.

I dag har jag några kommentarer från svenska media.

1. Gokväll. Ebba Witt Brattström har estniska morföräldrar. Hon har skrivit om dem i sin nya bok, där hon berättar om det hon kallar inbördeskriget. Jag måste nog lära henne att det aldrig har varit inbördeskrig i det landet. Bara ett frihetskrig. Dvs. det krig hon menar.

2. Där fanns också ett intressant inslag från Dublin. Där sas: Irland har varit litterärt i 1500 år. Det betyder att det ändå är en stor skillnad att vara irländare i ett land med brittiska herrar än att vara est med ryska, tyska, danska och svenska herrar. Den estniska litteraturen föddes på 1800-talet.

3. DN. Ja, vi var fler som hade sett i DN att en man trodde att han var i Riga, när han i själva verket var i Tallinn. Några trodde att texten var på finska! Jag vet inte vad handtvätt av bilar heter på finska.

Och så de estniska nyheterna:

Tarja Halonen var i Estland bl.a. för att inviga en finsk konstutställning i Jaan Manitskis museum i Viinistu. Hon berättade att finska blir möjligt att välja som främmande språk i 6:e klass i Estland. Jag känner när hon talar om det, att vänskapen och samarbetet mellan Estland och Finland ökar på ett positivt sätt. Tänk om det kunde bli så med Sverige också. Carl Bildt är en högt respekterad man i Estland, men Sverige respekterar inte någon est på det viset. Ändå har jag förstått att Sverige är ett drömland för många ester. Manitski, som växte upp i Sverige, var ekonomisk rådgivare åt ABBA, och tjänade själv stora pengar då. Sedan blev han utrikesminister några månader i Estland, och numera tituleras han industriman. Han äger 50 % av en av Estlands största dagstidningar, Eesti Päevaleht.

Jaan Manitski och han konstmuseum i Viinistu.

Filmen jag skrev om i går ”Jag levde i Republiken Estland” hade en annan regissör nämligen Liina Triskina. Scenario: Indrek Teufeldt och Tiina Kalep. Den som berättar om filmen är Treufeldt och han säger: Det var ett lekfullt liv i landet 1939. Man njöt av livet och i sin oskulldsfullhet trodde man att det alltid skulle vara så. Det som sedan hände var en obegriplig mardröm, något helt otänkbart. Frihetstidens "lek" blev från ena dagen till den andra en sådan mardröm man aldrig kan önska någon annan att tvingas genomleva.  

Estlands utrikesminister har hållit ett tal i FN. Han presenterade synen att atomvapen är fruktansvärt och vi måste alla arbeta för att de ska bort! I Estland har det funnits atomvapen riktade mot fredliga folk utanför järnridån. Paet vet verkligen vad han talar om. Dessutom kallades många estniska män till Tjernobyl för att städa upp efter kraschen. Sovjet fungerade så. Människor betydde inget. Jag vet inte hur många av dem som lever i dag.

I det sovjetiska Estland svarade männen aldrig i telefonen. Det kunde vara en kallelse från krigsmyndigheten. De fick inte säga nej, det var bara att packa sin väska. Det var en fortsättning på värnplikten. Männen fångades upp på gatorna istället.