.

Artikel i SvD Kultur: 

Nej, jag vill inte glömma Förintelsen.

Självklart måste vi lära oss av de brott mot mänskligheten som nazisterna begick under andra världskriget. Men lärdomen kan inte vara att ett barn som föds i Berlin idag är skyldigt till Förintelsen.
KRÖNIKA ANDERS Q BJÖRKMAN
7 januari 2013 kl 00:10 , uppdaterad: 7 januari 2013 kl 13:51
På kultursidorna i lördagens Expressen recenserar Göran Rosenberg krönikesamlingen ”För att livet ska bli något mera uthärdligt bör man tro på under” av Cordelia Edvardson. /../ Mot mitten av texten slår Rosenberg fast att Cordelia Edvardson ”skulle få svårt att andas i en värld där Förintelsen börjar anses vara ett avslutat kapitel i Tysklands och Europas historia. Där allt fler röster höjs för att det är dags ’att gå vidare’ (som en redaktör i Svenska Dagbladet nyligen uttryckte saken) och bejaka det nya Tyskland istället för att älta det gamla”.

/../ Självklart måste vi fortsätta att diskutera det som hände och hur det kunde hända. Och skuldfrågan är så klart central. Själv ”ältar” jag detta ämne – det vet alla i min omgivning.

/../ Den baby som föds i Berlin idag är inte skyldig till Förintelsen. Barnet må vara tyskt, men har ändå inte någon sådan skuld – lika lite som ett nyfött barn i Ankara kan ställas till svars för folkmordet på armenier 1915, en baby i Bryssel för kung LeopoldII:s utrotning i Kongo eller ett gossebarn i Madrid för conquistadorernas framfart i Latinamerika.

Obs! Anders Q Björkman väljer att inte ta med sovjeternas brott mot mänskligheten under och efter andra världskriget! Det kanske betyder att ett litet barn som föds i det som en gång var Sovjetunionen är skyldig till alla mord där. Nej, men jag vill att man tydligt och klart deklarerar att de brott som begicks där är så fruktansvärda att de aldrig får glömmas, och inte minst: vi måste lära oss av den historien; dra lärdomar av det som hände!.
Tyvärr har svenska medier valt att glömma. Att förneka. Svenskar får vara med i kommunistiska rörelser i Sverige, även revolutionära sådana, utan att man ens höjer på ögonbrynen. Man får tala om sin kommunistiska tro helt öppet. Man respekteras. Det finns många exempel på detta, nu senast läste vi om hur fotbollstränaren Pia Sundhage, stalinist och leninist, hyllas nu.
Kan någon ge mig en rimlig förklaring till att de mord som begicks i kommunismens namn knappt är klandervärda, medan de mord som begicks i nationalsocialismens namn är det värsta som någonsin hänt? Vad är det för skillnad på människor? Är vi olika mycket värda? Säg det då! Redan Marx talade för att vissa folkgrupper skulle utrotas, t.ex. slovenerna. Visste ni det?

Säg det till de överlevande från den av Stalin medvetna svälkatastrofen i Ukraina, som drabbade alla, oavsett ålder, kön och politisk hemvist. (Medan han exporterade säd till utlandet)

Säg det till alla de ockuperade folken, som miste så många medborgare. Inte p.g.a. att de hade “gjort något” nej, när man valde ut människor valde man i första hand efter deras yrke! När rätt person inte fanns på plats tog man dem som var där. Barn, kvinnor och gamla. En fruktansvärd hänsynslöshet bredde ut sig.

Den sovjetiska Förintelsebataljonen gav unga män höga poster i kommunledningen  (som i Väike Maarja) och därmed rätt att tillfångata vem som helst, och senare rätt att mörda vem som helst. De tillfångatagna  dog inte i läger, de sköts i skogarna. Varför fick de namnet Förintelsebataljonen förresten? För att de skulle förinta naturligtvis.

Vi pratade om det i går med vår middagsgäst, och han skakade förtvivlat på huvudet. Han kunde inte förstå.
Om vi inte erkänner att alla brotten begångna under och efter andra världskriget är lika fasansfulla, då kommer detta att vålla problem och brist på förståelse för de olika erfarenheter som finns hos svenskar och ester t.ex. Vi ska istället lyssna på dem och lära oss av dem.

Vi behöver inte bara skaffa oss en ny bild av Sovjetunionen, vi måste lära oss av det och acceptera det som hände, och handla därefter.

Jag ställer den här frågan om och om igen till människor, men ingen vill svara. Alla vänder bort blicken!