jan 10 2013. Bytt epitet från "Ondskans imperium" till "Lögnens imperium".
En film på TV om fängelser i Ryssland visade bl.a. ett fängelse i Sibirien med mycket hård regim. De pratade om hur svårt det var när det var minus 45 grader ute. Inne i fängelset var det nog ganska bra temperatur. Fångarna hade inte ytterkläder på sig.
Jag kom naturligtvis att tänka på de deporterade från Estland. De hade inte ens vinterkläder eftersom de hämtades under varma årstider och inte visste vad som skulle hända. Deras "hem" var ibland bara en jordkula eller någon träbarack som inte var ordentligt uppvärmd. Dessutom fick dagens fångar mat varje dag, men det var inte säkert att de deporterade hade något att äta förutom ett par skivor rågbröd eller något de hittat i naturen. Och naturligtvis var det många som dog av svält eller av kylan eller bådadera.
Är det något som man kan föra fram som ett brott mot mänskligheten?
-----
Vi fortsatte att prata politik vid middagen i dag då Hanno återigen satt med vid bordet. Hans viktigastye budskap om det nuvarande Ryssland är att det har bytt epitet från "Ondskans imperium" till "Lögnens imperium". Vi pratade om Estland under de sista åren av ockupation. Hur vilsna alla var. Vad man skulle kunna kräva och hur man ville ändra på allt. De hade fått lära sig under alla år att hela västvärlden och framför allt USA arbetade mot att förgöra hela Sovjetunionen. Alla där på andra sidan var fascister. Det satt och sitter fortfarande mycket, mycket djupt efter all propaganda. Alla västvärldens flaggor symboliserade fascismen. När Marju Laurustin, som då var lärare på Tartu Universitet, såg den estniska flaggan sa hon spontant: Nu födde åter fascismen i vårt land." Hon var en av frihetskämparna, men det var ryggmärgen som reagerade på synen av flaggan.
När man hade en affär var det självklart att man lurades. Det var naturligtvis förbjudet, men alla gjorde så, verkligen alla. När en affär fick in nya varor, då ringde biträdet till sina vänner och sa det till dem. De gick genast till den affären och det bildades straxt en kö. Den kön var ett tecken. Alla kloka människor ställde sig i den kön trots att de inte visste vad som fanns att köpa. Vännerna varslade sen butiksbiträdet om de hade fått tag på något värdefullt som en kaffebryggare eller något annat. Så hjälpte man varandra.
Vi talade också om släktingarna som blev utdrivna från sitt hus eftersom ryssar skulle bo där. De fick istället bo hos vänner i deras lägenhet. De bodde i en hall eller under ett köksbord. Allt var bättre än att bo utomhus. Vilket liv! Vilket frujktansvärt liv som blev deras. Tidigare hade alla bott i varsin lägenhet eller hus. De hade haft mat varje dag och behövde aldrig vara rädda för att någon kom på natten och hämntade dem för en fruktansvärd resa till Sibirien.
Man hade fått en tomt i Tallinn för att bygga ett ryskt museum för åren före revolutionen. Det skulle handla om Estlands historia under tsartiden. Man började samla in material och gjorde ritningar för inredningen. Men då sa Edgar Savisaar, borgmästaren, som inte släpper ifrån sig någon makt. Han är Tallinn. Ingen annan ska kunna göra viktiga förändringar utan att han givit sitt godkännande och fått den självklara rätten att kallas grundare, han sa "Ge oss alla saker!" De vägrade, och nu ligger museet på is. Vi får se hur det går. Risken för dem som arbetar för museet är att Savisaar gör ett museum som ska passa Moskvas intentioner och inte esternas.
Jag fick veta att Savisaars mamma är ryska, och det kan kanske förklara hans handlande och att han gjort sig beroende av de rysktalades röster. Han är väl medveten om vad de förväntar sig.
Middagen fick godkänt, speciellt blomkålsgratängen.
Jag kom naturligtvis att tänka på de deporterade från Estland. De hade inte ens vinterkläder eftersom de hämtades under varma årstider och inte visste vad som skulle hända. Deras "hem" var ibland bara en jordkula eller någon träbarack som inte var ordentligt uppvärmd. Dessutom fick dagens fångar mat varje dag, men det var inte säkert att de deporterade hade något att äta förutom ett par skivor rågbröd eller något de hittat i naturen. Och naturligtvis var det många som dog av svält eller av kylan eller bådadera.
Är det något som man kan föra fram som ett brott mot mänskligheten?
-----
Vi fortsatte att prata politik vid middagen i dag då Hanno återigen satt med vid bordet. Hans viktigastye budskap om det nuvarande Ryssland är att det har bytt epitet från "Ondskans imperium" till "Lögnens imperium". Vi pratade om Estland under de sista åren av ockupation. Hur vilsna alla var. Vad man skulle kunna kräva och hur man ville ändra på allt. De hade fått lära sig under alla år att hela västvärlden och framför allt USA arbetade mot att förgöra hela Sovjetunionen. Alla där på andra sidan var fascister. Det satt och sitter fortfarande mycket, mycket djupt efter all propaganda. Alla västvärldens flaggor symboliserade fascismen. När Marju Laurustin, som då var lärare på Tartu Universitet, såg den estniska flaggan sa hon spontant: Nu födde åter fascismen i vårt land." Hon var en av frihetskämparna, men det var ryggmärgen som reagerade på synen av flaggan.
När man hade en affär var det självklart att man lurades. Det var naturligtvis förbjudet, men alla gjorde så, verkligen alla. När en affär fick in nya varor, då ringde biträdet till sina vänner och sa det till dem. De gick genast till den affären och det bildades straxt en kö. Den kön var ett tecken. Alla kloka människor ställde sig i den kön trots att de inte visste vad som fanns att köpa. Vännerna varslade sen butiksbiträdet om de hade fått tag på något värdefullt som en kaffebryggare eller något annat. Så hjälpte man varandra.
Vi talade också om släktingarna som blev utdrivna från sitt hus eftersom ryssar skulle bo där. De fick istället bo hos vänner i deras lägenhet. De bodde i en hall eller under ett köksbord. Allt var bättre än att bo utomhus. Vilket liv! Vilket frujktansvärt liv som blev deras. Tidigare hade alla bott i varsin lägenhet eller hus. De hade haft mat varje dag och behövde aldrig vara rädda för att någon kom på natten och hämntade dem för en fruktansvärd resa till Sibirien.
Man hade fått en tomt i Tallinn för att bygga ett ryskt museum för åren före revolutionen. Det skulle handla om Estlands historia under tsartiden. Man började samla in material och gjorde ritningar för inredningen. Men då sa Edgar Savisaar, borgmästaren, som inte släpper ifrån sig någon makt. Han är Tallinn. Ingen annan ska kunna göra viktiga förändringar utan att han givit sitt godkännande och fått den självklara rätten att kallas grundare, han sa "Ge oss alla saker!" De vägrade, och nu ligger museet på is. Vi får se hur det går. Risken för dem som arbetar för museet är att Savisaar gör ett museum som ska passa Moskvas intentioner och inte esternas.
Jag fick veta att Savisaars mamma är ryska, och det kan kanske förklara hans handlande och att han gjort sig beroende av de rysktalades röster. Han är väl medveten om vad de förväntar sig.
Middagen fick godkänt, speciellt blomkålsgratängen.
Kommentarer
Trackback
