Dec. 20, 2009 Morfar Joosep.
Folkdansare i Värska.
Joosep tyckte mycket om att klä sig snyggt och spankulera i staden och samtala med människor han mötte. Han var mycket artig, en gentleman, som lyfte på hatten. Han gick gärna på casino, restaurang eller Ranna baar på lördagskvällen. Då stannade Jelena hemma, och döttrarna fick inte gå dit förrän de blev ”äldre tonåringar”. Vad jag inte riktigt förstår, det är att han låtsades att han var ungkarl! Men det kanske var för alla turister, vad vet jag.
Han var en ganska liten man, bara 170 cm lång, men stilig och vänlig.
Tanja berättade om den där gången när Zoja också gick till Ranna. Hon var med sina jämnåriga en trappa upp, när hon upptäckte att hon glömt pengarna hemma. Men det var ju ingen fara. Pappa satt ju vid baren. Hon gick ner. Såg honom bland en massa andra.
”Hej pappa! Jag behöver pengar.”
Joosep vände sig snabbt mot henne. Han såg på de andra runt bordet, och sa med förvåning i rösten:
”Den här damen kallar mig för pappa! Men pengar kan hon ju få.”
En annan kväll på Ranna träffade Zoja sin blivande man, en ung musiker. Hon gick dit, träffade honom, och så var det klart. Hon kom hem på kvällen och meddelade att hon snart ska gifta sig. Jelena fick en chock, men kunde inget göra. Flickan hade bestämt sig!
Tyvärr blev det ett sorgligt slut på den kärleken. De hann inte vara gifta så länge. Zoja blev gravid och dog sedan i barnsäng. Hennes man sörjde henne så mycket, att han också avled efter en tid.
Tanja själv gick också på Ranna när hon kom i rätt ålder. Irina var då för ung, men hon var en ganska bestämd och opportunistisk ung dam. Hon gav ett löfte att gå hem redan klockan tio på kvällen om hon fick gå dit tillsammans med Tanja. Jag antar att Jelena inte orkade bråka utan gav efter, kanske trodde hon att det var bra att Tanja var där som en sorts beskyddare. Irina hade jätteroligt. Hon var med sina jämnåriga och brydda sig inte om klockan. Tills Tanja hittade henne, och varnade henne att ”snart kommer mamma!” Irina skyndade sig iväg. Hoppade in i en taxi och såg mamma komma springande på vägen. Då drog hon ner huvudet mot sätet, så hon inte skulle synas. När mamma kom hem var hon redan hemma. Men Tanja var övertygad om att mamma sett Irina i bilen.
Joosep var mycket svartsjuk. Han tålde inte att någon såg på Jelena med sugande blick. Misstänkte han att någon tittade in genom deras fönster när han passerade förbi, då drog Joosep ner rullgardinen.
En gång hade de besök av fader Sergei från Paris. De satt och festade i köket hela kvällen. Det blev mycket vin och mat. Och Sergei tittade på Jelena lite för mycket, ansåg Joosep. Han blev mer och mer irriterad. Så småningom hade de druckit ur alla vinflaskorna på bordet.
”Vi måste hämta fler.” sa Jelena.
”Inte ska du gå ner i källaren!” svarade Joosep. ”Det kanske Sergei kan göra i stället.”
Sergei reste sig genast upp.
”Självklart gör jag det” sa han och lyfte luckan i köksgolvet, klättrade ner för stegen och hämtade en vinflaska. Det var bara det, att Joosep stängde luckan, satte sin stol där och satt kvar, så Sergei inte skulle få upp den. Jelena var så ledsen. ”Men Joosep!”
Sergei ropade och knackade en stund, men sedan blev det tyst, och Joosep och Jelena gick och la sig.
När de nästa morgon öppnade och hjälpte Sergei upp, då förklarade han, att natten och vinet varit alldeles utmärkta. Han var ordentligt berusad.
Medan jag ändå berättar om dem, kan jag också berätta om när Tanja flera år senare besökte sin farbror, prästen Nikolaj i Värska. Hon hade legat på Pärnu sjukhus med graviditetsförgiftning och skulle åka och vila sig några dagar hos onu Kokka och tädi Salme. Kyrkogården var täckt av snö. Det var söndag och gudstjänst i Värska ortodoxa kyrka. Hon väntade utanför kyrkan, gudstjänsten skulle snart vara över.
Kyrkporten öppnades och prästen kom först. Då fick Tanja en snabb ingivelse. Bara så där! Hon tog lite snö och gjorde en snabb snöboll, som hon kastade på prästen som var klädd i sin långa prästkappa. Och han drog upp sin långa dräkt och kastade tillbaka. Ut strömmade gudstjänstbesökarna, förbi dem. De såg förundrat på snöbollskriget på kyrkogården. I åratal pratades det om att deras präst hade haft snöbollskrig efter gudstjänsten med en höggravid kvinna!
I Värska är alla synnerligen religiösa och vet hur man uppför sig minsann.
Fader Nikolaj utbildade sig till präst under tsartiden, sedan tog han familjen med sig och flyttade till Shanghai. Där öppnade de en restaurang, men när det blev krig i Japan återvände de till Estland, och han återupptog sitt prästyrke. Hustrun Salme drog ett par år efter Tanjas besök. Hon är begravd på kyrkogården. I prästbostaden fanns en ung setuflicka, som hembiträde. Eftersom en ortodox präst inte får gifta sig efter prästvigningen, blev hon inofficiell fru i huset. 1944 flydde de och barnen till New York.
Fortsättning…
