Okt. 9, 2009. Bondens marknad.
Idag är det lite sorgligt. Fast roligt också. Vi packar! Allt det där som åker fram och tillbaka.
Vi var på Bondens marknad i dag. På busstorget i centrum har de börjat sälja sina produkter varje fredag och lördag. Där fanns hembakat bröd, riktigt surdegsbröd, hemgjord yoghurt, rotfrukter, hembakade bullar, mjöl, gryn och annat ätbart. Och handarbeten som de gjort hemma. Mattor, tygdockor, varma kragar och schalar.
Vi köpte rågflingor; jättegott till gröt, senapsolja; första gången. Jag provsmakade hemma, och det var jättegott. Och så en riktig limpa och några kanelbullar. Ja, allt var verkligen gott. Vi provåt naturligtvis så fort vi kom hem. Och de säljer där så länge vi andra är intresserade. Hoppas andra är det, när vi är i Sverige!
I kväll är det invigning i det nya multifunktionella kulturcentrat i Tallinn som heter Solaris. Innehåller biografer, konstgalleri, dansstudio, jazzklubb, enorm konsertlokal, flera caféer, restauranger och affärer. 9000 kvm underjordisk parkering. Allt även för rörelsehindrade. Det ni!!
Sovjet byggde ett stort kulturhus på samma plats, som hette Sakala. Det ansågs trist och revs härom året. Då fanns ingen möjlighet för handikappade att komma in. När vi var där 1995 då såg vi inga leninbyster. Men det var ingen trevlig sal. Högst konventionell. Men en sak var lite lustig. Vi hade inte fattat att vi skulle på fest efter Turistmässan, där vi deltog. Vi hade inga festkläder med oss. Alla andra. Alla andra kvinnor var klädda i den lilla svarta, utom jag, min kompis Marianne och en ryska; hon hade en riktigt rysk ryschklänning. Vi märktes.
Och nu är det en stor festlig invigning med gäster från många länder. Två välkomstpratare. En man som välkomnade på estniska, klädd i en jättesnygg svart kavaj i folklore-stil, och en kvinna som talar avancerad amerikansk engelska. Hon måste vara utlandsest.
Sångaren som vann eurovisionsschlagern åt Estland, Tanel Padar inledde, och nu hör jag en operasångares röst.
Här uppskattas mycket att Natos högste ledare har fått fredspriset.
Vi hade tänkt att åka tillbaka via Riga, men det får bli en annan gång. Jag klarar det inte ännu, men jag vill så gärna se den staden. och resan dit skulle ju också bli så härlig. Men som sagt. Det får bli nästa gång.
Vi var på Bondens marknad i dag. På busstorget i centrum har de börjat sälja sina produkter varje fredag och lördag. Där fanns hembakat bröd, riktigt surdegsbröd, hemgjord yoghurt, rotfrukter, hembakade bullar, mjöl, gryn och annat ätbart. Och handarbeten som de gjort hemma. Mattor, tygdockor, varma kragar och schalar.
Vi köpte rågflingor; jättegott till gröt, senapsolja; första gången. Jag provsmakade hemma, och det var jättegott. Och så en riktig limpa och några kanelbullar. Ja, allt var verkligen gott. Vi provåt naturligtvis så fort vi kom hem. Och de säljer där så länge vi andra är intresserade. Hoppas andra är det, när vi är i Sverige!
I kväll är det invigning i det nya multifunktionella kulturcentrat i Tallinn som heter Solaris. Innehåller biografer, konstgalleri, dansstudio, jazzklubb, enorm konsertlokal, flera caféer, restauranger och affärer. 9000 kvm underjordisk parkering. Allt även för rörelsehindrade. Det ni!!
Sovjet byggde ett stort kulturhus på samma plats, som hette Sakala. Det ansågs trist och revs härom året. Då fanns ingen möjlighet för handikappade att komma in. När vi var där 1995 då såg vi inga leninbyster. Men det var ingen trevlig sal. Högst konventionell. Men en sak var lite lustig. Vi hade inte fattat att vi skulle på fest efter Turistmässan, där vi deltog. Vi hade inga festkläder med oss. Alla andra. Alla andra kvinnor var klädda i den lilla svarta, utom jag, min kompis Marianne och en ryska; hon hade en riktigt rysk ryschklänning. Vi märktes.
Och nu är det en stor festlig invigning med gäster från många länder. Två välkomstpratare. En man som välkomnade på estniska, klädd i en jättesnygg svart kavaj i folklore-stil, och en kvinna som talar avancerad amerikansk engelska. Hon måste vara utlandsest.
Sångaren som vann eurovisionsschlagern åt Estland, Tanel Padar inledde, och nu hör jag en operasångares röst.
Här uppskattas mycket att Natos högste ledare har fått fredspriset.
Vi hade tänkt att åka tillbaka via Riga, men det får bli en annan gång. Jag klarar det inte ännu, men jag vill så gärna se den staden. och resan dit skulle ju också bli så härlig. Men som sagt. Det får bli nästa gång.
Trackback
