.

Ibland känns allt hopplöst. Den svåra tiden kommer tillbaka. Vad jag upplevde som ung, det kommer tillbaka nu. Jag läser mycket i tidningar om den svekfulle Putin. Jag har sett ett inslag från en utländsk kanal, som skrämmer mig. Jag blir alltmer övertygad om att vi människor är olika men allt upprepas.

När vi försökte berätta om situationen i Sovjetunionen under 1960-1980.talen, då blev vi avvisade som idioter. Och hur är det nu? Äntligen har ögonen öppnats, även i vårt land, för hur sanningen används i Ryssland. Så var det under hela sovjettiden! Varför ville inte någon förstå? Varför var alla “nyttiga idioter”?

Jag är oroad över den stora invandringen till vårt land. Jag såg en intervju med Tino Sanandaji på nätet. Först lite fakta: Sanandaji, född 1980, kom från Iran till Sverige 1989. Han är civilekonom från Handelshögskolan i Sthlm, och har senare även avlagt masterexamen och därefter doktorsexamen vid universitetet i Chicago.

        

Han intervjuades om Sverige, och berättade om hur han ser Sverige närma sig en stup. Han menar att Sverige, som det mest sekulariserade landet i världen har antagit en ny tro. Vi tror numera på att vi är det mest “goda” folket i världen. Vi ska rädda alla (utom oss själva. I nyheter i går kunde vi höra att många pensionärer i Sverige lever på fattigdomsnivå.) Jag kommer ihåg när jag läste om EU: När man samlas för att diskutera något, pratas det fram och tillbaka, deltagarna, utom svenskarna, diskuterar problemet ordentligt. När det hela nästan är slut, då förklarar svenskarna hur det ska vara; hur problemet ska lösas.

Jag anser att det här bara är en fortsättning på tanken om att vi ska vara “goda”, den tanken som man arbetade efter efter 1968. ( I Estland 1968 var det också studentoroligheter i bl.a. Tallinn och Tartu. Där demonstrerade man MOT kommunismen. I Europa demonstreade man FÖR kommunismen.) Vi ska vara bäst när det gäller klimatfrågior, vi ska ta emot ett otroligt antal flyktingar etc. Visst ska vi ta emot flyktingar, men vi måste förbereda mottagandet mycket bättre. Är det överhuvudtaget genomtänkt? Jag vet hur man log spefullt mot oss när vi talade om det ökade antalet mord under senare år. Hur Gudrun Schyman menade att svenska män var som talibaner. Brå presenterade en undersökning där det framgick att fängelserna håller på att tömmas.

Vad beror det på? Att fängelserna inte fylls av skurkar beror väl på att man anstränger sig inte att lösa några brott? Men egentligen var den presentationen från Brå bara smörja.

Vågar vi prata om hedersmord? Vågar vi prata om vad det betyder när människor med en annan kultur kommer till vårt land? Är det farligt att diskutera det? Måste vi säga att svenskar inte har någon kultur? Jag har läst så många dumheter om den svenska kulturen, och att vi alla är invandrare i Sverige och annat dumt. Varför ska vi visa respekt för alla andra, men inte längre arbeta för att även vi svenskar ska leva på anständig nivå? Är det ok att vi ger bidrag till de inflyttade, men låter svenska pensionärer leva i fattigdom. Ska vi, förutom att tala om barnfattigdom, börja diskutera pensionärsfattigdom? Jag tror det skulle gå eftersom det även finns äldre invandare som lever i sådan fattigdom. Men “barnfattigdom” har ju visat sig vara poliskt korrekt nys.

Nej, släng naiviteten i väggen. Sluta se allt med blåa ögon! Se reellt på allt som händer. Läs vad alla sidor har för syn på saken. Och tänk efter.

Nu ska jag berätta för er om ett litet land i vår närhet som arbetar på ett helt annat sätt. Som har helt andra erfarenheter än vi. Som förstår att man inte ska sluta arbeta för landets egna invånare. Som till och med är djupt intresserade av sin egen kultur. Som förstår att den betyder mycket för det egna folket. Som anser att den är grunden för deras land. Som blev bestulen på den under nästan femtio år av det av många i Sverige så beundrade Sovjetunionen, men har återerövrat den. Som har fått känna på hur det är att vara en människa av lägre rang i sitt eget land, ungefär som de svarta i Sydafdrika var. Medan många i vårt land och andra länder inte såg någonting. De var helt övertygade om att man levde ett fantastiskt liv i Sovjet. Att alla hade det bra, och att de, som på ett eller annat sätt straffades (dödades eller deporterades eller så…), hade begått något allvarligt brott. Dessutom trodde de att invånarna i USA levde mycket dåligt. “Sjuka människor ligger och dör på gatorna”, sa en ordförande i en socialdemokratisk kvinnoförening i Stockholms närhet. Jag föreslår att ni ser den ryska filmen Leviatan, som kommit i år. Läs också recentionerna i Novaja Gazeta, i TV-kanalen Dudz, i baltiska tidningar. Använd översättarknappen. 

Nu börjar man förstå i Sverige o.a. länder att allt inte är så solklart i Ryssland. Men tänker man på att det kan ha varit samma lögnkultur i Sovjetunionen? Tar man sig tid till att tänka efter? Eller är man så övertygad om att man vet sanningen, att man struntar i att fundera? Hur ska man då kunna förändra världen?

Så länge vi människor finns på den här planeten kommer det nog inte bli så stora förändringar på våra beteenden. Vi är alla så olika, som vi alltid varit. Jag tror t.ex. inte att de som strider för IS egentligen gör det för sin egen skull. De tänker inte heller så mycket. De kanske bestämmer sig för att tro på löftet om paradiset i nästa liv, eller de kanske bara vill slåss för att just slåss. För en troende muslim är det här livet ganska oviktigt. Då kan man ju leva ut sin stridsvilja.

        

 

Hur var det med bolsjevikerna? Inte visste så många av ryssarna så mycket om Marx. Det fanns inget nät på den tiden, utom kanske fisknät. Och tidningarna fick inte skriva vad de ville. De fick en snabb orientering av någon som trodde sig veta. Veta vad då? Hur många var troende kommunister i bolsjevikpartiet? Det får vi aldrig veta. Hade de en annan mening med upproren? Lenin ville bli ledare för jättelandet. Han blev det med tyske kejsarens, rika amerikaner och västerländska miljonärers hjälp. Han tog sig rätten att döda. Han uppmanade sina mannar att döda. Upproret - den ryska revolutionen genomfördes av socialliberalen Kerenski, som avsatte tsaren och som nu är helt bortglömd.

När de kom till Estland, då var Lenin redan död och Stalin var hans efterträdare. Sven Wollter och andra kommunister säger att han var en klok man innan han drabbades av paranoia. Var han det? Kan Wollter säga när han blev sjuk? Blev han kanske galen i Polen 1918? Eller när han utförde sina första bankrån? Eller när hans gangstergäng kom till Estland?

När sovjetmänniskor flyttade in i Estland efter att landet blivit lurat på sin självständighet, då fick de inte berätta om hur livet på de ryska kolchoserna gick till. Det skulle verka som om allt var bra där. Kommunism var bra. Att döda och deportera människor var helt OK.

De ryska förintelsebataljonerna, där man gavs rätt att döda och fängsla vem som helst, de heter faktiskt så. Alltså förintelsebataljoner. Vilket namn. Kan det betyda något annat än att folk ska förintas?

Förresten en gåta: En känd presidents far var medlem i en förintelsebataljon, vem?

Man fick inte tänka själv. Att använda sin hjärna var ett brott.

Dessutom togs egendom och allt ätbart ifrån dem. Är det så man ska tolka kommunismen? Att bara vissa människor har rätt att äta? Jag tänker på mannen från Setu, som i desperation smög till sin egen beslagtagna gård på natten för att hans barn svalt, och tog några strån från rågfältet av det han sått själv när gården var hans. Allt från kolchosen skickades till Ryssland.  Var det rätt att döma honom till döden, som det i praktiken blev? Är det omsorg om den lilla människan?

Var det rätt att efter ett års hårt arbete utan en enda lön av kolshosen, istället belönas med en visning av en propagandafilm för kommunism?

Var det rätt att utse vem som helst till att bestämma vem som skulle få leva? T.ex. kvinnan som skickade alla som varit dumma mot henne i skolan till Sibirien, var hon rätt person?

Eller mannen, som visserligen bara spelade förståndshandikappad, men ändå var duktig i sitt spelande, var han rätt man till samma jobb?

Är detta den “goda” sovjetmänniskan? Homo Sovjeticus. Ger vi världen en chans om vi genomför så allvarliga förändringar i världen? När vi talade om Homo Sovjeticus förr i tiden, då tittade folk underligt på oss, och frågade vad vi menade. Det var ju Sovjetunionens dröm, den nya fantastiska människan.

Ja, jag vet att många, obegripligt nog, säger att det inte var kommunism i Sovjetunionen. (Tänk om det inte var nationalsocialism i Tyskland, vad var det då?) Men säg det till en som levt där. Säg det till en est. Allt försvarades med kommunism. Alla skulle läsa om kommunim i alla olika stadier i utbildningen.

Jag vill inte att vi ska kasta ut invandrare! Absolut inte! Jag vill att vi ska fundera över dagens situation. Kan vi förbättra förhållandena i Sverige? Kan vi förbättra livet för alla som bor här? Förstår vi vad vår kultur betyder för oss? Kan vi diskutera med “de nya” om att vi är rädda om vår kultur och vårt rättssystem? Kan vi på något sätt stoppa förföljelsen av minoriteter? Kan vi förstå att diskriminering finns i vårt land? Jag minns flickan som bodde i Tensta, som blev angripen för att hon inte var “färgad”. Hon visste inte hur hon skulle säga att hennes farfar var helsvart från Kuba. Förresten varför bor bara en procent av de infödda svenskarna i invandrarområden? Varför går bara en procent av de svenska barnen i invandrarområdenas skolor?

I Sverige har invandrarna inte ockuperat landet; vi har inte behövt återerövra vårt land. Som i Estland, där esterna direkt efter ockupationen anklagades för att diskriminera sina invandrare. Ingen frågade vad de gjort mot esterna under ockupationen. Obs! Den fria estniska statens behandling av de "med annat språk" skiljer sig inte från hur de behandlar sina egna. Vi kan bli av med vår kultur fullständigt frivilligt, av "godhet". Vilken dumhet!!