Maj 8, 2010. Myran som inte kan ryta.

Vad är det som gör att makthavarna i världens största rike hela tiden ger sig på ett av världens minsta riken, som bara vill vara i fred? Varför kan man så gott som varje dag läsa om hur de på olika sätt misskrediterar den lilla myran Estland? Myran kan inte ens ryta, inte ens ett litet pip har vi hört. De bara lever vidare. Och jag känner den särskilda sagokänslan när jag tittar på bilder från skogarna, floderna och stenarna där människorna gått i tusentals år. Visst är det spännande att gå på Venedigs gator och nästan se människorna som gick här för så länge sedan, men det är minst lika spännande att känna närvaron av de som jagade, fiskade, födde barn och så ofta förföljdes av död, krig och herrars makt. Vi satt i dag på Nationalmuseum och pratade om kulturer och vad de betyder. Vår vän Turid berättade att hon just läst i DN att man kan se hur ett folks kultur fortsätter även när de flyttar långt. Man hade tittat bl.a. på svenskar och japaner i USA. Är det någon som kan säga när den artikeln stod i DN? Den bekräftar mina teorier att kulturen sitter så djupt förankrad i ryggmärgen att det kan ta mycket lång tid innan den försvinner.

Trackback
RSS 2.0