jan 3 2013. Vi kommer aldrig kunna förlåta dem alla de många miljoner liv som de spillt i de kommunistiska länderna
Jag har fortsatt att läsa boken om spioner.
Tore Forsberg berättar om tiden i början av 1900-talet, när kommunismen anammades av allt fler, och han skriver så att jag verkligen kan förstå att det var intressant för så många. Självklart ville även arbetarna ha bättre standard när pengarna började flyta in. Dem jag aldrig kan förlåta är de som fortsatte att tro även när Lenin börjat det meningslösa massmördandet. När det blev en synd att ha en fungerande hjärna. Fortfarande när Stalin tog makten var det många som var blinda. Varför var det så? Jo, naturligtvis vill man ha en bättre verklighet att tro på och leva efter, antingen ett bättre liv här eller i nästa liv. Men att det ska behöva att dessa oreflekterande människor som inte studerar verkligheten måste döda så fruktansvärt många! Var det verkligen nödvändigt? Varför trodde inte t.ex. kirunaborna på de från Sovjet återvändande när de berättade sanningen om sovjetlivet? De ville inte! De dömde dem som lögnare och marodörer, och egentligen var väl inte de heller värda att leva. Hur kan en annan människa ta på sig rollen att bestämma vem som ska få leva eller som måste dö? Att Stalin gjorde det, det har jag faktiskt förstått. Alla som han var skyldig ett "tack" måste naturligtvis dö. Han måste ha ensamrätt till alla beslut utan att vara beroende av någon annan m’änniska. Han misstrodde alla! Han måste ha total kontroll. Att även “oskyldiga” människor måste förlora livet är bara ett mindre nödvändigt misstag. (Vad menas med att någon var skyldig? Skyldig till vad? Att de hade fel yrke? Är det en dödssynd? Övertyga mig om att det var rätt att skjuta ihjäl Liia Leetmas unge svåger för att han arbetat som hjälppolis på sommarloven och jag ska medge att jag har fel.)
Jag menar verkligen allvar med mitt krav på att de svenska journalisterna i Etiopien ska erkänna att det var så fruktanvärt att ständigt vara så nära döden, att de måste säga att revolution är förkastligt. Men de vägrar att uttala sig om det. De säger bara att det var fruktansvärt, det som de var med om.
Vi kommer aldrig kunna förlåta dem alla de många miljoner liv som de spillt i de kommunistiska länderna världen över. Vi kommer aldrig få ett avslut eftersom arvtagarna inte är ett dugg intresserade av det, tvärtom vill Putin t.ex. uppliva minnet av Stalin och vill att alla ska förstå hans storhet. Han tänker nämligen ta över den rollen; rollen att vara den som har den absoluta makten över människors liv och vardag.
Estland är ett helt annat land med sann demokrati. Måtte Putin hålla tassarna borta från de här europeerna.
Kappelin glömde att ta reda på var gränsen mellan Europa och Asien går i den här delen av världen. Det är inte som vi lär oss i geografin i skolan. Gränsen går utefter Narvafloden.
Tore Forsberg berättar om tiden i början av 1900-talet, när kommunismen anammades av allt fler, och han skriver så att jag verkligen kan förstå att det var intressant för så många. Självklart ville även arbetarna ha bättre standard när pengarna började flyta in. Dem jag aldrig kan förlåta är de som fortsatte att tro även när Lenin börjat det meningslösa massmördandet. När det blev en synd att ha en fungerande hjärna. Fortfarande när Stalin tog makten var det många som var blinda. Varför var det så? Jo, naturligtvis vill man ha en bättre verklighet att tro på och leva efter, antingen ett bättre liv här eller i nästa liv. Men att det ska behöva att dessa oreflekterande människor som inte studerar verkligheten måste döda så fruktansvärt många! Var det verkligen nödvändigt? Varför trodde inte t.ex. kirunaborna på de från Sovjet återvändande när de berättade sanningen om sovjetlivet? De ville inte! De dömde dem som lögnare och marodörer, och egentligen var väl inte de heller värda att leva. Hur kan en annan människa ta på sig rollen att bestämma vem som ska få leva eller som måste dö? Att Stalin gjorde det, det har jag faktiskt förstått. Alla som han var skyldig ett "tack" måste naturligtvis dö. Han måste ha ensamrätt till alla beslut utan att vara beroende av någon annan m’änniska. Han misstrodde alla! Han måste ha total kontroll. Att även “oskyldiga” människor måste förlora livet är bara ett mindre nödvändigt misstag. (Vad menas med att någon var skyldig? Skyldig till vad? Att de hade fel yrke? Är det en dödssynd? Övertyga mig om att det var rätt att skjuta ihjäl Liia Leetmas unge svåger för att han arbetat som hjälppolis på sommarloven och jag ska medge att jag har fel.)
Jag menar verkligen allvar med mitt krav på att de svenska journalisterna i Etiopien ska erkänna att det var så fruktanvärt att ständigt vara så nära döden, att de måste säga att revolution är förkastligt. Men de vägrar att uttala sig om det. De säger bara att det var fruktansvärt, det som de var med om.
Vi kommer aldrig kunna förlåta dem alla de många miljoner liv som de spillt i de kommunistiska länderna världen över. Vi kommer aldrig få ett avslut eftersom arvtagarna inte är ett dugg intresserade av det, tvärtom vill Putin t.ex. uppliva minnet av Stalin och vill att alla ska förstå hans storhet. Han tänker nämligen ta över den rollen; rollen att vara den som har den absoluta makten över människors liv och vardag.
Estland är ett helt annat land med sann demokrati. Måtte Putin hålla tassarna borta från de här europeerna.
Kappelin glömde att ta reda på var gränsen mellan Europa och Asien går i den här delen av världen. Det är inte som vi lär oss i geografin i skolan. Gränsen går utefter Narvafloden.
En vacker bild där man ser Narvafloden och på ömse sidor om den: borgarna. Den ena i Estland och den andra i Ryssland. Efter freden i Tartu 1920 tillhörde båda borgarna Estland, men det gillade inte Stalin. Han ritade om kartorna. Borgarna ska stå och titta hotfullt på varandra.
-----
Såg just Carl Bildts twitter. Han skriver:
Talked also with Estonia FM Urmas Paet since we will not see each other when I'm in Tallinn next week. But he'll be in Stockholm week after.
Samarbete, samarbete!
Kommentarer
Trackback
