.

Estland är ett annat land. Här resonerar man så annorlunda än i Sverige. Man har helt enkelt andra erfarenheter och agerar därefter.
I dag hörde vi i radio hur man nu tar emot nya flyktingar och invandrare som söker sig till landet. Man börjar med en utbildning om livet här för att de lättare ska förstå hur allt fungerar och eventuellt skiljer sig från det land de kommer ifrån. Invandrarna ska få utbildning i estnisk kultur och vardagsliv. De ska få göra ett besök i parlamentet och lära sig hur det fungerar i ett demokratiskt land. Och viktigast av allt: de ska lära sig språket. Utan att kunna det estniska språket kan de inte klara sig i Estland. 
I Estland har de erfarenhet av att folk från andra kulturer kommer hit och fortsätter leva i sin gamla kultur. Hur de kräver att esterna ska lära sig deras kultur istället för tvärtom. Hur de inflyttade kräver att esterna ska tala deras språk.

När det gäller ryskan har Estland gjort undantag. Det ges fullkomlig information på ryska i så gott som alla sammahang. Trots det kräver esterna att alla ska tala estniska. 

Något annat man lärde sig av de svåra åren är hur det är att leva i ett samhälle där humanismen är ointressant. Vi har sett hur man nu förändrat infrastrukturen efter människors behov. Det krävs ett cykelintyg när man uppnått tio års ålder. Cyklarna måste vara i gott skick och med säkerhetsdetaljer. I dagarna har man kontyrollerat cyklister och sett att många cyklar på cyklar som inte uppfyller säkerhetskraven. Cyklisten får då två veckor på sig att rätyta till felen. Gör han inte det blir han bötfälld.
Alla barn får cykla på trottoarerna upp till tretton års ålder. Nu ska det kontrolleras att regeln uppfylls. Vuxna har setts cykla på trottoarer och det beivras. I vissa fall kan det dock vara motiverat, men då måste man cykla i lugn takt. Där det ska bli tillåtet att cykla på trottoarerna ska alla hålla samma hastighet som de gående! Det ni!

Apropå cyklar. Minns ni Erika Salumäe som tog guld i cykelsprint 1988 och 1992 i sommarolympiaderna. 1988 tävlade hon för Sovjetunionen och 1992 för Estland. Hon blev också världsmästare 1987 och 1989.
Jag minns när vi kom till Tallinn 1991 och blev visade det fina hus som hon fått i gåva av sovjetstaten som tack för sin prestation. Det var så på den tiden när de flesta hade det dåligt i Sovjetunionen.

 

 

Guld i Seol och det hus Erika Salumäe fått som tack i Tallinn.