Nov 22, 2015 Vi är olika.
I dag skriver Ungerns ambassadör i Sverige, Lilla Makkay, en artikel i SVD. Hon är upprörd över svenska journalisters syn på Ungern.
Med all respekt för svenska folkvalda politikers brinnande lust att påpeka eventuella oegentligheter i andra länders politiska liv och mobilisera allmänheten mot det de tycker är kontroversiellt, skulle ändå en stadigare verklighetsgrund föreslås vara välbetänkt, något som skulle kunna förstärka resonemangets trovärdighet också.
/.../
Den aktuella flyktingkrisen utgör en stor utmaning för Ungern också. Även om vårt land och det ungerska folket är kanske det kulturellt och antropologiskt mest blandade folket i hela Europa, vilket är ett resultat av att ungrarna under sin långa historia har fått träffa och blandas med massor av olika folkgrupper och kulturer, att hantera en ström av nästan 400000 flyktingar som passerat Ungern hittills i år och samtidigt följa alla regler som Schengen gränskodex och Dublinförordningen föreskriver har inte varit lätt. Tysklands och Sveriges attraktivitet var så stor att flyktingarna ville passera vårt land så snabbt som möjligt, helst utan att ge fingeravtryck och registrera sig. /.../ För att leda flyktingströmmen till de officiella gränsstationerna där deras asylansökan kunde registreras fattade regeringen beslutet om att resa ett stängsel vid gränsen till Serbien. I Sydeuropa har EU:s medlemsländer som har södra gränser till lands sedan länge haft taggtrådsförsedda gränsstaket, de ungerska beslutsfattarna fick alltså välja en förebild från ett ganska stort urval av liknande verk som skyddar EU:s yttre gräns mellan Spanien och Marocko, Grekland och Turkiet samt Bulgarien och Turkiet.
/.../
Det är alltså inte någon muslimfientlighet som föranleder att Ungern inte går i till exempel Sveriges fotspår och inte står redo för en snabb och omfattande omdaning av sin sociokulturella miljö.
/.../
Även om det inte är romer från Ungern som kommer som EU-migranter till Sverige att tigga på gatorna, så är integrationen och inkluderingen av cirka 600000-800000 ungerska romer en stor social, ekonomisk och kulturell utmaning och en av landets viktigaste framtidsfrågor.
/.../
Min förhoppning är att ett besök i Ungern och lite djupare, bredare och mera mångsidig information om landets aktuella läge ska bidra till att i framtiden blir det färre missuppfattningar och nidbilder om Ungern som sprids i svenska medier och som försvårar förståelsen för varandras olika verklighet och förutsättningar. Större insikt och förståelse behövs inte minst för att kunna hitta gemensamma lösningar för Europas utmaningar.
Det är väldigt lätt att fördöma andra, som inte gör det man förväntar sig. När EU har utvidgats tror jag, att man inte till fullo har förstått vad kulturskillnader innebär. Jag tror inte att man förstått vad som skiljer oss åt i Europa. Vi har aldrig varit ett folk, aldrig människor med samma erfarenheter och tänkesätt. Vi har aldrig kunnat ses som en enhet. Krigen mellan europeer har varit många under årens gång, gränser har flyttats, och alla har sina minnen.
Men en viktig synpunkt, som ambassadören framför, det är alla romer som nu ska inkluderas i landet. Det är också en "flyktingfråga". Vi har sett problemen de har med romer i Rumänien. Det blir så påtagligt när så många rumänska romer kommer och tigger i vårt land. Romerna i Ungern är inte heller integrerade.
När de östeuropeiska länderna frigjorde sig från Sovjet, då hade de stora omställningar framför sig. En nergången infrastruktur och en stor korruption bl.a. Och alla människors förväntningar inför det nya som skulle skapas. Allt handlade om att börja från början.
I Estland gick det relativt sett fort att komma igång och modernisera landet. Med stormsteg bygger man allt det nya, men det finns fortfarande många ointegrerade rysktalande i landet. Och det är inget litet problem. Det är väl jämförbart med det som ungrarna har med romernas integrering. Att i den situationen ta emot många nya flyktingar och integrera dem blir en tung börda. Jag tror, att man kan säga att det på flera sätt är precis det som man upplever i Sverige just nu, och som man lite försiktigt talar om.
Människor med en helt främmande kultur, med ett annat tänkesätt, ska komma in i samhället. De måste lära sig hur landets eget folk lever, och de måste förstå hur de kan öppna sitt tänkesätt i den kulturen.
Små skillnader i sättet att kommunicera kan betyda stora skillnader i sättet att bemötas. Jag hoppas vi aldrig får sharialagar i Sverige, även om jag förstått att det delvis finns.
Att man kan tala landets språk är oerhört väsentligt; vilket inte betyder att man inte får tala sitt eget språk också.
Vi ska vara toleranta mot invandrare, men de ska också vara toleranta mot oss. D.v.s. deras tro och deras sätt att vara är inte "bättre" än vårt sätt att vara och tänka. Värderingar är alltid ett problem.
Tänk om vi kunde lyssna på de östeuropeiska representanterna istället för att fördöma dem, vad vi skulle kunna lära oss. T.ex. kunde vi ha haft vårt försvar kvar om vi lyssnat på dem som känner vår store östlige granne bättre. Det var oerhört naivt att tro, att det aldrig ska bli något krig i Europa mer. En önskan och en dröm, javisst, men verkligheten är något helt annat än drömmar.
Kommentarer
Trackback
