.

Brorsan skrev i sin senaste kommentar /../ Det där med författarens hållning i andra frågor är verkligen knepigt. Både Jan Myrdal och Åsa Linderborg har skrivit starka och gripande barndomsskildringar. Den ene är maoist, den andra stalinist - förskräckliga regimer som passerar alla anständiga gränser. Knut Hamsun var nazist. Strindberg säger man numera var både antisemit och antifeminist. Det bör nog vara tillåtet att njuta av god litteratur oberoende av vilka knölar som skrivit den - eller?

Problemet är att man måste avslöja och stoppa ev. dold propaganda som kan finnas i böckerna.
När det gäller Strindberg kan man säga att det låg i tiden, (Förintelsen låg i framtiden) och att man måste se problemen i relation till det. Jan Myrdal har skrivit rena lögner senare och visat stor naivitet, de böckerna ska inte läsas. Åsa Linderborg borde kunna sätta sig in i vad Stalin gjorde; det finns andra alternativ för den som vill  beskriva fattigdom och elände, hennes bok hoppar jag över. Ärligt talat: jag har inte läst något av Knut Hamsun, där får jag passa. Jo, jag har läst "Svält", men det var så länge sedan att jag inte minns den.
Samtidigt är det lustigt med antifeminismen. Vi har svårt att sätta oss in i att kvinnor var "lägre varelser" på Strindbergs tid. Jag har själv hunnit vara med om det, att betraktas som mindre begåvad än en jämnårig manlig arbertskamrat just för att jag var kvinna. Och vi vet att den åsikten lever kvar i stora delar av världen.

Det är sådant som gör att det är svårt att läsa böcker skrivna i diktaturer. Man måste kunna koderna. För alla konstnärer gällde bestämda regler i Sovjetunionen och gäller fortfarande i Kina m.fl. länder. Underordnar man sig inte blir man för det första utgiven och i värsta fall bestraffad. Jag hade 1993 en utställning av två estnisk konstnärer, Rihu och Ilme Kuld, som var stora i Sovjet. Rihu sa "Om de väcker mig på natten kan jag direkt sätta mig upp och göra en staty av Lenin." Men han visste också regelerna, och gjorde den konst makten ville ha. Jag tyckte det var intressant att  visa hans verk, men det tyckte inte insatta ester. De vägrade komma. En bussresa från Uppsala ställdes in när de fick veta vem det var som gjort konstverken.

 

Nu till dagens Fredspris.

Den estniske europakommissionären Siim Kallas säger i Postimees:
Nobels fredspris påminner oss om varför EU skapades.
"Det här är ett projekt för fred och frihet. Det är inte huvudsakligen ett stöd för omfördelning av resurser. Och, naturligtvis, de viktigaste tvisterna handlar idag om framtiden för euron och att stärka den finanspolitiska omstruktureringen. Om man tittar på pågående diskussioner om utvecklingen bör man också beakta de möjliga scenarier för svåra lösningar - som att skapa två olika EU."
Företrädare för flertalet EU-länder deltar i Nobelceremonin. Estland är representerat i Oslo av utbildnings och forskningsminister Jaak Aaviksoo, Lettland av statsminister Valdis Dombrovskis och Litauen av president Dalia Grybauskaitė.
-----
Pikk tee/Långa gatan i Rakvere ser fortfarande i stort sett ut som det gjort i många hundra år. Det är den gatan som Jaan Kross skriver mycket om i sin bok "Boken om Rakvere". Några hus är renoverade, några ser bara gamla och slitna ut. I går brann ett av dem. Ett gammalt obebott brunt trähus.