.

Ett upprop:

Kan vi tänka oss att skapa en organisation för "Rädda utrotningshotade kulturer!"?

 

Alltså, även de kulturer vi har här uppe i norr. Det finns en hel del finskugriska folk, som snart är borta. Men det finns också kulturer, som vi inte tycker är så spännande, som vi inte förstår, att de är utrotningshotade.

 

Nej, jag kanske inte klarar det själv, men jag blir alltmer övertygad om att vår värld blir allt fattigare.

När jag pratade med Dagny i dag fick jag veta, att det är Närpes kommun, som talar den svenskan som en människa från 1500-talet bäst skulle förstå. Det svenska språket som talas i Finland består av flera olika dialekter, som kan var svåra att förstå sinsemellan. Dagny berättade om när hon första gången var i Närpes. Hon var 10 år, och åkte bussen den 7 mil långa vägen från hemmet i Maxmo. Och hon blev alldeles förvånad. Hon förstod ingenting! Lika litet som vi andra förstår av hennes egen finlandssvenska!

 

Jag tänker mig, att det var likadant som i Estland före friheten 1920, när man försökte skapa ett enhetligt språk av alla olika dialekter.

 

Och det förklarar också varför man ville att Finlandssvenskan skulle bli ett minoritetsspråk i Sverige. Samtidigt som Estland sökte. Det är bl.a. med tanke på de gamla. När det svenska språk, som de lärt sig här i Sverige försvinner med demensen, då behöver man någon som talar deras eget språk. Eller kanske är det hörseln som försvinner, och då är det också svårt att uppfatta vad som sägs på ett språk som inte är ens eget. Jag tycker det var synd, att det avslogs. Naturligtvis kostar det pengar, men det kommer bli ett stort problem längre fram, när alla invandrare blir gamla. Min önskan var också, att mina barnbarn skulle få undervisning i estniska i skolan. För att de skulle kunna söka sina estniska rötter.

 

Jag tänker att EU är ett fredsprojekt. Visst är det märkligt att människan alldeles uppenbart är sådan, att hon alltid har krig som ett alternativ. Och därför måste vi arbeta för fred där vi kan. Därför är EU oerhört viktigt. Jag hoppas att EU och dess medlemmar står för sina ord om det bränner till någonstans.

 

Men EU betyder också något annat. Inom EU måste vi inte haka upp oss på ett ”vi” och ett ”de”, vilket bara innebär byggandet av fiendskap. Alla småfolk skulle kunna få vara småfolk inom EU. Leva som de vill. Tala sin dialekt. Vad spelar det för roll? Det handlar om att respektera varandra.

 

Men tänk om vi kunde göra en undersökning vilka folk som verkligen är utrotningshotade på Norra halvklotet.

 

Just nu är esterna inte hotade, inte heller letter. Litauer har lite annan bakgrund. Men det har verkligen gjorts allvarliga försök till utradering. Ärligt talat är det ett under att de finns kvar. Både Ryssland och Tyskland anser att de är de rättmätiga ägarna till dessa områden. Och att Sveriges regering erkände Sovjets ockupation 1940 av Estland och Lettland var ju just därför att de aldrig trodde att Ryssland skulle ge upp kraven på deras områden.

 

Däremot finns det andra folk, som snart inte längre finns. Ingermanländarna t.ex. är snart utrotade.

 

Vad betyder då kulturen för människor? Grundkulturen: Allt. Att känna sig trygg hemma. Att veta att man förstår alla koder. Att få vara den människa man är, utan att passa sig för att säga eller göra sådant som kan betyda något helt annat i en annan kultur.

 

Jag minns en liten rolighet. Min svärmor frågade mig, första gången jag var på besök, om jag ville ha mer kaffe. ”Tack det är bra.” sa jag. Hon blev helt förvirrad. Ville jag ha mer kaffe? Eller inte?

 

Men det är bara en detalj.

 

Man kan tycka att Sverige gjort en stor insats genom att införa minoritetsspråk. Jovisst, men det är bara ett litet antal.

 

Och det jag vill att vi ska arbeta för, det är att:

1.      Ta reda på vilka utrotningshotade folk det finns.

2.      Klargöra deras ställning i världen.

3.      Efterfråga dem.

4.      Diskutera framtiden.