7. Det kallas rasism och fördöms. (1978)

"Brorsan" har också sett och njutit av den vackra naturen i Estland därav komentaren i går.



Man får inte säga något nedsättande om ett folkslag som grupp. Det kallas rasism och fördöms. Rasism ska fördömas.

Om ett land fylls på med 1/3 nya människor från ett annat land, dvs. det landet som ockuperat dem, och mentaliteten och levnadsförhållandena totalt förändras; om villkoren för umgänge och villkoren för arbete och säkerhet förändras av just detta, kan man då inte säga att det var de nyinflyttade människorna som förorsakade förändringen? Får man inte säga att dessa människor är annorlunda än vi?
Om människor har bott i sina hus i alla år som vanliga människor gör, och det kommer nyinflyttade människor till övergivna hus, och det visar sig att de nya inte orkar hugga ved för att värma upp huset de tagit, utan i stället bränner upp det, planka för planka tills det inte finns något kvar att bränna, och flyttar in i ett nytt hus istället för det uppbrända, för att efter hand bränna ner det också osv. Är det inte ett tecken på att dessa nyinflyttade människor är annorlunda? Vem kan kalla detta ett normalt beteende?
Om plötsligt dessa människor får alla arbeten som affärsbiträden, och därefter blir alla kunder så fruktansvärt otrevligt bemötta i affärerna?
Vi råkade se detta själva och blev också utsatta för otrevligheter när vi frågade efter varor som biträdet måste hämta i lagret.
Får vi då inte säga, att det var just dessa människor som flyttade in, som förändrade stämningen i affärerna?
Om det plötsligt blir förbjudet med sångböcker när de här människorna flyttar in i landet? Om de utser någon på arbetsplatsen som ska kontrollera att ingen lyssnar på sånger från frihetstiden, helt vanliga visor, får jag inte tycka illa om dem som hittar på sådant?
Får jag hata dem som säger åt mina barn att de ska skvallra på sina föräldrar om de hör föräldrarna säga misstänkta saker, viket betyder att mina barn kan se till att vi alla hamnar i Sibirien?
Får jag tycka illa om dem för att de plockar fram det sämsta hos mina landsmän? Får jag hata dem för att de förändrat alla i mitt land så, att vi inte kan lita på varandra?
Om det plötsligt flyttar in främmande människor i min egen lägenhet, som skriker och härjar, förstör mitt privatliv och dessutom inte vet hur en toalett ska användas, utan fyller vatten i badkaret och använder det som toalett, som de gjorde som flyttade in en lägenhet i Ert hus, Proua Anna Lowiisa, får jag då inte säga att de är annorlunda människor?
Om dessa människor också tar sig rätten att anmäla er till stadssovjeten för att de inte tycker om er helt enkelt, är det normalt?
När ingen vuxen man vågar svara i telefonen av rädsla att han ska skickas ut på livsfarliga uppdrag åt staten, vilket den nya staten har rätt till sedan man gjort sin värnplikt, kan vi kalla det inhumant? Det var t.ex. så det gick till när estländare skickades att rensa upp i Tjernobyl utan skyddskläder efter katastrofen. Det kom ett telefonsamtal, och de som var hemma fick genast åka iväg.

När man alltid måste läsa en kurs om kommunismen som introduktion varje gång man skulle börja en ny kurs på högskolan, varför får man inte kalla detta kommunism? Varför vågar vi inte erkänna att detta prov på kommunism i verkligheten visar på allvarliga svagheter i just den filosofin?
Får jag hata dem som flyttar in i mitt land, tar makten över allt ända in i det mest privata, och ödelägger mitt liv; som kontrollerar allt jag gör, vart jag går, vem jag pratar med, till och med försöker kontrollera mina tankar?

”Men”, säger Ni nu, ”var alla estländare själva oskyldiga?”
Nej, naturligtvis inte, vad jag menar är att allt detta hände sedan de nya människorna och deras ideologi intagit landet. Det var ju deras rätt som hela tiden skulle beaktas. De minnesmärken och gravar som var så otroligt viktiga för esten, tog sig den nya makten rätten att förstöra. Med de nya människorna översköljdes landet av helt nya värderingar.
Vi var ju också på besök på en fiskkolchos utanför Tallinn, som verkligen såg välmående ut. I deras affärer fanns det många fler varor än i stadens. Människorna var bättre klädda.
Jag frågade Anne varför de inte ansökte om att få flytta dit. ”Vi är stadsmänniskor” blev hennes svar. Jag vet inte säkert vad hon menade med det.

Varför får vi berätta om andra ockupanter och skrämmas av deras inhumana och vedervärdiga sätt när estländarna inte får hata dem som förödde deras enda liv?

Men vet Ni, här finns inget hat.

Jag har aldrig hört någon hata. Istället är alla så realistiska som vi västerlänningar egentligen kräver att de ska vara. En gång sa Anne: ”Jag tänker aldrig någonsin dricka te i mitt liv. Det är ryssarnas dryck.
Men bara något år senare arbetade hon på en skola i Tallinn med rysk rektor och ryska elever och trivdes alldeles utmärkt med det.
Och Enno hade en rysk sekreterare. Det finns alldeles för många ryssar för att man ska kunna hata dem. Det är istället självklart att samarbeta med dem som vill samarbeta.

Kommentarer
Postat av: astri kleppe

Hej Karin,



tack för din intressanta blogg!

Jag är norsk-svensk med estnisk anknytning, och har antagligen ett annat perspektiv på detta med ett (litet) lands suveränitat än den gängse svensken. Jag tänker på alla egendomliga fördömanden av Estland som efter 1991 förekommit i svenska media. Detta med kravet att för att bli estnisk medborgare måste man behärska åtminstonde grundläggande estniska, vilket i svensk press beskrevs som förtryck av den ryska minoriteten. Eller staty-konflikten i 2007, när Moskva lade sig i vad det fria demokratiska Estland gjorde med sina statyer - och svenska media igen framställde Estland som orimligt och ärkenationalistiskt. Nu, låt oss anlägga ett norskt perspektiv på det hela, och antag att tyskarna suttit kvar i Norge fram till 1991, med massor av tyska barn födda i Norge etc etc. 1991 blir alltså Norge fritt: inte skulle man underlätta för tyskar att stanna kvar i Norge! Inte ens i det verkliga Norge av idag är tyskarna särskilt populära. Inför omröstningen angående norskt EU-medlemskap, kunde upprörda tyska turister rapportera att de i Trøndelagen sett att korna hade ordet NEIN! målat på sidan. Man vill inte vara i union med Tyskland.

Varför svenska media är så Baltikumfientligt är en gåta. Kanske handlar det om att rationalisera baltutlämningen, kanske handlar det om den gamla ryss-skräcken. Eller det underliga missförståndet att kommunistiskt våld liksom är lite bättre än nazistiskt våld... Man vill inte se att det är samma gamla fascism i olika uniformer. Man viftar bort Molotov-Ribbentrop-pakten, det är som om Sovjetunionen blev OK-förklarad i och med att Hitler gick till angrepp på Sovjet, enligt formeln mina fienders fiender är mina vänner. Eller?

2012-02-16 @ 14:35:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0