.

Jag vet att jag upprepar mig ibland, men jag räknar med att ingen kan komma ihåg allt jag skriver.

Nu verkar det som om strömmen är stabil. Ännu inget avbrott i dag. Hoppas det fortsätter. I går kväll gick elen igen just när jag stängde av spisen och skulle ropa att "Maten är klar!” Grannarna hade nog inte blivit färdiga med sin matlagning för de åkte iväg nästan med detsamma.

Jag måste också säga att när jag läser boken och tänker på våra släktingar kan jag inte hjälpa att tankarna kommer på att människor värderas så olika. Att Lenin såg så många miljoner människor svälta ihjäl och ändå exporterade säden som tvångshämtats på de svältandes gårdar, det betyder ingenting i historien. Att Stalin lät många tusen ester dö på olika grymma sätt, det är också ointressant: "ryssarna led ju också." Det har jag fått som reaktion från svenskar när jag försökt prata om det. Ja, ryssarna led också. Fruktansvärt. Men är det en ursäkt för att andra människor ska lida också. Vi värderas helt klart olika, vi människor. Även av dem som med emfas kallar sig antirasister. Eller kanske framför allt av dem eftersom de hävdar att det inte var så farligt i Sovjet och helst inte vill prata om den tiden.

Nu boken:
Det är 1940 och ett val är proklamerat av sovjeterna. Alla får ställa upp, men de måste presentera sina program, och vad de har för avsikt att göra, på bara några timmar. Naturligtvis tänkte bolsjevikerna att det skulle ingen hinna med. Själva hade de valprogram på estniska, lettiska och litauiska klart för länge sedan...
Men tyvärr, de var tvungna att förklara de andra kandidaterna som icke valbara p.g.a. några påhittade problem eftersom de  andra trots allt hann presentera giltiga program. På valdagen fanns bara kommunistrerna kvar att rösta på. Och alla måste gå till vallokalen. Det var absolut ingen frivillighet i det!
Jag har berättat att Tanja hämtades av en beväpnad röd armésoldat och följdes till vallokalen av honom. Att hon skrev "Perse" som sin kandidat betydde ingenting. (perse = arsle, hon var sådan hela livet, respektlös och härlig.)

Här är de viktigaste punkterna i kommunisternas program:

1. Att stärka det estniska rikets oavhängighet.
2. Att upplösa riksdagens båda kamrar, då de inte ansågs representera folkets vilja

Vilken smörja! Fullständigt betydelselösa löften som inte förpliktigade till någonting visade det sig.

I tidningen Rakva Hääl stod det den 19 juli, före valet: "Kriminella individer sprider rykten enligt vilka man ska ha för avsikt att beröva bönderna dertas jord och egendom. Detta är en tendentiös lögn och ingenting annat!"

Den ena lögnen efter den andra. Så fort de fick möjlighet hände just det.

Man började använda beteckningen "folkfiende" vid den här tiden.
Att bli stämplad som folkfiende var tillräckligt för att omedelbart bli införpassad till någon arrestlokal. Senare kom det att bli liktydigt med landsförvisning eller avrättning.
"Fiender till våra krav och vårt program är folkfiender!" var en av de trettioen valparoller som offentliggjordes i tidningen den 10 juli. Vid en sammankomst yttrade den beryktade Lauristin: "Såvida dessa herrar pastorer, advokater och politiker av alla de slag är med oss, varför ställer de då upp egna kandidater mot det arbetande folkets och regeringens politik? Såvida de står i opposition till denna politik bör de bahandlas som det arbetande folkets fiender och bli utan röster:"

Det är denne Lauristin som är far till professor emerita Marju Lauristin som var så aktiv i frihetsarbetet under 1980-talet. Hon är en mycket uppskattad politiker, och har försökt gottgöra vad hennes föräldrar ställde till med. Hennes pappa skäts förmodligen av sina "vänner" kommunisterna 1941, mamma var aktiv kommunist hela livet.

Nåväl de valdes med förkrossande majoritet, kommunisterna.
Och det mest fantastiska händer. Plötsligt vill de där "fruktansvärda estniska nazisterna" vara kommunister och en del av Sovjetunionen. Vilken tur de hade i Moskva. (Det sa jag med raljerande röst) Sedan dröjde det inte länge förrän esterna åter var "fascister" och ett "stort problem för Moskva", och den lögnen har stått sig genom årtiondena. Vi hörde ju att Sofi Oksanen så långt bort från Estland som i Mexiko fick frågan om Estland och deras fascism för bara någon månad sedan.

Allt skedde med en otrolig snabbhet för att de stater i världen som erkänt de fria baltiska staterna inte skulle hinna protestera. Nu var nämligen enligt Moskvas lag så att alla de värden i form av pengar, fordringar, hus, fartyg osv. som de baltiska länderna ägde i utlandet skulle förvandlas till Sovjetunionens egendom. Därmed var den stora stölden genomförd, och efter esternas flykt 1944 till Sverige krävde Sovjet att få tillbaka de båtar och fartyg de tagit sig över Östersjön på. Och det fick de! Skamligt! Skamligt!

Efter valet och efter att "de baltiska staterna ödmjukt bett om att få komma med i Sovjetunionen" skrev tidningarna om saken och publicerade bilder på de stackars baltiska folken som stod och bultade på himmelrikets portar för att komma in i det röda paradiset. Stalin låtsades att han var tveksam om de verkligen passade in, men när han väl "bestämt sig" gick det fort.

Därefter kunde han placera Röda Armén utefter baltiska gränserna och var beredd att möta Hitler, som han faktiskt var "vän" med vid den tiden.