Maj 30, 2012. De har ju höjt värdet av att tala udmurtiska.
Nadezhda Widder,frilansare, som för 20 år sedan flyttade från Udmurtien, hennes födelseland, till Tallinn intervjuas i Virumaa Teataja angående gummorna som kom tvåa i eurovisionsschlagerfinalen..
Nadezhda Widder
Som vi redan vet: Ryssland representerades av de udmurtiska gummorna “Babushki med Buranovskiebandet” i sångfestivalen. De vann inte, men fick massor av fans. Dessa äldre kvinnor har gjort att intresset för deras land och språk har ökat exceptionellt. Detta folk och språk som många aldrig har hört talas om tidigare.
Nadezhda svarar på frågor:
Vad visste du om dem före tävlingen?
Jag har varit ett fan av dem sedan urminnes tider; jag kommer inte ens ihåg hur länge. Och jag har träffat dem personligen, dock inte i Udmurtien, utan i Estland, när höll konsert på ett urfolksprogram i Rakvere.
Då intervjuade jag dem för Viru tidning. Det var ungefär för fyra år sedan. Då var de ännu inte så kända, men de fick ett mycket varmt mottagande.
Det är intressant att även då för fyra år sedan hade gummorna konserter, och det ständiga resandet var ganska tröttsamt för dem. "Hemma i byn väntar så mycket arbete i trädgård och med djur, berättade de. Grannarna i byn tittar på oss med misstänksamhet - vi måste arbeta hårdare, men vi är hängivna denna underhållning; att dansa och sjunga ".
Föreställ dig hur tröttsamt de haft det nu med förberedelser för Eurovisionen. Och nu kommer nya inbjudningar, säger Nadezhda. Men som de själva sa i en intervju på den tiden - att uppträda håller oss vid liv.
Nadezhda svarar på frågor:
Vad visste du om dem före tävlingen?
Jag har varit ett fan av dem sedan urminnes tider; jag kommer inte ens ihåg hur länge. Och jag har träffat dem personligen, dock inte i Udmurtien, utan i Estland, när höll konsert på ett urfolksprogram i Rakvere.
Då intervjuade jag dem för Viru tidning. Det var ungefär för fyra år sedan. Då var de ännu inte så kända, men de fick ett mycket varmt mottagande.
Det är intressant att även då för fyra år sedan hade gummorna konserter, och det ständiga resandet var ganska tröttsamt för dem. "Hemma i byn väntar så mycket arbete i trädgård och med djur, berättade de. Grannarna i byn tittar på oss med misstänksamhet - vi måste arbeta hårdare, men vi är hängivna denna underhållning; att dansa och sjunga ".
Föreställ dig hur tröttsamt de haft det nu med förberedelser för Eurovisionen. Och nu kommer nya inbjudningar, säger Nadezhda. Men som de själva sa i en intervju på den tiden - att uppträda håller oss vid liv.
Ryssland, med en liten röd prick som är Udmurtien.
Hur är det med populariteten i hemlandet?
Där är de mycket populära. De har ju höjt värdet av att tala udmurtiska.
Men i själva verket har varje by sin egen Babusjka i Udmurtien. När jag åker hem till byn med min son till våra släktingar kommer nästan hela byn - Gummorna är klädda i vacker folkdräkter och sjunger och dansar för oss. På detta sätt hälsar de besökarna till de traditionella byarna Udmurtien.
Kanske var detta orsaken till att ryska medier presenterade så olika åsikter.
Jag har aldrig sett tävlingen tidigare, men nu röstade jag till och med. För första gången i mitt liv.
Jag vet att de udmurter som bor i Tallinn kunde se tävlingen i ett av Gamla Stan caféer.
Hur är den nuvarande politiska och etniska situationen i Udmurtien?
Naturligtvis var det irriterande att de kallades ryska gummor. Tyvärr vet jag inte hur situationen är just nu, och jag kan inte fråga dem eftersom de redan åkt hem.
Men det kommer fler och fler artiklar om Udmurtien och det har uppståptt ett stort intresse för det udmurtiska språket.
Hur mycket finns kvar av det udmurtiska modersmålet? Du som bor i ett land långt bort kan du ditt modersmål väl?
Jag kan verkligen mitt första språk och lär ut det till min son.
Jag pratade udmurtiska med honom direkt, men senare, när han började på dagis, valde han själv att tala estniska; och nu talar han bara estniska. Men han förstår både lite ryska och udmurtiska.
Men efter eurovisionstävlingen vill många av mina utländska vänner och några ester att jag ska lära dem lite udmurtiska.
…..
Så till något helt annat:
Det är en stor skillnad mellan Sverige och Estland.
I Estland vet man att livet kan förändras på en kort stund. Man vet att säkerhet får man bara genom samarbete.
I Afghanistan finns både svenska och estniska soldater. Det är en stor risk de utsätter sig för. När de lämnar sitt land vet de inte om de någonsin kommer tillbaka. Eller om de har alla sina förmågor i behåll vid återkomsten.
Hur tackas de för vad de gör?
I Estland är det stor mottagning med presidenten som hälsar dem alla, både levande och döda. Medaljer utdelas. Först nu har vi förstått i Sverige.
I Sverige har det för första gången utdelats medaljer och soldaterna har tackats för sitt arbete.
Ingen vill väl egentligen ha krig. Utom vissa idioter förstås. Det är dom vi ska försöka hitta innan de påbörjat något. Agitatorerna måste upptäckas. Och de som vill eggas till “stordåd”. Men vi måste vara medvetna om att människor är ofullkomliga. Hur gärna vi än tror på godheten. I “modern” tid har vi aldrig haft en dag utan krig någonstans i världen. Varför tror just vi att vi inte kommer behöva försvara oss? Varför tror just vi på tesen “aldrig mera krig”? Jo, för att vi vill inte ha krig.
Där är de mycket populära. De har ju höjt värdet av att tala udmurtiska.
Men i själva verket har varje by sin egen Babusjka i Udmurtien. När jag åker hem till byn med min son till våra släktingar kommer nästan hela byn - Gummorna är klädda i vacker folkdräkter och sjunger och dansar för oss. På detta sätt hälsar de besökarna till de traditionella byarna Udmurtien.
Kanske var detta orsaken till att ryska medier presenterade så olika åsikter.
Jag har aldrig sett tävlingen tidigare, men nu röstade jag till och med. För första gången i mitt liv.
Jag vet att de udmurter som bor i Tallinn kunde se tävlingen i ett av Gamla Stan caféer.
Hur är den nuvarande politiska och etniska situationen i Udmurtien?
Naturligtvis var det irriterande att de kallades ryska gummor. Tyvärr vet jag inte hur situationen är just nu, och jag kan inte fråga dem eftersom de redan åkt hem.
Men det kommer fler och fler artiklar om Udmurtien och det har uppståptt ett stort intresse för det udmurtiska språket.
Hur mycket finns kvar av det udmurtiska modersmålet? Du som bor i ett land långt bort kan du ditt modersmål väl?
Jag kan verkligen mitt första språk och lär ut det till min son.
Jag pratade udmurtiska med honom direkt, men senare, när han började på dagis, valde han själv att tala estniska; och nu talar han bara estniska. Men han förstår både lite ryska och udmurtiska.
Men efter eurovisionstävlingen vill många av mina utländska vänner och några ester att jag ska lära dem lite udmurtiska.
…..
Så till något helt annat:
Det är en stor skillnad mellan Sverige och Estland.
I Estland vet man att livet kan förändras på en kort stund. Man vet att säkerhet får man bara genom samarbete.
I Afghanistan finns både svenska och estniska soldater. Det är en stor risk de utsätter sig för. När de lämnar sitt land vet de inte om de någonsin kommer tillbaka. Eller om de har alla sina förmågor i behåll vid återkomsten.
Hur tackas de för vad de gör?
I Estland är det stor mottagning med presidenten som hälsar dem alla, både levande och döda. Medaljer utdelas. Först nu har vi förstått i Sverige.
I Sverige har det för första gången utdelats medaljer och soldaterna har tackats för sitt arbete.
Ingen vill väl egentligen ha krig. Utom vissa idioter förstås. Det är dom vi ska försöka hitta innan de påbörjat något. Agitatorerna måste upptäckas. Och de som vill eggas till “stordåd”. Men vi måste vara medvetna om att människor är ofullkomliga. Hur gärna vi än tror på godheten. I “modern” tid har vi aldrig haft en dag utan krig någonstans i världen. Varför tror just vi att vi inte kommer behöva försvara oss? Varför tror just vi på tesen “aldrig mera krig”? Jo, för att vi vill inte ha krig.
- Varför säger Hans Blix :"USA under Obama söker nedrustning och samarbete öst - väst och det är mitt intryck att inte bara Medvedev utan också Putin är inne på samma linje i Ryssland. För detta behövs ett fortsatt töväder. Svensk anslutning till NATO skulle inte bidra till det." Vet han inte att Ryssland upprustar i hög grad?-
Nej, mina vänner, det här håller inte. Då måste alla människor i världen tänka så - aldrig mera krig -
Och vi lever under så olika omständigheter och med så otroligt många små olikheter i hjärnan. Vem hade kunnat tro att Breivik skulle bli massmördare? Tänk om han försökt samla likatänkande i en grupp! Hur många tror ni inte skulle ha deltagit då? Hur många var det som deltog i 9.11? Hur många människor har inte bränt sig själva och massor med andra människor till döds? Hur många vansinnesdåd och mord händer i vår värld? Måste vi inte skydda oss? Eller ska vi göra som i Tibet. Lägga ner allt försvar och tas över av en fientlig makt hur lätt som helst. Fråga esterna. De vet.
Maj 27, 2012 De är udmurter eller votjaker, ett finsk-ugriskt folk.
Det var roligt att Loreen vann i går. Vad ska Sverige nu hitta på nästa år? Det ska tydligen bara bli häftigare och häftigare. Spännande.
Och så gick det bra för Estland! Sjätte plats är inte illa. Flera tolvor fick de. Jag tycker ändå att Finland röstade optimalt: Ryssland 8 poäng, Estland 10 poäng och Sverige 12 poäng. Våra favoriter. Bravo Finland!
Estlands Ott Lepland.
De ryska babusjkurna, så fel, och ändå så rätt.
Lite fakta om dem: De är udmurter eller votjaker, ett finsk-ugriskt folk. I NE läser vi:
udmu´rter, till 1931 kallade votjaker, ett finsk-ugriskt folk inom Ryska federationen, bosatt huvudsakligen mellan floderna Kama och Vjatka, norr om den stora Volgakröken och bort mot Uralbergen. Udmurternas totala antal uppgår enligt 2002 års ryska folkräkning till 637 000, de flesta i Udmurtien, där de 1989 utgjorde 29 % av befolkningen eller 461 000. Andra finns i Kirov län och Perm territorium. 50 000 lever i Basjkirien och Tatarstan, mindre grupper i bl.a. Kazakstan (9 400), Ukraina (5 000) och Uzbekistan (3 400).Sedan ryssarna under 1500- och 1600-talen successivt underkuvat udmurterna tvingades dessa 1721 att anta kristendomen. Drag av deras ursprungliga religion levde dock kvar, och under 1800-talet uppstod antikristna sekter, som, trots förföljelser, satt spår i dagens udmurtiska kultur.
Kanske blir det setukvinnor som tävlar för Estland en gång i framtiden.
Setukvinnor.
Alla finsk-ugriska folk är släkt. Jag har skrivit om dem förr, hur utrotningshotade de alla är, de som finns i Ryssland. I NE läser vi om setu-folket:
setu´er,setukeser, kulturellt särpräglad östersjöfinsk folkgrupp väster och sydväst om Pskovsjön. De bebor ett område som omfattar de nordvästliga och västliga delarna av Pskov oblast i Ryska federationen, samt i Põlva län och i ett antal kommuner i Võru län i angränsande delar av sydöstra Estland. Ett okänt antal setuer lever också i några byar sydöst om Krasnojarsk i västra Sibirien.
År 1885 fanns 250 000 setuer, fördelade på 250 byar i Setumaa (setuiska Setomaa 'setuernas land') i det historiska landskapet Petserimaa. I freden i Tartu 1920 fördes Petserimaa till den nybildade estniska staten, efter att tidigare ha räknats som en del av Ryssland. Vid 1934 års folkräkning fanns 13 500 i Petserimaa. 63 % av befolkningen av den sammanlagda befolkningen om 60 000 i landskapet var dock ryssar; setuerna utgjorde 21 % och övriga ester 13 %.
År 1945 återfördes större delen till Ryska SFSR som en del av Pskov oblast. I samband med detta utvandrade majoriteten av de estnisktalande, som utgjort mer än halva befolkningen till Estland, men några stannade kvar. Petserimaa var efter Estlands självständighet ett tvisteämne mellan Estland och Ryska federationen, eftersom Estland krävde en återgång till den gränsdragning som gjordes 1920. I maj 2005 slöts emellertid ett nytt gränstraktat länderna emellan. Estniska myndigheter har därvid erbjudit hjälp till de setuer som önskar bosätta sig i Estland. Setuerna uppskattades 2009 till mellan 10 000 och 13 000, varav högst 1 000 (endast 200 enligt 2002 års ryska folkräkning) återfanns på den ryska sidan.
Setuernas modersmål ses ibland som ett separat språk, men anses av lingvister tillhöra de estniska võrudialekterna. Det utmärks av vissa fonetiska särdrag och ett stort antal ryska låneord. År 2009 uppsattes setuiskan på UNESCO:s lista över hotade språk. I några skolor i Estland ges i dag frivillig undervisning i setuiska. Genom bl.a. sin ortodoxa religion har setuerna bevarat en traditionell kultur och därmed ådragit sig etnografers och folkloristers intresse. Bygder med setubosättningar utgör populära turistmål.
Jag har skrivit om vårt besök i Setumaa 1998, se på “kategorier”.
Kommer ni ihåg att en gång tävlade Alice Babs för Sverige? Det var så långt från våra moderna schlagerframträdanden man kan tänka sig, men det är väl babusjkorna också egentligen. På Alice Babs tid skulle framträdandet spegla den egna nationen med språk och melodi. Nu sjunger de flesta på engelska och låtskrivarna är ofta svenskar. Kanske det vänder nu.
setu´er,setukeser, kulturellt särpräglad östersjöfinsk folkgrupp väster och sydväst om Pskovsjön. De bebor ett område som omfattar de nordvästliga och västliga delarna av Pskov oblast i Ryska federationen, samt i Põlva län och i ett antal kommuner i Võru län i angränsande delar av sydöstra Estland. Ett okänt antal setuer lever också i några byar sydöst om Krasnojarsk i västra Sibirien.
År 1885 fanns 250 000 setuer, fördelade på 250 byar i Setumaa (setuiska Setomaa 'setuernas land') i det historiska landskapet Petserimaa. I freden i Tartu 1920 fördes Petserimaa till den nybildade estniska staten, efter att tidigare ha räknats som en del av Ryssland. Vid 1934 års folkräkning fanns 13 500 i Petserimaa. 63 % av befolkningen av den sammanlagda befolkningen om 60 000 i landskapet var dock ryssar; setuerna utgjorde 21 % och övriga ester 13 %.
År 1945 återfördes större delen till Ryska SFSR som en del av Pskov oblast. I samband med detta utvandrade majoriteten av de estnisktalande, som utgjort mer än halva befolkningen till Estland, men några stannade kvar. Petserimaa var efter Estlands självständighet ett tvisteämne mellan Estland och Ryska federationen, eftersom Estland krävde en återgång till den gränsdragning som gjordes 1920. I maj 2005 slöts emellertid ett nytt gränstraktat länderna emellan. Estniska myndigheter har därvid erbjudit hjälp till de setuer som önskar bosätta sig i Estland. Setuerna uppskattades 2009 till mellan 10 000 och 13 000, varav högst 1 000 (endast 200 enligt 2002 års ryska folkräkning) återfanns på den ryska sidan.
Setuernas modersmål ses ibland som ett separat språk, men anses av lingvister tillhöra de estniska võrudialekterna. Det utmärks av vissa fonetiska särdrag och ett stort antal ryska låneord. År 2009 uppsattes setuiskan på UNESCO:s lista över hotade språk. I några skolor i Estland ges i dag frivillig undervisning i setuiska. Genom bl.a. sin ortodoxa religion har setuerna bevarat en traditionell kultur och därmed ådragit sig etnografers och folkloristers intresse. Bygder med setubosättningar utgör populära turistmål.
Jag har skrivit om vårt besök i Setumaa 1998, se på “kategorier”.
Kommer ni ihåg att en gång tävlade Alice Babs för Sverige? Det var så långt från våra moderna schlagerframträdanden man kan tänka sig, men det är väl babusjkorna också egentligen. På Alice Babs tid skulle framträdandet spegla den egna nationen med språk och melodi. Nu sjunger de flesta på engelska och låtskrivarna är ofta svenskar. Kanske det vänder nu.
Jag trodde så fel om EU. Jag tänkte mig att landsgränser inte skulle vara så viktiga. Däremot skulle alla få utlöva sin egen kultur inom sitt område oberoende av statsgränser. Vi skulle alla komma närmare varandra. Jag menar att vi skulle besöka varandra med öppna ögon för att lära oss av varandra. Istället blir vi alla mer lika. Språkskillnader försvinner, vi talar alla engelska, mer eller mindre bra; vi klär oss alla likadant, ser samma TV-program och filmer och de skilda kulturerna suddas ut. Det gör livet lite fattigare tycker jag. Jovisst är våra kulturer olika, men ingen förbereder sig på det. Alla besökare lever sitt liv utan att bry sig om medborgarna i landet. Vi blir allt fler EU-länder, alla med sin kultur, men arbetas det efter det? Det skulle vara intressant att få veta hur man tacklar kulturskillnader i EU utan att samtidigt sätta dessa på en betygsskala.
Mars 8, 2012. Udmurter.
De finskugriska folken har inte klarat sig så bra i Ryssland. Ett av dem som fortfarande finns kvar är udmurterna. I Wikipedia läser vi:
Udmurter eller votjaker är ett finsk-ugriskt folk om ungefär 637 000 personer, bosatt främst i området mellan floderna Kama och Vjatka, norr om Volga och fram till Uralbergen, i Ryssland. De talar främst udmurtiska, men även ryska. Totalt omkring 715 000 lever i Ryssland, främst i Udmurtien, där de utgör 32 % av befolkningen eller cirka 497 000 invånare. I Tatarstan lever mellan 205 000 och 235 000 udmurter, eller 5,9 % av befolkningen där; i Basjkirien finns uppemot 20 000. I övrigt finns mindre populationer i bland annat Kirov oblast, Perm kraj och Marij El i Ryssland, samt i Kazakstan (16 000 enligt uppgift från 1989), Ukraina och Uzbekistan. De är närmast besläktade med komier.
Och kan ni tänka er att en udmurtisk grupp har kommit till finalen i ryska melodifestivalen.
Den udmurtiska kören.
Det är lika speciellt som att Björn Ranelid finns i vår final.
.....
Det blir inte mer skrivet i kväll. Vi har just fått veta att en av våra bästa vänner, Kurre, har avlidit.
