Jan. 2, 2011 "Riket är till för medborgaren, hans hem, hans familj."
I sitt nyårstal sa president Ilves: "Riket är till för medborgaren, hans hem, hans familj." Detta som kontrast till Stalin som tyckte att det bara var jobbigt med människor. "Inga människor, inga problem" sa han. Jag minns när det satt en stor banderoll utanför den ryska ambassaden i Tallinn i början av 90-talet där det stod just så: Inga människor - inga problem.
Förstod ni att det jag bl.a. ville säga när jag berättade om den ryskortodoxa kyrkan är, att den har väsentligen inte förändrats sedan den bildades. Den har en oerhört stor betydelse i Ryssland, och har alltid haft. Tsar Peter den store försökte minska betydelsen för kyrkan, och det var en av orsakerna till att han byggde den nya huvudstaden. Men han lyckades inte. Följden av det är att många förändringar som skett i den sk västvärlden aldrig hänt i det stora Ryska riket. Ingen reformationstid, ingen upplysningstid t.ex.
Esterna som ville utbilda sig under tsartiden kunde nästan bara välja att bli präster i den ortodoxa kyrkan. Så gjorde många i Ants morfars och mormors släkt. Frågan är hur allvarligt troende de var. Jag vet inte. Jag vet bara att det var en möjlighet till ett bättre liv bort från livegenskap och lantliv. Att sedan esterna tog steget från den ryska ortodoxa kyrkan och skapade den estniskortodoxa kyrkan istället är nog ett tecken på, att de kände sig främmande för kulturen i den ryska kyrkan.
Hanno berättade i dag att man har alltid vetat att Savisaar fått pengar från Ryssland; först nu har man bevis. Han tror att Savisaar klarar det här eftersom han "är" Keskerakond. Han har en förmåga att tal så att alla instämmer. Först efteråt kommer man underfund med vad men sagt. Partimedlemmarna kommr aldrig kräva hans avgång.
---
Boken ”Om Ryssland”
Den ryskfödde professorn i Oxford Andrej Zorin, i kapitlet "Slavofiler, västvänner och rysk litteratur" om nationalkaraktärer och framför allt om den ryska. Många akademiker anser tänkandet om en nationalkaraktär som historiska manifestationer och konstruerade identiteter, men Ryssland håller åter på att bygga upp och betona sin stat med de tankar som inleddes under 1830-talet. "Plats i världen", "historiska öde" och "unika andligheter".
Nu ska vi se i litteraturen. Där menar Zorin att man finner attv man kan hävda detta. Den tyske filosofen Johann Gottfried Herder formulerade tanken att nationen ska ses som en kollektiv person, dvs kulturen, språket och litteraturen är uttryck för nationens själ. (Den skulle återförena Tyskland.)
I Ryssland hade man efter Peter den store diskussioner om man var ett västligt eller ett östligt land. Pjotr Tjaadajev skrev i "Första Filosofiska brevet" 1836
Vi hör inte till någon av människosläktets stora familjer; vi är inte en del av vare sig Väst eller Öst, och vi har varken de enas eller de andras traditioner. Vi står så att säga utanför tiden; vi har inte fått del av mänsklighetens universella fostran.
Han var den första person som öppet utmanat läran om Ortodoxi-Autokrati-Nationalitet, och togs på stort allvar.
Och utmanade därmed utbildningsministern som lanserat denna idé, som innebar att den ryska nationaliteten är en tro på den härskande kyrkan och den rådande politiska ordningen och detta räddade landet från det förfalla som Väst gått igenom.
De västinfluerade menade att Ryssland skulle anpassa sig efter Väst med parlamentarisk demokrati, likhet inför lagen, ett nytt juridiskt system och fri press. (alltså i första hälften av 1800-talet)
Slavofilerna menade att man istället skulle gå tillbaka till bondekultur och ortodox religion och inte intressera sig för Väst.
Allt kontrollerades genom tsarregimens censur och direkt polisiära förtryck.
Nikolaj Gogols (1809 - 1852) stora arbete "Döda själar" 1842 fick en stor betydelse då han försökte reda ut begreppen. Resultatet blev att båda grupperna menade att han gav dem rätt. Gogols Ryssland är ett land med djupgående brister, men han va också övertygad om att denna nation av döda själar är berättigad till något slags mystisk pånyttfödelse, inte trots sitt elände och sin hopplösa syndfullhet utan just på grund därav.Han anväder Jesu begrepp att "de sista ska vara de första" som gällde hela nationen.
Gogol och Tjaadajev menar att Rysslands främsta fördel låg i dess eftersläpning, samtidigt som de föreställde sig en dramatisk förvandling som en dag skulle låta deras land gå i spetsen för världens förenade nationer.
Jag ska fortsätta titta på Zorins essä, men så här långt kan vi förstå att Sovjetunionen var just den nya nation de förespått.
Förstod ni att det jag bl.a. ville säga när jag berättade om den ryskortodoxa kyrkan är, att den har väsentligen inte förändrats sedan den bildades. Den har en oerhört stor betydelse i Ryssland, och har alltid haft. Tsar Peter den store försökte minska betydelsen för kyrkan, och det var en av orsakerna till att han byggde den nya huvudstaden. Men han lyckades inte. Följden av det är att många förändringar som skett i den sk västvärlden aldrig hänt i det stora Ryska riket. Ingen reformationstid, ingen upplysningstid t.ex.
Esterna som ville utbilda sig under tsartiden kunde nästan bara välja att bli präster i den ortodoxa kyrkan. Så gjorde många i Ants morfars och mormors släkt. Frågan är hur allvarligt troende de var. Jag vet inte. Jag vet bara att det var en möjlighet till ett bättre liv bort från livegenskap och lantliv. Att sedan esterna tog steget från den ryska ortodoxa kyrkan och skapade den estniskortodoxa kyrkan istället är nog ett tecken på, att de kände sig främmande för kulturen i den ryska kyrkan.
Hanno berättade i dag att man har alltid vetat att Savisaar fått pengar från Ryssland; först nu har man bevis. Han tror att Savisaar klarar det här eftersom han "är" Keskerakond. Han har en förmåga att tal så att alla instämmer. Först efteråt kommer man underfund med vad men sagt. Partimedlemmarna kommr aldrig kräva hans avgång.
---
Boken ”Om Ryssland”
Den ryskfödde professorn i Oxford Andrej Zorin, i kapitlet "Slavofiler, västvänner och rysk litteratur" om nationalkaraktärer och framför allt om den ryska. Många akademiker anser tänkandet om en nationalkaraktär som historiska manifestationer och konstruerade identiteter, men Ryssland håller åter på att bygga upp och betona sin stat med de tankar som inleddes under 1830-talet. "Plats i världen", "historiska öde" och "unika andligheter".
Nu ska vi se i litteraturen. Där menar Zorin att man finner attv man kan hävda detta. Den tyske filosofen Johann Gottfried Herder formulerade tanken att nationen ska ses som en kollektiv person, dvs kulturen, språket och litteraturen är uttryck för nationens själ. (Den skulle återförena Tyskland.)
I Ryssland hade man efter Peter den store diskussioner om man var ett västligt eller ett östligt land. Pjotr Tjaadajev skrev i "Första Filosofiska brevet" 1836
Vi hör inte till någon av människosläktets stora familjer; vi är inte en del av vare sig Väst eller Öst, och vi har varken de enas eller de andras traditioner. Vi står så att säga utanför tiden; vi har inte fått del av mänsklighetens universella fostran.
Han var den första person som öppet utmanat läran om Ortodoxi-Autokrati-Nationalitet, och togs på stort allvar.
Och utmanade därmed utbildningsministern som lanserat denna idé, som innebar att den ryska nationaliteten är en tro på den härskande kyrkan och den rådande politiska ordningen och detta räddade landet från det förfalla som Väst gått igenom.
De västinfluerade menade att Ryssland skulle anpassa sig efter Väst med parlamentarisk demokrati, likhet inför lagen, ett nytt juridiskt system och fri press. (alltså i första hälften av 1800-talet)
Slavofilerna menade att man istället skulle gå tillbaka till bondekultur och ortodox religion och inte intressera sig för Väst.
Allt kontrollerades genom tsarregimens censur och direkt polisiära förtryck.
Nikolaj Gogols (1809 - 1852) stora arbete "Döda själar" 1842 fick en stor betydelse då han försökte reda ut begreppen. Resultatet blev att båda grupperna menade att han gav dem rätt. Gogols Ryssland är ett land med djupgående brister, men han va också övertygad om att denna nation av döda själar är berättigad till något slags mystisk pånyttfödelse, inte trots sitt elände och sin hopplösa syndfullhet utan just på grund därav.Han anväder Jesu begrepp att "de sista ska vara de första" som gällde hela nationen.
Gogol och Tjaadajev menar att Rysslands främsta fördel låg i dess eftersläpning, samtidigt som de föreställde sig en dramatisk förvandling som en dag skulle låta deras land gå i spetsen för världens förenade nationer.
Jag ska fortsätta titta på Zorins essä, men så här långt kan vi förstå att Sovjetunionen var just den nya nation de förespått.
Trackback
