Maj 27, 2012 De är udmurter eller votjaker, ett finsk-ugriskt folk.
Och så gick det bra för Estland! Sjätte plats är inte illa. Flera tolvor fick de. Jag tycker ändå att Finland röstade optimalt: Ryssland 8 poäng, Estland 10 poäng och Sverige 12 poäng. Våra favoriter. Bravo Finland!
Estlands Ott Lepland.
De ryska babusjkurna, så fel, och ändå så rätt.
Lite fakta om dem: De är udmurter eller votjaker, ett finsk-ugriskt folk. I NE läser vi:
udmu´rter, till 1931 kallade votjaker, ett finsk-ugriskt folk inom Ryska federationen, bosatt huvudsakligen mellan floderna Kama och Vjatka, norr om den stora Volgakröken och bort mot Uralbergen. Udmurternas totala antal uppgår enligt 2002 års ryska folkräkning till 637 000, de flesta i Udmurtien, där de 1989 utgjorde 29 % av befolkningen eller 461 000. Andra finns i Kirov län och Perm territorium. 50 000 lever i Basjkirien och Tatarstan, mindre grupper i bl.a. Kazakstan (9 400), Ukraina (5 000) och Uzbekistan (3 400).Sedan ryssarna under 1500- och 1600-talen successivt underkuvat udmurterna tvingades dessa 1721 att anta kristendomen. Drag av deras ursprungliga religion levde dock kvar, och under 1800-talet uppstod antikristna sekter, som, trots förföljelser, satt spår i dagens udmurtiska kultur.
Kanske blir det setukvinnor som tävlar för Estland en gång i framtiden.
Setukvinnor.
setu´er,setukeser, kulturellt särpräglad östersjöfinsk folkgrupp väster och sydväst om Pskovsjön. De bebor ett område som omfattar de nordvästliga och västliga delarna av Pskov oblast i Ryska federationen, samt i Põlva län och i ett antal kommuner i Võru län i angränsande delar av sydöstra Estland. Ett okänt antal setuer lever också i några byar sydöst om Krasnojarsk i västra Sibirien.
År 1885 fanns 250 000 setuer, fördelade på 250 byar i Setumaa (setuiska Setomaa 'setuernas land') i det historiska landskapet Petserimaa. I freden i Tartu 1920 fördes Petserimaa till den nybildade estniska staten, efter att tidigare ha räknats som en del av Ryssland. Vid 1934 års folkräkning fanns 13 500 i Petserimaa. 63 % av befolkningen av den sammanlagda befolkningen om 60 000 i landskapet var dock ryssar; setuerna utgjorde 21 % och övriga ester 13 %.
År 1945 återfördes större delen till Ryska SFSR som en del av Pskov oblast. I samband med detta utvandrade majoriteten av de estnisktalande, som utgjort mer än halva befolkningen till Estland, men några stannade kvar. Petserimaa var efter Estlands självständighet ett tvisteämne mellan Estland och Ryska federationen, eftersom Estland krävde en återgång till den gränsdragning som gjordes 1920. I maj 2005 slöts emellertid ett nytt gränstraktat länderna emellan. Estniska myndigheter har därvid erbjudit hjälp till de setuer som önskar bosätta sig i Estland. Setuerna uppskattades 2009 till mellan 10 000 och 13 000, varav högst 1 000 (endast 200 enligt 2002 års ryska folkräkning) återfanns på den ryska sidan.
Setuernas modersmål ses ibland som ett separat språk, men anses av lingvister tillhöra de estniska võrudialekterna. Det utmärks av vissa fonetiska särdrag och ett stort antal ryska låneord. År 2009 uppsattes setuiskan på UNESCO:s lista över hotade språk. I några skolor i Estland ges i dag frivillig undervisning i setuiska. Genom bl.a. sin ortodoxa religion har setuerna bevarat en traditionell kultur och därmed ådragit sig etnografers och folkloristers intresse. Bygder med setubosättningar utgör populära turistmål.
Jag har skrivit om vårt besök i Setumaa 1998, se på “kategorier”.
Kommer ni ihåg att en gång tävlade Alice Babs för Sverige? Det var så långt från våra moderna schlagerframträdanden man kan tänka sig, men det är väl babusjkorna också egentligen. På Alice Babs tid skulle framträdandet spegla den egna nationen med språk och melodi. Nu sjunger de flesta på engelska och låtskrivarna är ofta svenskar. Kanske det vänder nu.
Jag trodde så fel om EU. Jag tänkte mig att landsgränser inte skulle vara så viktiga. Däremot skulle alla få utlöva sin egen kultur inom sitt område oberoende av statsgränser. Vi skulle alla komma närmare varandra. Jag menar att vi skulle besöka varandra med öppna ögon för att lära oss av varandra. Istället blir vi alla mer lika. Språkskillnader försvinner, vi talar alla engelska, mer eller mindre bra; vi klär oss alla likadant, ser samma TV-program och filmer och de skilda kulturerna suddas ut. Det gör livet lite fattigare tycker jag. Jovisst är våra kulturer olika, men ingen förbereder sig på det. Alla besökare lever sitt liv utan att bry sig om medborgarna i landet. Vi blir allt fler EU-länder, alla med sin kultur, men arbetas det efter det? Det skulle vara intressant att få veta hur man tacklar kulturskillnader i EU utan att samtidigt sätta dessa på en betygsskala.
