.

 

Vad handlar allt om? Är det inte så att många av oss låter andra tänka åt oss. Om rätt människa säger en sak, då är det sant. Jag vet att jag sagt det tidigare, men det blir allt tydligare ju mer jag.ser.

Jag läste just SvD från 9 nov 2009, där Birgitta Almgrens bok “Inte bara Stasi” presenterades.

Jag citerar:

I januari 1989 besökte Ingvar Carlsson DDR för att gratulera Erich Honecker inför DDR:s 40-årsjubileum. ”Svensk diktaturkritik var selektiv”, kommenterar Birgitta Almgren.

Under alla de år som DDR existerade for skaror av svenska högskol- och gymnasielärare med studenter och elever på studiebesök till DDR och lät sig imponeras av diverse kulturevenemang. Så även Birgitta Almgren. ”Varför agerade vi svenskar inte mer kraftfullt mot DDR-regimens brott mot mänskliga rättigheter?”, frågar hon självkritiskt. ”Varför gav vi inte regimkritikerna vårt stöd i stället för att samarbeta med makthavarna?

Ja sannerligen var regimkritiken selektiv. Det var så svårt för oss andra att förstå. Redan på 1950-talet hörde jag min lärare berätta om frakten av människor till Sibirien, och frakten av människor till tyska läger. Då tog jag ställning. De båda diktaturerna var helt jämställda. Men det var inte månfga som resonerade så. På något märkligt vis var kommunismens brott aldrig lika allvarligt som nazismen, trots att de vilade på samma grund. Den socialistiska. Hitler gjorde faktiskt en del positiva saker för de tyska arbetarna innan han blev helt galen. Däremot har jag inte fiunnit något äkta positivt i det kommunistiska Sovjet. Arbetarna samlades i kolchoser och levde ett eländigt liv där. Obs! Det var så eländigt, att ingen fick avslöja hur det var för esterna innan det var introducerat i Estland. När han utvecklade den fantastiska industrin i Sovjet fick han arbetare genom att deportera oskyldiga människor dit. Ja, det finns hur många exempel som helst. Men! Ingen i vår del av världen vill förstå hela innebörden av detta. I dag har vi många vänsterextremister, men det vill man egentligen inte låtsas om. Ivar Arpi skriver om det i gårdagens ledare i SvD.

Några snabba sekunder senare hade han fått ett hårt slag med batongen i magen. Det har gett honom bestående men. Orsaken? Hans bekant i AFA visste att han var moderat.

”Din äckliga borgarhora, den dagen vi ses bör du frukta för ditt liv.” ”Det vi ska göra mot dig är bara självförsvar, äckel”, är bara ett par exempel på vad 21-åriga Svea Hasanbegovic fått höra. Varför? Jo, Svea är med i Liberala Ungdomsförbundet. Gemensamt för hoten är att de kommer från personer till vänster på den politiska kartan.

Bara ett par exempel.

Ändå talade Mona Sahlin bara om högerextremister när hon presenterades i TV inför sitt nya uppdrag som chef för kommissionen som ska undersöka extremismen i Sverige.

Och då, 1989, besökte Ingvar Carlsson DDR för att gratulera Erich Honecker inför DDR:s 40-årsjubileum.

Olof Palme arbetade för demokrati i världen.

De som framhåller att Olof Palme tog avstånd från kommunismen framhåller konsekvent och alltid ett enda uttalande som han 1968 gjorde, när han kallade den tjeckiske kommunistiske diktatorn Gustaf Husak för ”diktaturens kreatur”. Efter detta uttalande har jag förgäves – i artiklar och böcker med mera – försökt hitta uttalanden av Olof Palme som visar att han tog avstånd från kommunismen.I stället har jag till min fasa läst alla hans uttalanden och ageranden som i tal och handling tagit ställning för kommunistiska diktaturer och kommunistiskt ”befrielserörelser”. /../.Jag har inte i några artiklar sett att Olof Palme kritiserade Sovjet-kommunismen trots dess miljoner offer. Tvärtom så kritiserade han dem som kritiserade Sovjet-kommunismen. Han sa att man inte skulle måla ”djävulsbilder” av Sovjet, ”vi sysslar inte med anti-sovjetism”, ”Sovjet ligger där det ligger” och han angrep dem som i ”korstågsanda ville befria Östeuropa”.

Citat från http://www.dagen.se/opinion/debatt/en-myt-att-palme-var-demokratins-forsvarare/

Jag är rädd för vänsterextremister eftersom de klart och tydligt sagt att de har rätt att använda våld, grovt våld, eftersom de arbetar för en “god sak”. Jag tror att de inte vet, inte ens försökt få kunskap om hur det egentligen är och har varit i de kommunistiska länderna. Berättar vi något, då skakar de bara på huvudet och ler försmädligt, som om vi är idioter. Men sanningen är ju, att vi vet. Vi har sett, hört och läst. Vi har talat med så många som levde i Sovjet. Vi har sett deras ärr, både fysiska och psykiska.

Men vi är inte dummare än att vi också vet, att inte alla människor for illa. Det vi vet är, att de som visste vad som skiljer ett fritt land från en diktatur, de led.

Vad är det som är bra med kommunism om det gör att alla människor ska leva på samma sätt? Varför var man tvungen att döda alla dem som hade studerat på högskolenivå under de fria åren i Estland? Varför måste man döda dem som hade lyckats arbeta fram ett väl fungerande familjejordbruk? Vad vann makthavarna på det? Varför måste man döda alla dem som kunde något annat språk än ryska i Sovjet-Ryssland? Det var ju därför den senare estniske presidentens (Meri) far fick leva. De hade ingen annan som kunde tala med tyskarna, då när Stalin tänkte sig en separatfred med Hitler 1941-42. (Den tanken han skrinlade när USA erbjöd lend-lease.)

Jag skulle vilja skrika ut så högt att ingen skulle undgå att höra:

Hallå! Börja om! Lär er hur det egentligen var! Demokrati innebär att det inte får finnas någon diktatur! Det är grundläggande.

Men så är det ju. Man läser det man vill läsa, man vägrar att läsa det som man inte vill läsa, man ser det man vill se, man kommer ihåg det man vill komma ihåg. Och det ger varje människa rätt att ge sig på andra! Eller?