.

 

I dag kunde vi se ett program på TV2 om Heinrich Himmler och hans ”verk”. Det var i och för sig inga nyheter, men vi blev återigen påminda om de ofattbara grymheter människor kan utsätta andra människor för. Vi fick träffa överlevare från koncentrationslägren och lära oss att innan man kunde utföra grymheterna genomgick men en avhumaniseringskur. Det var så likt. Så oerhört likt det som hände i den östra stormakten, i Sovjetuniuonen. En skillnad var att den judiska kvinnan som berättade sin fasansfulla historia fick ett brev att hon skulle göra sig klar att resa om 2 dygn. Esterna fick högst en halvtimme på sig. Dessutom blev de gasade i Hitlers läger. Sovjet använde inte gas. De hade andra medel att döda människor, och svält var en effektiv metod, eller att låta dem frysa ihjäl. Eller att inte hjälpa dem som blev sjuka. Eller andra metoder. Jag minns när Hanno berättade om Leningrad och floden Neva som färgades röd av människoblod. För att dölja blodet satte man in båtmotorer som fick röra runt och blanda upp det med flodens vatten. Eller när de lastade ett bilflak med lägerinvånare och körde runt i det iskalla Sibirien till alla var döda. Då lastade man av liken och hämtade nya och så fortsatte det. Den modige mannen Peep Kärp som vågade hjälpa Hannos pappa när han blev sjuk i lägret, vilket räddade hans liv.

Tänk att det var så nyligen två supermakter ägnade sig åt människoslakt! Vi ska inte glömma det.

…..

 

 

Veerpalu vid presentationen av dopinganklagelsen.

Finske idrottsläkaren Harri Hakkarinen menar att dopingproven som tagits på skidåkaren Andres Veerpalu inte är tillförlitliga. Han säger också att det tillväxthormonet som man anser att man funnit i Veerpalus blod inte är något skidåkare använder. Det är sprinters och tyngdlyftare som använder det.

Sista ordet är alltså inte sagt i denna affär.

 

…..

 

Estland är ett friskt och progressivt land i euroområdet konstateras i en studie som presenteras i Postimees i dag.

Bryssel tankesmedja i Europeiska rådet i Lissabon och Berenberg Bank  prtesenterar i en gemensam studie av den estniska ekonomin att det är det friskaste och mest progressivt landet i euroområdet.

Författarna skriver att av de baltiska staterna speglar Estlands framgång speglar tigerns inneboende vitalitet.

Den tillade att Estland och Irland har gått vidare till en ny fas, med stigande export och produktivitetshöjande investeringar i den privata sektorn för att ytterligare förbättra justeringen.

Efter Estland och Irland följer Luxemburg, Tyskland och Nederländerna i tabellen. Grekland ligger på en sista sjuttonde plats i undersökningen.

…..

Och så ett annat tema jag brukar skriva om.

DN hade en liten notis den 14 september:

Lärarna viktigare än skoltyp.

En effektiv lärare som ställer höga krav och skapar arbetsro är bland det viktigaste för att eleverna ska lyckas. Vilken typ av skola man väljer eller hur många barn som finns i klassen har betydligt mindre betydelse, enligt den hittills största studien på området.

Sveriges Kommuner och Landsting som låtit bearbeta de nyzeeländska rönen, hävdar att det är hög tid att låta de skickligaste lärarna ta ett större ansvar i de svenska skolorna.

Jag vet att det här är rätt. Det viktigaste är verkligen läraren. Vi var 36 elever i min klass hela skoltiden, och det fungerade väl. Så arbetar man i Estland nu.

…..

Följetongen. Tidigare: 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30 sept,
2, 5, 7,13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 26, 27, 28, 29, 31 okt.
1 nov.

Någonstans någon gång i Estland.

Tallinn

 

 

 

Moritz lämnade sitt "fängelse" tillsammans med Irina, Tanja och lille Vello. De tog med sig sina resväskor. Sovjeterna var borta. Estland var inte längre en sovjetstat. Men vad det var i stället, det visste ingen ännu. Tyska soldater syntes på gatorna, på samma sätt som de sovjetiska när de varit ute och gått förra gången. Nu måste de ta sig till Tartu Maantee och huset där de hörde hemma.

 

Det blev en chock. Så fort det hade gått att förstöra ett vackert stenhus i staden. Efter att ha varit ett mönsterhus, precis så som Hans, den gamle, hade velat ha det, precis så välvårdat hade Moritz sett till att det fortsatte vara även efter faderns död, var det numera ett hus i förfall. Han gick först in i deras lägenhet. Nu bodde här bara Ida, hembiträdet. Hon sa inte mycket efter att ha hälsat på dem.

 

”Så här ser ut! Vi måste göra lägenheten beboelig igen! Vad har egentligen hänt här?” Ira var verkligen upprörd.

”Jag kan börja med golven”, var det enda Ida lyckades pressa fram, och då fick hon göra det. Ira och Tanja tog hand om alla smutsiga lakan och handdukar och började tvätta. Moritz gick runt i lägenheten och noterade allt som försvunnit. De nya invånarna i huset hade tagit med sig dörrhandtag, prydnadssaker, handdukshängare, elkontakter ja allt möjligt och omöjligt. Moritz suckade, nu måste han köpa allt nytt igen.

”Jag går och tittar i de andra lägenheterna. Jag är snart tillbaka.” sa han och gick iväg.

 

I lägenheten mittemot hade familjen stannat kvar och fått behålla ett rum för sig själva. Kanske var det därför som det inte var lika mycket stulet där.

”Tack för att ni är tillbaka! Det har varit en svår tid här i huset. Folk har sprungit omkring här och stört hela tiden. Det måste bli bättre nu när de röda har försvunnit.” Herr Jõgi såg på honom länge. Som om han måste förstå att Moritz verkligen var tillbaka.

”Ja, det har varit en svår tid. Värre kan det absolut inte bli!” Moritz hoppades att han hade rätt, men ett så okontrollerat dödande som de genomlevt kunde väl inte en europeisk makt syssla med.

Han fortsatte runt i huset. Överallt var det stulet, men inte så mycket som i hans lägenhet. Han gick ner i källaren. Så fort han öppnat källardörren slog stanken emot honom. Det luktade skit! ”Vad i hela...” Han kom nerför trappan, stod på golvet. Det slirade. Han fick tag på räcket och klarade sig från att halka iväg. Det var ingen tvekan. Folk hade använt hans källare till toalett! Toalett! ”Vad är det för människor som varit här? Har dörren stått olåst och vem som helst har kommit in och gjort vad de ville här? Eller?” Chockad gick han ut igen. Någon måste anställas för att tvätta hela källaren. Vem?” Han måste fundera. Själv skulle han inte klara det utan att kräkas hela tiden. Det var så fruktansvärt! ”Tur att pappa hann dö!”

 

”Moritz! Tur att du kom! Jaan har ringt och berättat att han är hemma nu och Tanja och Vello tar nästa tåg till Pärnu. Kan du tänka dig! Nu kommer alla ut ur skogarna. Nu är det inte lika farligt längre. Åh! Moritz”