.

Den sången, som man sjöng så intensivt och så många gånger under den sjungande revolutionen, det var Mu Isamaa, med text av Lydia Koidula.

kel südant annud ma.

Sull' laulan ma, mu ülem õnn,

mu õitsev Eestimaa!

Su valu südames mul keeb,

su õnn ja rõõm mind rõõmsaks teeb,

mu isamaa, mu isamaa!

Mu isamaa on minu arm,

ei teda jäta ma,

ja peaksin sada surma ma

see pärast surema!

Kas laimab võõra kadedus,

sa siiski elad südames,

mu isamaa, mu isamaa!

Mu isamaa on minu arm,

ja tahan puhata,

su rüppe heidan unele,

mu püha Eestimaa!

Su linnud und mull' laulavad,

mu põrmust lilled õitsetad,

mu isamaa, mu isamaa!

Svensk tolkning:

Mitt eget hemland är mig kärt,

mitt hjärta hennes är.

Dig sjunger jag av glädje stor,

o Estland, blomma kär!

Den sorg du känner rör min själ,

din glädje får mig att må väl,

mitt fosterland, mitt fosterland!

Mitt eget hemland är mig kärt,

min håg av trohet full.

Jag skulle hundra gånger om

dö blott för hennes skull!

Om främlingar förtalar dig,

bor du i hjärtat än hos mig,

mitt fosterland, mitt fosterland!

Mitt eget hemland är mig kärt,

där vill jag vila ut,

och i din famn jag möta skall,

o Estland, livets slut!

Mig fåglar sjunga skall till ro,

och från mitt stoft skall blommor gro,

mitt fosterland, mitt fosterland!

Det är den texten som sovjeterna måste ha trott handlade om Sovjet eftersom de tillät den på festivalen. Det var den texten, som Harry Schein tolkade som nationalsocialism, nazism och som skulle förbjudas. Men det är också den texten som gav alla ester frid i sinnet och en känsla av, att en dag är vi fria. Det är fortfarande avslutningssången under Sångfestivalen i Tallinn.

Just nu pågår en annan sångfestival på Dagö/Hiiumaa.

"Hiiumaa Folk Festival är i alla bemärkelser en fest född av kärlek," förklarade Evelin Ilves när hon öppnade festivalen i torsdag. En långhelg med sång och musik.

Det är en alkoholfri festival!

I Estland spelas också säckpipa, både av estlandssvenskar och ester. Det är ett traditionellt folkmusikinstrument.

 

Det är oklart när säckpipan blev vanlig i Estland. Det kan ha kommit med tyskarna, men en analys av säckpipemusik i västra och norra Estland visar också på ett starkt svenskt inflytande.

Instrumentet var känt i hela Estland. Säckpipetraditionen bevarades längst i västra och norra Estland, där folkmusiken behöll sin ålderdomliga prägel under en längre tid. Senare när fiolen tog över folkmusiken byttes säckpiporna ut.