.

När Estland firar Nationaldag, då är det fest. På morgonen hissas den estniska flaggan på Långe Hermans torn. I dag var det ca 1 000 personer där för att njuta av högtiden. Flaggan fanns där under hela den förra frihetstiden, de tjugo åren. Under ockupationerna var främmande flaggor hissade, men så, en dag hissades den rätta igen.

Efter flaggan gick man till Domkyrkan där det hölls en gudstjänst med biskopen som officiant.

På förmiddagen var paraden. Som alla fria år. Skillnaden i år var att eftersom det var så kallt förenklade man presidentens hälsning på soldaterna. Han sa till alla på en gång: ”Goddag Soldater" och så svarade alla: Goddag Herr President:"

Presidentens tal var, som alltid, mycket bra och hade samma tema som ÖB Ants Laaneots när de sa " Vi bor där vi bor. Vi har de grannar vi har." Laaneots tillade att "Vårt världskrig slutade 1991. ... Vi är mycket lyckliga över att vara fullvärdiga medlemmar i EU och Nato. ... Så länge estniska soldater paraderar på Vabaduse Väljak /frihetstorget kan esten sova lugnt."

Den officiella högtidlighet hölls därefter i Operahuset i Tallinn. Presidenten med följe kom in i lokalen sist. Han gick direkt fram på ett podium och höll ett av sina fantastiska tal. Han påbjöd först en tyst minut för de barn som dött i branden i Haapsalu, ett hem för utvecklingsstörda barn. "Vi är så få i detta land, att alla är värda att hedras." förklarade han sedan. Och fotsatte "Vi har försökt skapa oss ett samhälle som ska skydda oss från de fasor som vi drabbades av på 1900-talet. Det samhälle vi skapat är det, som vi drömde om under den första friheten. ... Jag måste beundra varje est som vägrade gå populismens väg och som hjälpte oss att skapa ett hederligt samhälle. (Jag tror han tänkte på Savisaar då). Vi kom fram ur skuggorna 1991.  ...
Vart ska vi nu? Vi ska inte vara rädda för det totalitära samhälle vi genomlevde. Men vi måste vara beredda att försvara oss. Skräcken ska inte rida oss längre. Hederliga regler måste gälla alla. Ingen får skaffa sig fördelar i ett annat land. Allt som är suspekt väcker minnen till liv. (Där tänkte han på Savisaar-affären) Jag har iakttagit estländarens liv mycket noga och beundrar alla som lyckats skapa ett liv åt sig själv. Vi kan nu själva styra våra liv utan att fråga någon annan. Vi kan ha de föreningar och sammanslutningar som vi själva önskar: Röda Korset, Hemvärnet, frimärksklubbar o.a..
Man kan åter leva i Estland.
Vi är åter fria européer och klan göra samma saker som alla andra fria européer, vilket inte var möjligt under de femtio ockupationsåren.
Vi har ett land där varje människa syns, blir sedd. Där skolbusschauffören t.ex. ser varje barn; har någon ett problem gör han något åt det. Det är livskvalitet för alla ester.
Vi finns verkligen och måste inte alltid bevisa det.
Här behövs ingen sensationsjournalistik. Här kan vi redovisa konkreta sanningar.
Vi respekterar och förstår dem som vill göra sig fria, liksom vi en gång. Alla människor måste få den möjligheten.
Estland är inte färdigt."
Det var en snabbversion av vad presidenten sa, som vi uppfattade det, Ants och jag.

På kvällen var det så den stora mottagningen då presidenten och fru Ilves hälsade på alla gästerna. Det var estniska celebriteter och utländska ambassadörer och andra gäster. Som nr två i ordningen kom "Årets far". En annan gäst jag minns är Kalle Kråka, Kalle Vares. Och att det är svårt att säga Palmstierna när man är est.

Presidetparet

I Estland är det mer än accepterat att komma i folkdräkt denna dag.

Mart Laar med hustru Katrin.

Festen pågår ännu.