Okt. 2, 2009. Löften som inte hölls.

 

Eftermiddag i september

Höstträd

Alldeles nyss blev sotarn klar och for härifrån. Allt var OK hos oss. Men det ringde en kund under tiden och frågade något, och sotarn svarade: Nej, i övermorgon (söndag) kan jag inte komma. Då ska jag på folkdans." En man i 30+ åldern. Härligt!

Och nu sätter Ants igång kamin och spis. Nu blir det varmt och skönt. Visserligen har solen skinit hela dagen, men i natt ska det bli minusgrader!

 

Jag läser Per Wieselgrens Från hammaren till hakkorset om Estland 1939-1941. Utgiven 1942.

...ändå har detta land spelat en stor roll i historien såsom erövringsobjekt för mäktigare stater, ständigt befunnit sig i farozonen mellan Öst- och Västeuropa och under sin korta självständighetstid varit föremål för ett smickrande intresse även från långt bort liggande länder.

Jag vet ju efter annan läsning, att svenskarna agerade efter sin rädsla för den store grannen i öster, men jag tycker det är osmakligt, att man dömt ut president Päts regeringsform, som visserligen var "halvdemokratisk" men ändå var en rättstats. När man å andra sidan så snabbt erkände Sovjets "annektering" av de baltiska staterna 1940, när man bör ha vetat hur den "allmänna" begäran om inträde i unionen gick till. Som exempel skriver Wieselgren i sin bok, utgiven 1942 att före "valet" den 14 och 15 juli försäkrades folket att

"Det skulle vara en galenskap att frukta att under den nuvarande regeringen någon skulle tänka på att beröva dessa medborgare deras jord och andra tillhörigheter. Den nuvarande (kommunistiska) regeringen ämnar inte ta någonting från någon jordbrukare, tvärtom har den för avsikt att hjälpa dem." och "Ansvarslösa ryktessmidare ha lanserat lögner, att kolchoser skola upprättas i detta land. Detta kommer inte att ske; vi inte ens behöva det."
Efter valet beordrades en manifestation av "det arbetande folkets seger" och på morgonen därefter skrev regeringsorganets tidning, Rahva Hääl "De gigantiska manifestationerna den 17 juli har gjort en ny paroll aktuell - bildandet av... en estnisk sovjet-socialistisk republik, medlem av USSR."


Straxt därpå nationaliserades det mesta. Men den politiken kunde svenska regeringen godkänna.

 

Det är intressant hur mycket kommunisterna hann förändra på knappt ett år. Allt var förberett sedan länge; nazisterna hann inte riktigt lika mycket. Och de höll på drygt 3 år.

 

Till och med ester, letter och litauer skickade telegram (enligt Tass). "...för närvarande garanteras Estlands, Lettlands och Litauens nationella oberoende och suveränitet av den biståndspakt som ingåtts med URSS." Tro´t den som vill.

Mina svärföräldrar var tvungna att gå i inre exil eftersom min svärfar gått ut som 16-åring i frihetskriget och hade fått en vink om att hans liv var i fara. Deras bostad nationaliserades, andra människor flyttade in och pengarna beslagtogs. Jag har sett bilder från den tiden, och jag minns att min svärmor sa om sin man: "Han blev gammal direkt." (Jag har också sett bilder på frihetssoldater som "tagits om hand" av sovjeter. Jag såg först en bild på soldaten före "behandlingen" en normal 40-åring. och sedan en ny bild någon dag senare. En gammal man.)

 

Jag vet att moster Tanja fick bo i ett av rummen i svärföräldrarnas lägenhet, eftersom hon talade felfri ryska, och antogs vara ryska. (Detta var före personnumrens tid). Hennes svärföräldrar deporterades till Sibirien och hennes man gick senare med tyskarna för att befria dem.

Trackback
RSS 2.0