.

Elströmmen försvann, allt blev mörkt och vi kände oss ganska innestängda. Jag hade skrivit lite grand men kontakten med nätet var borta.

 

Nu är det en ny dag och jag ska berätta om boken jag läser:

Jag läser "Det befriade Baltikum" som gavs ut 1941, och hittar en del sakfel. Men jag ser också att jag själv skrivit en felaktighet. Det var inte Stalin som orsakade den stora svälten i Ukraina 1920 - 1921, nej det var Lenin, som fortfarande levde då. Han ville svälta ut de bönder som vägrade gå in i kolchoserna. 

-----

Jag hittar också siffror som jag saknat.

När den nya estniska republiken bildades fanns det 1920 ca 1 200 gods,   51 640 bondgårdar och 23 000 arrendatorer.

Efter delningen av godsen fanns 1929: 471 gods och 133 357 bondgårdar.

 

De flesta av de 51 640 bondgårdarna 1920 hade tillkommit efter livegenskapens upphävande och utgjorde till stor del mark esterna hade köpt av staten och godsen efter 1860 till bra villkor. Liknande villkor fick esterna efter 1920. Frihetskrigarna fick mark att bygga på som tack, dock inte skolpojkarna som deltagit i kriget, som t.ex. Ants pappa Morits.

 

Något annat jag tänker på är när författaren berättar om Kontstantin Päts, Estlands förste president, att han avstod från vidare juristutbildning och arbetade istället för att aktivt delta i den nya regimen efter frihetskriget. Han hade en mycket bestämd uppfattning hur det skulle bli, och jag tror nu, att han upplöste parlamentet 1936 och la all makt i sina egna händer därför att han inte ville ge upp sina drömmar och ambitioner för en regim han inte trodde på, de s.k. vapsarna, när de vann ett val. Det är hans aktioner under den här tiden som svenskarna har sagt var orsaken till att de inte hjälpte till att rädda Estland från sovjeterna.

-----

Vad beträffar Fredspriset till EU och EU:s betydelse för freden anser jag, att man inte nog kan understryka att i och med att de baltiska länderna blev medlemmar i EU har de fått behålla sin frihet. Naturligtvis betyder medlemsskapet i NATO mest, men det är tillsammans man kan rädda freden.

-----

 

Vidare i boken:

Jag har aldrig hittat en bra beskrivning av vad som egentligen hände när bolsjevikerna försökte ta makten i Estland 1924. Bara 4 år efter undertecknandet att Sovjet för alltid skulle lämna Estland i fred.

 

Det var söndagskvällen den 30 november 1924 som de första revolverskotten hördes i Tallinn. Ingen tänkte på dem. Det blåste så kraftigt. Det var en ung överste i uniform som föll död ned.

Mitt i natten väcktes trafikministern av telefonen: "Ni måste komma, järnvägsbron över floden Elmbach i Dorpat/Tartu har sprängts!" Han kastade sig in i en bil och när han kom fram till järnvägsstationen besköts hans bil och han blev det andra offret för bolsjevikerna. Nästa offer var en militär vakt vid officersskolan i Tondi som stacks ihjäl på väg till sängen när han avlösts. Vakthavande officer hörde ljudet av fallet och kom snabbt till platsen. Han blåste i sin visselpipa och alarmet sattes igång. Efter en kvart var kadettskolan befriad, men några av de unga pojkarna var döda.

Det blev flera mord, och när morgontåget från öster rullade in på huvudbanstationen rusade tusentals män ut och när de sprungit förbi de andra passagerarna och kommit in på stationen plockade de fram pistoler, hangranater och knivar. Nytt mördande.

På huvudpostkontoret stod några av dessa män framför den vakthavande telegrafisten och dikterade en massa telegram för henne. När hon upptäckte att de inte förstod vad hon skrev låtsades hon skriva det han sa, men istället skrev hon: "Hjälp! Bolsjevikerna har besatt huvudpostkontoret!" Det skickade hon till alla större telegrafstationer, och kunskapen om vad som just hände spreds bland esterna.

 

På slottet uppe på Domberget låg regeringschefen dr. Akel och sov tillsammans med sin hustru. Slottet omringades och hustrun vaknade. Hon föste presidenten från det ena rummet efter det andra. Barrikaderade alla dörrar med möbler och allt annat hon kunde hitta och räddade på så sätt hans liv. 

 

Överfall och mord skedde över hela staden på alla strategiska platser.

När general Laidoner, som vid den tiodpunkten var en vanlig privatperson, förstod vad som hände, då klädde han på sig och gick till krigsministeriet, satte sig vid sitt gamla skrivbord och delade ut order åt generaler, polis och ämbetsmän. Alla lydde honom, och på så sätt åstadkoms en samordning av försvaret och man lyckades jaga iväg de röda. På huvudbangården fanns de doch kvar och Laidoner beordrade den unge överstelöjtnanten Rosländer dit med sin bataljon, som lyckades rensa området. Rosländer blev skjuten i båda benen och avled senare på sjukhus.

Klockan 12 på dagen var det sedan lugnt. Banker och butiker öppnades. Generalen gick till regeringsbyggnaden där hela parlamentet satt och väntade på honoim. Han mottogs med jubel! När han så kunde meddela att allt var lugnt utbröt jubel pånytt. 

På redden låg sovjetflottan och väntade på telegrammet sopm skulle berätta att alla arbetare i Estland hade anslutit sig, men det kom inte...

 

Efteråt kunde man konstatera att det var en est bosatt i Ryssland vid namn Anvelt som var hjärnan bakom allt, men han var naturligvis stödd av Moskva. Han undkom. En period vet man att han bodde i Leningrad, men sedan blev det totalt tyst om honom, så antingen avrättades eller deporterades han till Sibirien.

 

Detta hände alltså fyra (4) år efter att Sovjetunionen skrivit på att de aldrig på evig tid skulle ha några anspråk på Estland. Så mycket är ett ryskt löfte värt. Ja, det är ingen nyhet, ingenting betyder något för Moskva förutom den egna makten och den egna rikedomen. De kan, som Putin i dag, säga att korruptionen ska bort, samtidigt som alla vet att han är oerhört korrupt själv.

 

När man bedömer president Päts göranden under 1930-talet ska man komma ihåg att detta bolsjevikiska övergrepp fanns klart i hans minne.

 

Hur hade vi agerat om det hänt i Sverige?