminister i exilregeringen under tiden 20 juni 1990 - 15 september 1992. Känner han igen det som Alvin Isberg säger?
Enno Penno
Så fort jag får hans mailadress ska jag skriva och fråga.
Jag började istället med att ställa frågan till Virve Raag, min lärare i Uppsala. Vi får se vad hon svarar.
Så till det som boken egentligen handlar om: Var Estland fascistiskt? Jag har tidigare talat om det, och jag har ju erfarenhet att den uppfattningen var vanlig i Sverige. Jag minns när jag 1993 hade lämnat mina skriverier i brevlådan hos den estniske författaren Arvo Mägi. Bara för att det var roligt.
Samma kväll ringde det på vår telefon och Arvo meddelade att han och hans hustru Liidia skulle komma hem till oss med detsamma. Självklart var de välkomna. De hann inte mer än komma in förrän de talade om just det, attså om Estland och fascismen. De var klart i försvarsställning, inte mot mig, utan mot det de upplevt så många gånger, att svenskarna hade uppfattningen att så var det. De berättade att man kan kalla författningen under de besvärliga åren på 1930-talet för en "lätt diktatur" och att man var på väg att återgå till demokrati när Sovjet kom. Först när vi avslutat den diskussionen kunde vi ägna oss åt att prata om vardagen i Estland.
Arvo Mägi
Jag ska referera hela skriften, men inte nu. Nu ska jag bara nämna att det problem som några av de Nordafrikanska staterna står inför nu, det är precis det problemet som Estland hade 1919 - 1920, när alla som kämpat för landets frihet plötsligt ska komma underfund om hur man ska skapa sin författning, hur man ska samsas om vad det är man kämpat för. Det enda som stod helt klart, det var att det skulle inte vara som det varit. De hade haft den ryska tsaren och de balttyska godsägarna som bestämt allting. Nu skulle esterna själva bestämma. Det var folkets vilja som skulle gälla!
Trackback
