.

Det har varit några omtumlande dagar. Jag har nu träffat en människa, som har samma uppfattning om livet, människorna och utveckling som jag!! Mai Maddisson naturligtvis. Men vår bakgrund är helt olika. Hon är barn till en estniska och en tysk soldat. De flydde och kom till Tyskland och Geislingen. Pappan försvann, och mamman tog Mai med sig och kom så småningom till Australien. Mai utbildade sig till läkare, gifte sig och fick två söner. Skiljde sig. Arbetade som psykiater några år för att sedan bli allmänpraktiserande, men är nu pensionär. Hon är också konstnär och författare.

Att vi har kommit till samma slutsatser i de viktiga frågorna, det är fascinerande. Det hårda livet har jag aldrig levt, men vi började fundera, lyssna och iakttaga omgivningen tidigt i våra liv.

Det jag nu ser som hennes viktigaste uppgift är ännu inte slutförd, men de tre böckerna om barnen i Geislingenlägret är unikt. Här finns nu ett underlag för forskning om barns situation och deras upplevelser under ett krig. Vi kan tro att vi vet, men vi gör inte det. Barn är lika olika som vuxna. Så mycket sparas i deras hjärnor, och sällan frågor någon om vad de upplevt. Hur de upplevt allt. Vilken upplevelse har haft störst betydelse i deras liv? Kan vi förstå den skräck de upplevde, och hur de upplevde den?

 

Jag kan inte glömma de föraktfulla orden jag läste i SvD som journalisten Philip Teir skrev:

Jag har alltid tänkt att Oksanen, som författare, framför allt är intresserad av att visa hur människan är beredd att offra börd, hemgård, faster och moster för att rädda sitt eget skinn.

Vilket förakt! Förakt för dem som flydde för sina liv. De som exakt visste vad som skulle hända dem om de stannade kvar!

Och, ni, alla kommunister, esterna hade varit ett år i helvetet! Det helvete ni kallar paradiset. Där de inte visste hur länge de skulle tillåtas att leva, hur länge de skulle tillåtas leva bland sina släktingar och i sina hem, de kunde aldrig veta om främlingar skulle flytta in. Eller om deras hem var ockuperat när de kom tillbaka hem efter bortovaro. Alla gamla regler var borta, nu skulle de kontrolleras av agenter var de än gick. Aldrig skulle de känna sig lugna. Det var det de flydde ifrån när röda armén var tillbaka i deras land.

Det så många har svårt att förstå är att den ryska befolkningen i gemen aldrig blivit europeisk i sitt tänkande, men det är folket i de baltiska staterna. Det var tsar Peter I:s ambition att de skulle bli europeer, det var därför han placerade de tyska godsägarna där, och lät dem arbeta med den europeiska kulturen. Han ville också att ryssarna själva skulle bli europeer, det var därför han flyttade gränsen mellan Europa och Asien till Uralbergen, det var därför han grundade S:t Petersburg och gjorde staden till huvudstad. Det var därför han gjorde sig till överhuvud över kyrkan och avskaffade patriarkatet. Men i det fallet misslyckades han.