.

Det är verkligen vår.

Efter att Brorsan skickat in kommentaren om ordet ”Baltic” skrev jag till Sanna Rayman:

Hej igen

Apropå vår diskussion om Baltic Pride i Litauen
Jag tror, att man i det här fallet har använt ordet Baltic i betydelsen
Östersjön, och att man då skulle inkludera alla länderna runt Östersjön.
Baltic är det engelska ordet för Östersjön, och hela beteckningen på paraden
är ju på engelska.
I många andra sammanhang när man diskuterar samarbete runt Östersjön
använder man beteckningen Baltic.

Med vänlig hälsning
Karin

Jag vill också kommentera en bok av Tommy Hansson Destruktörerna. Han menar att Sveriges agerande under Östen Undéns tid som utrikesminister inte alls var grundat på rädsla för Sovjet, utan precis tvärtom, prosovjetiskt.
Min bestämda uppfattning efter att ha läst boken Svensk socialdemokrati och Baltikum under mellankrigstiden av Ulf Larsson var att det snarare var skräcken för Ryssland som var dominerande. Vem har rätt? Kanske båda. Jag ska studera frågan närmare.

Turid skickade artikeln om kulturer ”Fast i kulturen” som jag frågade efter. Det är en signerad ledare, skriven av journalisten David Brooks.

Han jämför de till USA invandrade svenskarna med oss som bor kvar i Sverige. 6,7 % av dem i USA är fattiga, motsvarande siffra är 6,7. Förbluffande. (Jag trodde att det var de ”bästa” svenskarna som utvandrade, de mest företagsamma. Förlåt mamma och pappa)

År 1950 levde svenskarna Sverige 2,6 år längre än amerikanerna. Efter alla våra sociala framsteg lever vi nu 2,7 år längre än amerikanerna.

Att livslängden och utbildningsnivån för amerikanerna i olika områden i USA är stor förklaras dock med historiska erfarenheter, kulturella attityder, praxis i barnuppfostran, mönster för familjebildning, förväntningar på framtiden, arbetsetik och kvaliteten i de sociala relationerna.

När jag kommer så här långt i artikeln känner jag så oerhört starkt, att här har vi de stora skillnaderna mellan Estland under Sovjet och Estland nu. Alla dessa problemexempel kunde vi hitta hos sovjetesterna. Alla, och några till. Daglig oro, känsla att inget betyder något, att man inte kan lita på någon, att man kan vara avlyssnad. Ja, ni vet redan.

Det intressanta är dock att vi svenskar är lika var vi än bor. Vi har något inprogrammerat i ryggmärgen, en känsla eller ett sätt att förhålla oss till verkligheten, som är unik för just oss. Och så är det för esterna också. Det är då det blir riktigt spännande. Bara under tjugo fria år under första halvan av 1900-talet och snart 19 år sedan 1991 har vi kunnat se vem esten egentligen är. Här i Sverige är det fler ester i procent av hela den estniska populationen som har högre utbildning än svenskarna själva. Under den förra friheten var det en viss överutbildning av akademiker. Hur det är nu vet jag inte. Men jag vet, att det finns flera universitet, så möjligheten finns.

”Det du har i huvudet kan de inte ta ifrån dig.”