juli 10 2012 De bestämmer till och med vad man får ha för mössa på sig!
För en tid sedan fick jag en kommentar från Astri Kleppe i Norge. Jag skrev ett svarsmail till henne, och hon svarade med att berätta om sitt intresse för Estland. Hon är författare och fysiker. Född i Sverige, men bor nu i Norge.
Hennes intresse för Estland började som mitt. En man. Hon var också på Esto-80 i Stockholm. Hon berättade att hennes estniske man, Tõnis, då sa: "Tänk om jag kunde berätta för dem där hemma att den estniska fanan vajar på den svenske kungens borggård,"Jag fick min första aning om ryssarnas förtryck, om hur infamt och detaljerat det var. Jag kom att tänka på krigsåren hemma i Norge, när tyskarna förbjöd folk att ha röd toppluva (!), och norrmännen spelade Finlandia som ersättning för den förbjudna Ja vi elsker.
Så infam kan en diktatur vara, så djupt in i vardagslivet kan de gå. De bestämmer till och med vad man får ha för mössa på sig!
Hon skriver: Som (halv)norrman visste jag på den tiden inte särskilt mycket om Baltikum. Jag visste att det var ockuperat, men som alla andra blandade jag ihop länderna, och trodde att estniska var ett slaviskt språk...Och inte visste jag vad den sovjetiska ockupationen innebar, i termer av förlorade liv, förnedring och fattigdom och - från svensk sida! - förnekelse. 1981 for vi första gången till Tallinn, det var jag som insisterade på att få träffa min dotters farmor. Det kändes som om jag kommit hem. Vi möttes av en enorm värme, jag fick en omedelbar kontakt med såväl farmor som med de andra släktingarna. Och jag blev oerhört imponerad av den väldiga styrka med vilken esterna mot alla odds fortfor att hävda sin identitet och värdighet.
Så bra hon skriver det. Fast hon är ju författare, lyriker förstås. Precis så var det.
Nu om det underliga anti-Estlandsfenomenet.
Jag tror att det bottnar i ett kategorimissförstånd. Den svenska socialdemokratin har hela tiden flirtat med Sovjet - liksom hela den västliga vänstern har gjort - och gör. Det är fullkomligt sjukt. Som om den kommunistiska totalitära staten vore bättre än nazi-tyskland eller någon fascistisk regim.
Jag tror att kommunism-flirten har med kriget att göra. Man förtränger att OM inte Hitler hade attackerat Sovjet, skulle tyskarna och ryssarna fortsatt att vara i pakt med varandra. I och med Hitlers angrepp blev ryssarna plötsligt en av de "allierade"! Sovjet blev gott - och dumma dumma Baltikum som inte satte värde på att bli "annekterat" av Sovjet...
Jag är så besatt av raseri över den lättja, den dumhet, den ondska som ligger till grund för den svenska (och norska, danska,...) avogheten mot Estland (m fl. små modiga demokratier - tex Finland!), att jag har satt igång att skriva om det. Inte om Estland, men om idiot-tolkningarna, förenklingarna, svart-vitt-tänkandet.
Astris dotter är av släkten Tõnisson. Jaan Tõnisson.var regeringschef två gånger under 1919 och 1920 och utrikesminister 1931-1932, och premiärminister under en kort period 1933. Han vidtog de då impopulära men avgörande åtgärderna som räddade Estlands ekonomi under 1930-talskrisen. Han hade skapat en egen lista vid “valet” i Estland 1940, men istället för att få delta i valet blev han fängslad, åtalad och sedan vet ingen vad som hände; hur han dog. Troligtvis blev han mördad.
Jaan T med son och dotter.
För att få veta vad som hände familjen Tõnisson söker man i "Statsarkivet" i USA. Tidningen Eesti Express gjorde det och har fått fram följande om HT:
Stockholm var fyllt av människor från olika säkerhetstjänster eftersom Sverige var ett neutralt land. Chefen för OSS i Stockholm hette på den här tiden Wilho Tikander, finlands-amerikansk advokat från Chicago. Han såg HT som en mycket vederhäftig och trevlig person och gav honom i uppdrag att samla material och analysera vad som hände i Estland. HT gjorde ett mycket bra arbete, inte minst med hjälp av tyska källor i Tyskland. Han jobbade också för x2 (men jag vet inte vem som var uppdragsgivare då). Han avslöjade många tyska agenter i Sverige, men också baltiska quislingar (USA kallade balter som arbetade ihop med tyskarna så.)
Han lyckades skaffa fram anmärkningsvärda högar med sovjetiska rubler, avsedda för de agenter som skickades för att spionera på de röda i Estland. En annan viktig uppgift för OSS var att rädda judar. Från de tyskockuperade områdena var det viktigt att hämta ut de människor som svävade i fara. Enligt OSS gällde det i första hand judar och andra som var motståndare till nationalsocialismen. OSS arbetade i alla tre baltstaterna, och ett tiotal var direkt kopplade till Sverige. Transporten av flyktingar från Baltikum till Sverige bekostades av USA. Det inköptes snabba båtar och fiskefartyg. Transporterna blev så många, att i Sverige hördes oro över alla USA-båtar som gick över Östersjön. Svenska myndigheter var underrättade och hade gett sitt gillande. De flyende fick komma till ett mottagningsläger som OSS administrerade på Gotland, där de förhördes och slussades vidare.
Det största antalet flyktingar lämnade Estland den 22 september 1944, när de röda hade tagit sig in i Tallinn. (Då flydde också Ants familj. Alla OSS-båtar hade lämnat Tallinn så de kom till Tyskland.)1200 människor kom genom OSS:s försorg; lika många kom med annan hjälp. Räddningsoperationens chef hetta då Iver C Olsen. Operationen kostade USA 50 000 dollar. Under pågående operation fängslades eller dödades 8 agenter. Alla uppskrämda människor gick inte att rädda. Många judar var rädda, pga sovjetisk desinformation; de trodde att det var en tysk operation avsedd att döda dem. Därför gick de aldrig ombord. Bland dem fanns 300 tjeckiska och franska judinnor som tvingats till prostitution i tyska armén.
Heldur Tõnisson
I en intervju berättar HT:s brorson Tõnis Tõnisson att han aldrig hört HT tala om den tiden. utom att det var dyrt med bensin, men att han fick hjälp av en chaufför på rumänska ambassaden.
1943 tog Heldur Tõnisson,(HT) då jurist i Tallinn, det avgörande beslutet att lämna Estland. Tyskarna hade konstaterat att Stalingrad var förlorat, och officiellt kungjort det. HT förstod då att på sikt var hela den tyska krigsinsatsen förlorad. Det betydde att det värsta scenariot kunde inträffa, ryssarna kunde komma tillbaka!. Tillsammans med 10 andra tog han sig till Finland i en liten båt och fortsatte sedan till Sverige.Sedan flydde även resten av familjen Tõnisson över Finska Viken. Först kom hans hustru och son, mor och brorson, senare kom hans två systrar, bror, mormor och moster.
Därefter började hans karriär som OSS-(numera CIA)-agent .
För att få veta vad som hände familjen Tõnisson söker man i "Statsarkivet" i USA. Tidningen Eesti Express gjorde det och har fått fram följande om HT:
Stockholm var fyllt av människor från olika säkerhetstjänster eftersom Sverige var ett neutralt land. Chefen för OSS i Stockholm hette på den här tiden Wilho Tikander, finlands-amerikansk advokat från Chicago. Han såg HT som en mycket vederhäftig och trevlig person och gav honom i uppdrag att samla material och analysera vad som hände i Estland. HT gjorde ett mycket bra arbete, inte minst med hjälp av tyska källor i Tyskland. Han jobbade också för x2 (men jag vet inte vem som var uppdragsgivare då). Han avslöjade många tyska agenter i Sverige, men också baltiska quislingar (USA kallade balter som arbetade ihop med tyskarna så.)
Han lyckades skaffa fram anmärkningsvärda högar med sovjetiska rubler, avsedda för de agenter som skickades för att spionera på de röda i Estland. En annan viktig uppgift för OSS var att rädda judar. Från de tyskockuperade områdena var det viktigt att hämta ut de människor som svävade i fara. Enligt OSS gällde det i första hand judar och andra som var motståndare till nationalsocialismen. OSS arbetade i alla tre baltstaterna, och ett tiotal var direkt kopplade till Sverige. Transporten av flyktingar från Baltikum till Sverige bekostades av USA. Det inköptes snabba båtar och fiskefartyg. Transporterna blev så många, att i Sverige hördes oro över alla USA-båtar som gick över Östersjön. Svenska myndigheter var underrättade och hade gett sitt gillande. De flyende fick komma till ett mottagningsläger som OSS administrerade på Gotland, där de förhördes och slussades vidare.
Det största antalet flyktingar lämnade Estland den 22 september 1944, när de röda hade tagit sig in i Tallinn. (Då flydde också Ants familj. Alla OSS-båtar hade lämnat Tallinn så de kom till Tyskland.)1200 människor kom genom OSS:s försorg; lika många kom med annan hjälp. Räddningsoperationens chef hetta då Iver C Olsen. Operationen kostade USA 50 000 dollar. Under pågående operation fängslades eller dödades 8 agenter. Alla uppskrämda människor gick inte att rädda. Många judar var rädda, pga sovjetisk desinformation; de trodde att det var en tysk operation avsedd att döda dem. Därför gick de aldrig ombord. Bland dem fanns 300 tjeckiska och franska judinnor som tvingats till prostitution i tyska armén.
OSS historieforskare Carl Gustav Finstrom har kunnat visa på en räddningsoperation där 275 personer hämtades i snabba båtar, hälften av dem var kvinnor och barn. De kom lyckligt till Sverige trots beskjutning från tyska u-båtar.
HT sysslade med transporterna. Han skaffade fram lämpliga båtar och köpte också en ö i Stockholms Skärgård där han förlade sina båtar. 1960 sa Tikander att det var estens förtjänst att ca 7 000 människor kunde skickas till Sverige under kriget. Den 1.6 1945 föreslog Tikander att HT skulle få ett Certificate of Merit, ett diplom från USA för tjänst i kriget. Tikander poängterade HT:s mod, initiativ och uthållighet. Det var den finaste utmärkelsen en civil person kunde få.
Även under den efterföljande tiden, under det kalla kriget var HT aktiv. Under oktober 1945 diskuterade han med amerikaner om att skulle skaffa fram några unga män som skulle kunna arbeta som agenter i Estland. Han kände redan några ungdomar som var villiga att ta på sig uppdraget, de hade fått radioutbildning. Det fanns en båt, ägd av några estniska kyrkor(?), som kunde ta dem till Estland. Båten hade redan använts i hemliga operationer. HT fick ett godkännande och pengar till ungdomarna att köpa kläder och presenter för. Att uppdraget kom från USA fick inte läcka ut, det skulle heta att det var HT och kyrkorna som stod för det. Amerikanerna föreslog att de skulle arbeta tillsammans med EÜS, estniska studentförbundet. Jaan Tõnisson är evig hedersmedlem i förbundet och HT är fortfarande medlem.
HT sysslade med transporterna. Han skaffade fram lämpliga båtar och köpte också en ö i Stockholms Skärgård där han förlade sina båtar. 1960 sa Tikander att det var estens förtjänst att ca 7 000 människor kunde skickas till Sverige under kriget. Den 1.6 1945 föreslog Tikander att HT skulle få ett Certificate of Merit, ett diplom från USA för tjänst i kriget. Tikander poängterade HT:s mod, initiativ och uthållighet. Det var den finaste utmärkelsen en civil person kunde få.
Även under den efterföljande tiden, under det kalla kriget var HT aktiv. Under oktober 1945 diskuterade han med amerikaner om att skulle skaffa fram några unga män som skulle kunna arbeta som agenter i Estland. Han kände redan några ungdomar som var villiga att ta på sig uppdraget, de hade fått radioutbildning. Det fanns en båt, ägd av några estniska kyrkor(?), som kunde ta dem till Estland. Båten hade redan använts i hemliga operationer. HT fick ett godkännande och pengar till ungdomarna att köpa kläder och presenter för. Att uppdraget kom från USA fick inte läcka ut, det skulle heta att det var HT och kyrkorna som stod för det. Amerikanerna föreslog att de skulle arbeta tillsammans med EÜS, estniska studentförbundet. Jaan Tõnisson är evig hedersmedlem i förbundet och HT är fortfarande medlem.
Ett annat förslag var att ungdomarna (agenterna) också skulle försöka bli goda vänner med några familjemedlemmar till personer högt upp i den kommunistiska hierarkin, och man skulle försöka få fram vad bolsjevikerna hade för planer om framtiden.
Estland skulle bli ett nyckelland för OSS. Kanske kunde man få information även från tvångsmobiliserade och deporterade människor, som återvänt till Estland eller genom släktingars brev och paket till Sibirien. GULAG-lägren var däremot oåtkomliga för information.
Planerna gick i stöpet. Merparten av de agenter som skickades in i Sovjet och östra Europa från väst fångades in eller sköts direkt. De som inte sköts åtalades inför domstol och dömdes till arkebusering.
Planerna gick i stöpet. Merparten av de agenter som skickades in i Sovjet och östra Europa från väst fångades in eller sköts direkt. De som inte sköts åtalades inför domstol och dömdes till arkebusering.
De affärer som HT sysslade med var ingen hemlighet för sovjeterna. 1983, under sovjettiden, gavs boken "Generande Historier" ut i Tallinn. Där pekades HT ut som engelsk spion. Kanske var han det också ibland.
Det framgår inte i arkiven när HT slutade samarbetet med USA. Han har inte själv sagt någonting om detta på 70 år.
Det framgår inte i arkiven när HT slutade samarbetet med USA. Han har inte själv sagt någonting om detta på 70 år.
Den 25 juni fyllde Heldur Tõnisson 100 år. Dagen firades i hans hem i Schweitz. Är han en estnisk James Bond? Eller en estnisk Raul Wallenberg? Eller både och?
Heldur TõnissonArtikeln är skriven av Tarmo Vahter med hjälp av USA-arkivets tjänstemän, förre krigshistorikern Karl G Finstrom, som undersöker OSS operationer i Skandinavien och Susanne Berger som undersöker Raul Wallenbergs försvinnande.
I en intervju berättar HT:s brorson Tõnis Tõnisson att han aldrig hört HT tala om den tiden. utom att det var dyrt med bensin, men att han fick hjälp av en chaufför på rumänska ambassaden.
Kommentarer
Trackback
