Sept. 20, 2009 Estland ofta inte ses som Estland i EU utan som Baltikum
Det är en underbar dag. Solen skiner, det är varmt. Någon sågar där borta. Vi har varit på marknad igen, men det var mest ryska kläder som såldes. Ryska talades överallt bland säljarna, men när vi gick där hörde jag plötsligt en röst som sa: Suusakindad! (Det är ett gammalt skämt vi har. Vår lille Hans kunde bara det ordet på estniska en gång för länge sedan, och vi använde det som hälsningsord)
Jag såg att människor tittade upp, men sträckte fram handen och svarade "Suusakindad" . Det var fru Rutt, som vi köpte jordgubbar av i somras, och som just i dag levererat en säck potatis, som hon ställde utanför huset, så vi såg henne inte. En lite spenslig kvinna, full av liv och med ett leende hela tiden. Vi var ju bara tvungna att köpa morötter av henne. Och bredvid stod en av familjen Lepik, som odlar biodynamiskt. Jag köpte råg och flingblandning. Det är verkligen härligt att ströva omkring och möta bekanta.
När vi kom tillbaka kände jag att jag måste ta hand om kantarellerna vi köpte i går. Och det var i sista stund. Men det blev en rejäl burk med stekt svamp, som vi ska njuta av.
Och alla bären! Jag måste stoppa in i frysen. Vårt bästa morgonmål är bär, hemgjord müsli (och så lite köpt müsli) och yoghurt. Så mycket müsli att det nästan blir som okokt gröt! Smaskens!
Och nu har vi tittat på TV. Jag tror inte det kan finnas i något annat land (nästan) så många diskussionprogram som i etv. Det är alltid en grupp specialister som sitter och diskuterar saker som händer. I kväll va det bl.a. politiker som diskuterade EU, och då nämnde man problemet, att Estland ofta inte ses som Estland i EU utan som Baltikum. Det är svårt att hela tiden bli sammanblandad med de andra två. Det är stor skillnad trots att de ligger så nära. Och det har alltid varit. Redan för flera tusen år sedan skiljde sig länderna åt. I nuvarande norra Estland bodde de estnisktalande. Längre söderut levde liverna, som också var ett finsk-ugriskt folk, och därefter fanns letterna och litauerna. Som talar baltiska språk, som tillhör den indoeuropeiska språkgruppen. Dessutom skiljer sig kulturen avsevärt. Problemet finns alltså även i EU. Jag hade en föreställning om, att i och med att vi finns i samma union, då skulle intresset för alla länder vidgas, och sådana misstag skulle inte ske. Men, men...
Det har också varit ett historieprogram om den tyska ockupationen. När tyskarna kom 1941 sågs de som befriare. Ett år av helvete skulle bytas mot samförstånd och frihet, trodde man. Det handlade inte om antisemitism, bara om att Estland skulle bli ett fritt land igen. men ganska snart fick esterna klart för sig, att så var det inte tänkt.
Fortsättning om en vecka.
Och när vi såg "Allå, allå hemliga armén" . Ni vet komedin om tyskarna i Frankrike, då sa vi, att aldrig, aldrig kan man tänka sig en komedi om Sovjet någonstans. Men det var nog ingen som trodde att det gick att göra något roligt av nazisterna heller.
Och så var det repris av Wickmans pojkar! Från 1995. Min favoritserie, som jag sett hur många gånger som helst i Sverige. Det var visst inga andra svenskar som uppskattade den... Men nu kommer den igen här i Estland. Vilken tur jag har.
Jag såg att människor tittade upp, men sträckte fram handen och svarade "Suusakindad" . Det var fru Rutt, som vi köpte jordgubbar av i somras, och som just i dag levererat en säck potatis, som hon ställde utanför huset, så vi såg henne inte. En lite spenslig kvinna, full av liv och med ett leende hela tiden. Vi var ju bara tvungna att köpa morötter av henne. Och bredvid stod en av familjen Lepik, som odlar biodynamiskt. Jag köpte råg och flingblandning. Det är verkligen härligt att ströva omkring och möta bekanta.
När vi kom tillbaka kände jag att jag måste ta hand om kantarellerna vi köpte i går. Och det var i sista stund. Men det blev en rejäl burk med stekt svamp, som vi ska njuta av.
Och alla bären! Jag måste stoppa in i frysen. Vårt bästa morgonmål är bär, hemgjord müsli (och så lite köpt müsli) och yoghurt. Så mycket müsli att det nästan blir som okokt gröt! Smaskens!
Och nu har vi tittat på TV. Jag tror inte det kan finnas i något annat land (nästan) så många diskussionprogram som i etv. Det är alltid en grupp specialister som sitter och diskuterar saker som händer. I kväll va det bl.a. politiker som diskuterade EU, och då nämnde man problemet, att Estland ofta inte ses som Estland i EU utan som Baltikum. Det är svårt att hela tiden bli sammanblandad med de andra två. Det är stor skillnad trots att de ligger så nära. Och det har alltid varit. Redan för flera tusen år sedan skiljde sig länderna åt. I nuvarande norra Estland bodde de estnisktalande. Längre söderut levde liverna, som också var ett finsk-ugriskt folk, och därefter fanns letterna och litauerna. Som talar baltiska språk, som tillhör den indoeuropeiska språkgruppen. Dessutom skiljer sig kulturen avsevärt. Problemet finns alltså även i EU. Jag hade en föreställning om, att i och med att vi finns i samma union, då skulle intresset för alla länder vidgas, och sådana misstag skulle inte ske. Men, men...
Det har också varit ett historieprogram om den tyska ockupationen. När tyskarna kom 1941 sågs de som befriare. Ett år av helvete skulle bytas mot samförstånd och frihet, trodde man. Det handlade inte om antisemitism, bara om att Estland skulle bli ett fritt land igen. men ganska snart fick esterna klart för sig, att så var det inte tänkt.
Fortsättning om en vecka.
Och när vi såg "Allå, allå hemliga armén" . Ni vet komedin om tyskarna i Frankrike, då sa vi, att aldrig, aldrig kan man tänka sig en komedi om Sovjet någonstans. Men det var nog ingen som trodde att det gick att göra något roligt av nazisterna heller.
Och så var det repris av Wickmans pojkar! Från 1995. Min favoritserie, som jag sett hur många gånger som helst i Sverige. Det var visst inga andra svenskar som uppskattade den... Men nu kommer den igen här i Estland. Vilken tur jag har.
Trackback
