.

I går hade jag besök av några klasskamrater från realskolan. Det var fantastiskt roligt. Men en av dem berättade att hennes man hade fängslats och torterats i sitt hemland, det kommunistiska  Rumänien så illa och så fruktansvärt att han sedan aldrig slapp mardrömmarna vare sig på dagen eller på natten. Vad var då hans brott? Jo, han var antroposof.

Det hon berättade om var hur människorna var bestulna på all form av frihet. Allt du gjorde, sa eller tänkte eller inte ens tänkte kunde vändas emot dig. Behövde regimen en “skyldig” skapade de den. I Rumänien som i Sovjetunionen och i länderna som var allierade med Sovjet.

Det handlar om homofobin i Ryssland.

Förr hette det att homosexuella var ”kontrarevolutionärer”. De representerade borgarklassens och aristokratins moraliska dekadens, vilket var snarlikt med hur nazisterna hetsade. Mellan 1934 och 1986 beräknas minst 1 000 personer årligen ha dömts i Sovjet­unionen för ”homosexualitet”, enligt den ryske sociologen och sexologen Igor Kon.

Många anklagelser producerades med falska vittnesmål. Erkännanden tvingades fram med våld och tortyr. Lagparagrafen mot homosexualitet användes också som vapen mot politiska dissidenter, sammanfattar Kon.

Som gammal KGB-man vet Vladimir Putin vilket system som skolade honom, och han känner väl till att motviljan mot homosexuella har bred förankring såväl hos väljare som i den ortodoxa kyrkan. Tankestrukturerna finns sedan länge latenta och bubblar mer och mer upp till ytan.

Kan ni föreställa er hur det var att leva i ett sådant samhälle? Skulle ni kunna underordna er en total makt som du aldrig vet vad den ska hitta på eller vad den ska göra? Du vet inte heller vem som är förrädare. Vem som helst i din omgivning kan vara en rapportör. kanske mot sin vilja, men han/hon har blivit hotad och tvingade till det.

Det är ett nytt Ryssland som trätt fram på senare år: mindre demokratiskt, mer aggressivt och tydligt fokuserat på att återfå den gamla statusen som stormakt. Sovjetunionens sammanbrott var ju, som Putin konstaterat, 1900-talets stora ”geopolitiska katastrof”.

För knappt tio år sedan meddelade Sveriges överbefälhavare i en skrift till samtliga anställda att ”Ryssland demokratiseras och vävs alltmer in i det europeiska samarbetet”. På den tiden hade Vladimir Putin bara haft några år på sig att visa vart han ville föra Ryssland. Men redan då var de auktoritära och antidemokratiska tendenserna tydliga. Den svenska analysen byggde på önsketänkande, vilket bekräftats många gånger sedan dess.

Det kommer tillbaka! I Estland har jag hört ester säga “Det blir i alla fall aldrig som då.” Vem kan vara säker på det? Visst har esterna själva fått uppleva att leva i ett fritt samhälle och anpassat sig efter det, men erövrarna? Vi måste komma ihåg att de tycker synnerligen illa om de baltiska folken som erhållit sin frihet igen, och som lyckats så bra.

Wolodarski avslutar med: Det finns ingen anledning att frammana rädsla för Ryssland. Det som ­behövs är en realistisk och illusionsfri bild av vad landets ledning representerar.

Öppenhet, vaksamhet och inga naiva slutledningar! Vi är inte lika varandra, vi människor. Vi är präglade av vår uppväxt, våra erfarenheter och vår historia.

-----

 

Vem ska få Nobels Fredspris? Ska det bli den unga Malala? Hon som vågade stå upp mot förtryckarna i sitt hemland Afghanistan? Snart vet vi.

 Vem ska få Nobels Litteraturpris? Ska det bli Sofi Oksanen? Hon som har berättat för hela världen om förtrycket i Sovjet-Estland?

Kanske är det för tidigt för dem båda, men de har tydligt visat hur förtryck drabbar människorna. De har visat att allt förtryck måste synliggöras så att vi åtminstone kan göra något för de förtryckta. Vi måste leva livet med öppna ögon. Vi måste avslöja propaganda och andra lögner. Vi måste vara solidariska med de lidande.