.

Maj 9, 2012 Begreppet nationalism

Ivar Arpi, Axess

 

 

I Axess senaste nummer diskuterar Ivar Arpi, redaktör på tidningen, begreppet nationalism. Det är ett av de där orden som fått en misstänkt klang. Ni vet, det har varit många omdöpningar under tidens gång. Plötsligt fick vi inte säga “lappar” längre. Det heter samer, och det uppfattar vi numera som helt självklart. Städare blev också fult och att städa åt andra var “pigarbete”. Men egentligen handlar det om värderingar. Vi värderar ord olika, beroende på vem vi är eller på hur andra uppfattar orden. Olika yrken har olika värderingar, och jag minns när ett av mina barn var generad för att jag var dagmamma, vilket faktiskt är det roligaste yrke jag haft. Att det kan vara så fullständigt utan status att arbeta med våra barn, det viktigaste vi har, det beror helt på det värde vi lägger i att arbeta hemma; man förutsätter att det är oinspirerande och utan engagemang det arbetet utförs. Ointellektuellt. I själva verket är det tvärtom. Man skapar en kontakt med varje barn, man lär känna varje barns speciella egenskaper och arbetar med dem som grund för att stimulera utveckling och samarbete mellan barnen.

 

Tillbaka till nationalismen: Det är naturligtvis Hitlers syn på nationalism som ligger bakom vår värdering av ordet.
När Jens Stoltenberg, Norges statsminister höll talet dagen efter Breiviks fruktansvärda dåd sa han bl.a. “Vi är ett litet land men ett stort folk.” Detta menar Arpi är en positiv användning av begreppet nationalism. Breiviks nationalism resulterade i en tragedi, medan Stoltenberghs nationalism samlade Norge och väckte omvärldens beundran.
En ny, uppdaterad nationalism kan överbrygga de klyftor som finns mellan olika etniska identiteter i samma stat. En sådan nationalism behöver vara sociopolitisk, värderingsbaserad och öppen, istället för etnokulturellt stängd.

Nationalism enligt Stoltenberg innebär att alla inom nationens gränser delar både historia och framför allt framtid med varandra. En sådan nationalism inte att man vill invadera grannländerna, eller frånta dem som inte delar ens nationalitet deras mänskliga rättigheter. /../ Men även om nationalism är en politisk skapelse är den sällan helt godtycklig utan bygger vidare på tidigare identiteter. Dessutom har det visat sig att nationella identiteter är väldigt hållbara över tid.
Visst låter det som om han talar om Estland. Esterna har aldrig haft den minsta tanke om att invadera något annat land. Allt man drömt om, innerligt önskat, har hela tiden varit att få vara ett fritt land som grundar sig på den egna kulturen, som alla är införstådda med.
Det är ett land vars gränser efter frihetskriget var (före Stalins förändring) grundad i kulturen. Mot söder gränsar det till Lettland, som har ett annat språk och en annan kultur, mot öster mot Ryssland som skiljer sig ännu mer språkligt och kulturellt och mot norr och väster är det Finska viken och Östersjön som bildar gräns.

Under den första friheten fick de största minoriteterna autonomi i landet. De kunde därmed bevara sitt språk och sin speciella kultur. En förklaring till detta hittar vi i the Baltic guide. http://balticguide.ee.klient.veebimajutus.ee/index.php?s=1&n=112&a=4240

Ofta glömmer man att esterna fram till den första självständigheten 1918 utgjordes av en "åsidosatt majoritet" i sitt eget land. Det officiella språket under tsartiden var ryska. Som exempel var all undervisning vid landets enda universitet i Tartu på ryska. Estniska kunde användas som vardagsspråk men inte i officiella sammanhang som myndighetseller undervisningsspråk.
/../ När Estland blev självständigt 1918 hade en århundraden lång dröm gått i uppfyllelse. Som en logisk följd av detta antogs 1925 en lag om kulturautonomi för andra folkminoriteter.

Vidare skriver Arpi i Axess:
Alla varken kan eller bör dela exakt samma värdering, men konflikterna och lösningarna blir en del av en nations karaktär och definierar medborgarna.

När det gäller nationers kultur (den obefintliga svenska t.ex.) är de skapade under årtusenden. Det är en produkt av vad som hänt i nationen, vilka andra nationaliteter som påverkat nationen. Det gäller inte bara Sverige utan alla nationer. När det gäller Estland har man där lyckats behålla mer av den ursprungliga eftersom esternas liv i sitt land var så separerat från ryssar, tyskar och andra innan de befriade sig 1920 eftersom de var mindre värda som människor. Arpis slutord: Nationalism kan vara en ond, destruktiv kraft när den blir en exkluderande förlängning av etniska identiteter, men också en av få krafter som kan överbrygga djupa etniska, religiösa och kulturella skillnader.

När det gäller Estland är det den senare delen av meningen som är sann. Även om de motarbetas å det grövsta av sin tidigare ockupant.