.

Nu har jag börjat läsa Carl Göran Andrae: Sverige och den stora flykten från Estland 1943 - 1944. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 2004, och då kommer jag att tänka på vad jag själv hört.

Arvo och Liidia Mägi berättade bl.a. om hur de stoppade in en klubba i munnen på lille Jukko för att han skulle vara tyst när de låg gömda i buskarna och väntade på att komma vidare.

Jag minns att Tanja berättade om hur hon satt i den lilla båten på havet, genomvåt, nedkyld, livrädd och väntande. De möttes utanför Slite av en båt och lotsades in i hamnen. Hon var oerhört kissnödig. Det fanns inga möjligheter att ordna sådant på den lilla båten. Då fick hon gå i land, sätta sig bakom en buske under uppsikt av en soldat med gevär!

Eller... Nej, jag ska samla allt och berätta det i ett sammanhang. Men de värsta, och det som gör mig så generad, det är att alla avlusades. Jag tänker på Ants morfar, rektorn för en skola i Pärnu, en man med stil. Han blev avlusad i Sverige! Men, krig är krig.