Demokratier i Sovjetunionens spillror
I tisdags fick militärövningen Vårstorm besök av en björn vid sitt utekök.
Tidigare i dag började jag tänka på allt dumt annars kloka människor har sagt till mig om mitt intresse för esterna.
T.ex.: “Varför esterna? Ryssarna led ju också.”
Ja, utan tvekan, men betyder det att vi ska glömma esterna? Är vi då själva beredda att förlora all trygghet av den enda orsaken att ett annat folk lider?
Hur gick det sedan? jag har snuddat vi det tidigare, men nu ska jag diskutera en uppsats igen. Det är:
Demokratier i Sovjetunionens spillror
Politisk socialisation, institutionell utveckling och etnicitet i Estland och Ryssland
av Andreas Holmberg Niklas Korva, Luleå tekniska universitet, C-uppsats, Samhällskunskap
Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap
I den inledande sammanfattningen skriver de:
… Estland blivit en stabil demokrati p.g.a. landet har en dominerande etnicitet. Det var därför lätt för de styrande att genomföra reformer som följde folkets politiska socialisationsprocess. Ryssland består däremot av en mängd olika etniciteter och flera olika nedärvda politiska viljor. Det gör det svårt att anpassa landets institutioner, istället uppkommer det konfrontationer mellan de olika politiska socialisationerna som i sin tur skapar en politisk instabilitet.
Och det har esterna själva hävdat, att deras existensberättigande som fri stat grundar sig på det gemensamma språket och den gemensamma kulturen. När det gäller Ryssland är det sammansättningen av många olika folk med flera olika kulturer och religioner som definitivt skapat den stora svagheten. Vi har också under åren sett en rörelse födas i Ryssland med parollen: Ryssland åt ryssarna.
Därefter kommer några bra meningar om politiken i allmänhet i uppsatsens inledning:
Den politiska kulturen är medborgarnas attityder och värderingar i politik, kulturen har formats och utvecklats genom historien till vad den är idag. I den västerländska demokratiska kulturen betonas deltagande och medborgarens möjligheter att påverka politiken. Utvecklingen av en demokratisk politisk kultur är av betydelse om en ny demokrati ska överleva och bli stabil. Den politiska kulturen förändras i regel långsamt men det finns undantag, kommunismens fall och Sovjetunionens upplösning ledde till mycket snabba förändringar i Central och Östeuropa. Förändringar som tagit århundraden i väst skulle nu appliceras och genomföras på mycket kort tid.
Det är vad som skiljer demokrati och diktatur. Folket. Vi har sett flera exempel på att det inte går att skapa en demokrati utan att kunskapen om vad en demokrati innebär är väl förankrad hos människorna det gäller. Senast i går hörde jag en intervju med en egyptiskisk professor och författarinna, som deltog i protesterna under den arabiska våren. I Egypten har man under de senaste åren fått en del viktiga lagar förändrade. Det är numera förbjudet att omskära kvinnor. I dag, berättade hon, har man krävt att den lagen ska upphävas. Kvinnorna ska åter underställas mannen. Demokratin har kommit längre bort istället för närmare.
Ryssland stod alltså inför ett likartat problem. Det har aldrig varit en demokrati, och har aldrig tidigare arbetat för att bli det. Kanske skulle man säga att det är ett mångkulturellt land, och hoppas att det betyder något positivt. Men så är det inte. Allt har alltid beslutats uppifrån. Folket har alltid fått finna sig i beslut som makten tagit, vilken makt det än varit fråga om. När Tjetjenien försökte få sin frihet efter Sovjetunionens fall slog makten till. Det räckte med vad som redan förlorats. Ett land som inte ligger vid den yttre gränsen kan aldrig få sin frihet. Det är ett så uppenbart misslyckande från makten. Tja, nu kan väl ingen del av det stora riket brytas ut.
Skillnaden mellan länderna är stor också därför att Peter den store ville modernisera hela Tsarryssland, men klarade inte av den slaviska delen. I de baltiska länderna gav han den tyska adeln makt för att de skulle europisera området, och för att det skulle bli en förebild för den återstående stora delen. Han försökte också beskära den ortodoxa kyrkans makt, men den var för stor, protesterna blev övermäktiga.
Det här är intressant därför att många svenskar inte vill se att kulturen i Ryssland är “asiatisk”. Som esterna säger: Gränsen mot Asien går vid Estlands östra gräns.
Att Peter den store byggde upp Petrograd och gjorde staden till huvudstad var också för att hans rike skulle få ett europeiskt ansikte. Bolsjevikerna valde Moskva av motsatt anledning, de ville bort från det förfinade Petersburg.
Estland hade redan smakat på demokratin och arbetat för den sedan slutet på 1800-talet. Och jag kan bara upprepa: Vilken euforisk känsla det måste ha varit att skapa ett nytt rike, att ge esterna kunskap om hur allt ska skötas och till och med ett helt gemensamt språk! De som arbetade för frigörelsen som genomfördes 1920 lade en grund, som raserades under ockupationerna, men som var möjlig att återskapa ester Sovjetunionens fall.
Fortsättning följer.....
.....
Tidigare i dag började jag tänka på allt dumt annars kloka människor har sagt till mig om mitt intresse för esterna.
T.ex.: “Varför esterna? Ryssarna led ju också.”
Ja, utan tvekan, men betyder det att vi ska glömma esterna? Är vi då själva beredda att förlora all trygghet av den enda orsaken att ett annat folk lider?
Hur gick det sedan? jag har snuddat vi det tidigare, men nu ska jag diskutera en uppsats igen. Det är:
Demokratier i Sovjetunionens spillror
Politisk socialisation, institutionell utveckling och etnicitet i Estland och Ryssland
av Andreas Holmberg Niklas Korva, Luleå tekniska universitet, C-uppsats, Samhällskunskap
Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap
I den inledande sammanfattningen skriver de:
… Estland blivit en stabil demokrati p.g.a. landet har en dominerande etnicitet. Det var därför lätt för de styrande att genomföra reformer som följde folkets politiska socialisationsprocess. Ryssland består däremot av en mängd olika etniciteter och flera olika nedärvda politiska viljor. Det gör det svårt att anpassa landets institutioner, istället uppkommer det konfrontationer mellan de olika politiska socialisationerna som i sin tur skapar en politisk instabilitet.
Och det har esterna själva hävdat, att deras existensberättigande som fri stat grundar sig på det gemensamma språket och den gemensamma kulturen. När det gäller Ryssland är det sammansättningen av många olika folk med flera olika kulturer och religioner som definitivt skapat den stora svagheten. Vi har också under åren sett en rörelse födas i Ryssland med parollen: Ryssland åt ryssarna.
Därefter kommer några bra meningar om politiken i allmänhet i uppsatsens inledning:
Den politiska kulturen är medborgarnas attityder och värderingar i politik, kulturen har formats och utvecklats genom historien till vad den är idag. I den västerländska demokratiska kulturen betonas deltagande och medborgarens möjligheter att påverka politiken. Utvecklingen av en demokratisk politisk kultur är av betydelse om en ny demokrati ska överleva och bli stabil. Den politiska kulturen förändras i regel långsamt men det finns undantag, kommunismens fall och Sovjetunionens upplösning ledde till mycket snabba förändringar i Central och Östeuropa. Förändringar som tagit århundraden i väst skulle nu appliceras och genomföras på mycket kort tid.
Det är vad som skiljer demokrati och diktatur. Folket. Vi har sett flera exempel på att det inte går att skapa en demokrati utan att kunskapen om vad en demokrati innebär är väl förankrad hos människorna det gäller. Senast i går hörde jag en intervju med en egyptiskisk professor och författarinna, som deltog i protesterna under den arabiska våren. I Egypten har man under de senaste åren fått en del viktiga lagar förändrade. Det är numera förbjudet att omskära kvinnor. I dag, berättade hon, har man krävt att den lagen ska upphävas. Kvinnorna ska åter underställas mannen. Demokratin har kommit längre bort istället för närmare.
Ryssland stod alltså inför ett likartat problem. Det har aldrig varit en demokrati, och har aldrig tidigare arbetat för att bli det. Kanske skulle man säga att det är ett mångkulturellt land, och hoppas att det betyder något positivt. Men så är det inte. Allt har alltid beslutats uppifrån. Folket har alltid fått finna sig i beslut som makten tagit, vilken makt det än varit fråga om. När Tjetjenien försökte få sin frihet efter Sovjetunionens fall slog makten till. Det räckte med vad som redan förlorats. Ett land som inte ligger vid den yttre gränsen kan aldrig få sin frihet. Det är ett så uppenbart misslyckande från makten. Tja, nu kan väl ingen del av det stora riket brytas ut.
Skillnaden mellan länderna är stor också därför att Peter den store ville modernisera hela Tsarryssland, men klarade inte av den slaviska delen. I de baltiska länderna gav han den tyska adeln makt för att de skulle europisera området, och för att det skulle bli en förebild för den återstående stora delen. Han försökte också beskära den ortodoxa kyrkans makt, men den var för stor, protesterna blev övermäktiga.
Det här är intressant därför att många svenskar inte vill se att kulturen i Ryssland är “asiatisk”. Som esterna säger: Gränsen mot Asien går vid Estlands östra gräns.
Att Peter den store byggde upp Petrograd och gjorde staden till huvudstad var också för att hans rike skulle få ett europeiskt ansikte. Bolsjevikerna valde Moskva av motsatt anledning, de ville bort från det förfinade Petersburg.
Estland hade redan smakat på demokratin och arbetat för den sedan slutet på 1800-talet. Och jag kan bara upprepa: Vilken euforisk känsla det måste ha varit att skapa ett nytt rike, att ge esterna kunskap om hur allt ska skötas och till och med ett helt gemensamt språk! De som arbetade för frigörelsen som genomfördes 1920 lade en grund, som raserades under ockupationerna, men som var möjlig att återskapa ester Sovjetunionens fall.
Fortsättning följer.....
Kommentarer
Trackback
