.

Nästan hela dagen har vi suttit framför brasan. Det har snöat hela tiden, och på grund av all snön har det verkligen varit ljust ute. Jag har hängt upp pappas stora blomtavla i olja på väggen i vardagsrummet. Den gnistrar i dagsljuset.

Jag har läst boken ”De ska ju ändå dö. 10 år i svensk underrättelsetjänst”. Av Gunnar Ekberg. Mycket intressant. Jag får bekräftat det jag kommer ihåg att jag hörde då, på 60-talet. Ett bra stycke ur boken är:

Flera år senare gjorde underrättelseanalytikern Svante Winqvist och jag en liten jämförande studie mellan ett KFML - möte och ett möte i Pingstkyrkan. Jag antecknade själva mötesupplägget hos KFML och Svante tog med sig papper och penna till ett pingstkyrkemöte. Likheterna var slående! I båda fallen började man med att hota. Den ene med djävulen, den andre med kapitalismen. När mötesförsamlingen var ordentligt nedtryckt började uppbyggnadsfasen. Nu målades vägen till frälsning upp. Det gick att komma till paradiset alternativt proletariatets diktatur om man bara följde den rätta vägen. Det gällde framför allt att lyssna till Guds rätta ord eller att följa partilinjen och marxist-leninismen. Därefter presenterades bevis, i ena fallet i form av vittnesmål från ångerfyllda bröder och systrar som syndat, i andra fallet av bekännelser från de kamrater som varit höger- eller vänsteravvikare. Mötena avslutades med jubel och sång. "Ovan där" respektive "Internationalen".

Kanske var det så, att jag kände igen sättet att tala, som 68-orna använde sig av. De sanna kommunisterna alltså. Det var så många självklara påståenden som kom som rinnande vatten ur deras mun, men de kunde inte riktigt leda i bevis att det fanns någon sanning i det de sa. Jag visste hur det var i Sovjet redan när jag gick i läroverket, men de trodde att där var paradiset. Det lät som Pingstkyrkan i min tidiga barndoms söndagsskola.

Jag har inte läst ut boken ännu. Det ska bli intressant att fortsätta. Den har naturligtvis inte fått så bra recensioner…