.

I TV i går högtidlighölls att det är 91 år sedan Frihetskriget började. 3588 estniska soldater avled. Firades i Narva. ”Vi slutar aldrig kämpa för vår frihet” sa Jaak Aaviksoo, försvarsminister.

Årets strid för borgmästarposten i Tallinn blev mycket dyr för alla partier. Nu gäller det att hitta pengar för att betala skulderna man drog på sig.

Två har dött i svininfluensan i Estland. En åttaårig pojke och en femtioårig man. Man har infört besöksförbud på sjukhuset i Mustamäe, det sjukhuset jag skulle få en kranskärlsröntgen, men där jag avvisades. Det är drygt två månader sedan, och jag väntar fortfarande på kallelse, och sedan är de flera veckors ytterligare väntan.. Tänk om jag ändå hade fått komma in…

Under den ryska tiden var det dåligt med utbildning särskilt för flickor. Ants mormor var tvungen att utbilda sig till lärare för att få läsa vidare. 1909 startades Paide flickgymnasium, en åttaårig utbildning (tidigare var skolan 2-årig) där flickorna bodde i skolan. Det var hård regim. I stil med ett kloster. De fick inte ha kontakt med några män, inte ens bröder. Pappan fick de träffa en gång i månaden. MEN: De fick högre utbildning, och kunde sedan utbilda sig vidare. Detta firades i Paide i går, och man konstaterade att skolan fortfarande håller hög standard. De har bland de bästa studieresultaten i Estland.

Den estniske författaren Friedebert Tuglas, 1886-1971, som levde i Estland hela livet, valde att censurera sina böcker under hela ockupationstiden för att få dem utgivna. Han blev en av Estlands stora. Nu har man emellertid valt att ge ut böckerna i dess ursprungliga skick. Han framstår som en mycket bättre författare, sa en litteraturhistoriker. Tyvärr är han alltså död och får inte uppleva det.

Det var Nyheterna.

Jag har upptäckt något speciellt.. Jag känner det som om 1800-talet kommer närmare hela tiden. När jag var barn var det ju så fruktansvärt länge sedan, men inte nu längre. Och när jag tänker på medeltiden och känner efter hur det kändes när jag läste historia i skolan, känns det lika långt bort som 3 000 år i dag.  Förstår ni vad jag menar? Jo jo. Tiden är relativ. Men så påtagligt!

Jag tycker det blir så konstigt när jag tänker på Karl XII, som jag då och då gör. Tänk er. Han levde för bara 300 år sedan. Det är ju nyss. Eller hur? Eller inte så särskilt länge sedan. Vad är 100 år? Min pappa föddes 1903, vårt barnbarn Ida föddes 2003. Min mamma föddes 1906, Idas lillasyster Elvira föddes 2006. Mycket har visserligen hänt under åren. Ida och Elvira föddes till en helt annan värld än mina föräldrar, men det är överblickbart. Det gäller människor som stått och står mig så nära. När jag tänker så, ja då kan jag nästan ta Karl XII i hand.

När jag senast var på Nationalmuseum och betraktade tavlan Karl XII:s likfärd, då pratade jag lite grand med kungen, och berättade om sådant som hänt efter hans död, så han ska veta. Jag berättade om Hermanborgen där jag själv suttit och ätit mat ett par gånger. Den står stolt i Narva alldeles vid Narvafloden. På andra sidan floden står Ivanborgen. Som två tuppar ser de varandra i ögonen. Tänk er Karl XII vid sin borg, och Peter den store vid sin. Med var sin armé. Stirrande på varandra. Då skulle jag velat se på. Men inte vara med, det var en hemsk slakt.

Stockholm 1903. Men ingen bild från Tallinn 1903, och skillnaden var inte så stor.

.

I dag talades det i radion om att det fortfarande finns nazistiska förbrytare att straffa. Då tänkte jag att en skillnad på spelet efter nazismen och kommunismen är, att man straffar nazister från kriget, men inga kommunistiska mördare. Det är intressant, för när de baltiska länderna återfick sin frihet hade vi här i Sverige inte bara krav på att de skulle reformera fängelserna (se tidigare) utan de skulle vara snälla mot sina tidigare förtryckare och mördare. Ni vet, "Varför är ni inte snälla mot ryssarna?" Kritikerna menade att även ryssarna var offer. Men kom då ihåg att ryssarna var herrefolk.

Vi såg det själva när vi var i Tallinn 1978. När vi var i Valutabutiken och den ryska expediten var så oförskämd mot Ülo för att han var est; inte mot oss, vi var ju turister. Eller när vi skulle köpa något i mataffären och den ryska expediten måste hämta varan i lagret. Hon blev så arg på oss och skrek åt oss för att vi inte kunde köpa något annat. Eller när en rysk dam kom fram till Ants och frågade honom på ryska, och han svarade på estniska att han inte kan någon ryska. Hon skrek att ”om hon talade ryska med honom skulle han svara på ryska!”   Jag minns också att Anne berättade att Ülos syster var gift med en ryss, och om de talade estniska på festerna, - som han inte förstod - hotade han med att skicka dem till Sibirien. Och det var inte på skoj! De var herrefolk ända in i vardagsrummet. Jag var på bröllop i somras och vid middagen satt jag bredvid en man som många gånger varit i Estland i arbetet före befrielsen. Han sa. "Jag förstår varför esterna hatar ryssar." Jag försökte säga, att de gör inte det. Men han upprepade flera gånger med största allvar: "Jag förstår varför esterna hatar ryssar." Jag frågade inte om vad han sett, vi blev avbrutna av högtidstal.