.

Nu har jag kommit hem från Marjus födelsedagsfest. Hon är inte 30 år ännu, men jag har glömt hur många år hon fyllde!! Det var verkligen blandande åldrar på gästerna, och höjdpunkten var när Marju visade bilder från sin segling i Västerhavet (Östersjön).

Till att börja med var vi på plats klockan sju som vi kommit överens om, men jag vet inte om det alltid är så här, eller om det bara var den här kvällen, men några gäster kom en timme senare och andra kom ännu senare. I alla fall blev vi inbjudna in i rehetuba. Där var det framdukat en buffé på träbänken vid väggen
Jag ska kanske förklara vad en rehetuba är. Redan på 1100-talet började man bygga den här sortens sammanbyggda bostad med lada i Estland. En del av ladan användes för djuren, en annan del var uppvärmd på vintern. Där förvarade man hö ovanför ribbor i taket och man bakade bröd i ugnen och använde den som bostad på vintern. Man hade sängarna så nära ugnen som möjligt. Längst bort var en mindre bostad, som man använde på sommaren när det var varmt, eftersom den inte hade någon uppvärmning alls. Alla väggar och tak var i mörkt trä, och fönstren få, så allt ligger i halvmörker. Hemma i Marjus föräldrahem har man bevarat den ursprungliga planlösningen.
Vi satt på hemmagjorda träbänkar och tittade på en filmduk där hon visade bilder från datorn. Det var lite exotiskt att sitta i denna gamla miljö tillsammans med ester och titta på bilder från seglatsen med en mellanstor segelskuta i Stockholms Skärgård. Kanske längtade vi hem en smula...

Så sjöng de. Marju är organist och har en mycket vacker sångröst och tillsammans med en väninna sjöng hon både "What shall we do with the drunken sailor" -på estniska och en gammal estnisk regisång om molnen av silver. Regilaulad är de äldsta av Estlands folksånger och härleds till förkristen tid, dvs. tiden före 1200-talet.

Det var stämning i det mörka rummet, som var svagt upplyst av levande ljus.

Vi bjöds på stekt småfisk med typiska tillbehör: hama (en rostad mjölblandning) med russin, potatissallad och grönsallad, hembakad fruktkaka och sött vin. Gott!

Efter festen gick vi den ca 400 meter långa vägen hem. Syrsor och en jordbruksmaskin surrade i bakgrunden. Solen var på nedgång, rödskimrande bakom små slöjmoln. Och kyrktornet syntes därborta i storbyn.