.

Jag måste bara berätta, att Malle är bättre på sydestniska än på riksspråket, (Hon växte upp i Tallinn, men somrarna tiillbringade hon hos mormor i Valga, i södra Estland) och nu har hon förstått, att jag tycker det är så roligt när hon säger något på dialekt. Och i kväll bjöd hon på en typisk sydestnisk mycket god rätt med potatis, lök, dill och ägg. Inte alls rösti, men väldigt gott. Kanske får ni det när ni kommer på besök.
Hanno tittade in just och sa, att Malle ska leta fram fler sydestniska recept ur minnet och bjuda oss på!

Nu ska jag förklara mitt intresse för sydestniskan. Jag har just läst Raimo Raags bok: Från allmogemål till nationalspråk. Det är en bok som skulle kunna vara tung att läsa. Men tvärtom! Den är skriven på en flytande svenska. Den är dessutom spännande. Och jag har läst den från pärm till pärm. Man kan läsa den även om man inte är specialintresserad av hur det gick till när man samlade ihop flera olika diaekter till ett nationalspråk. Numera handlar det mer om att parera alla utländska ord, så att estniskan inte försvinner.
Förra våren var vi med på Wiedemannskonferensen i Väike Maarja. Där var också bl.a. Raimo och Virve Raag. Jättetrevligt! Raimo talade om "Det kungliga svenska språket". Och en tysk språkman, jag har glömt hans namn, talade om att han oroas över att det tyska språket håller på att försvinna. Engelskan tar över allt mer. På universiteten skrivs allt fler avhandlingar på engelska. Visst känner vi igen det från Sverige också.
Jag arbetade under en kort period på ett telekombolag: Glocalnet. När jag började där år 1999 var företagets språk engelska, men det berodde på att det var så många utländska medborgare anställda. Ändå var det märkligt att tala ett annat språk än svenska i ett svenskt företag i Sverige. Redan efter ett par år övergick man dock till att tala svenska. Det var skönt.

Jag ska tala mer om Raimos bok senare.