Sept. 25, 2009 Han kunde inte sköta en gård.

Just nu är det snart lunchtid. Vi sitter vid matbordet och läser tidningar och njuter av solen vi ser därutanför. Träden är nästan helt klädda med höstfärger. Snart ser vi alla grannhusen igen, när träden har fällt sina löv. Omgivningen förändras så tydligt med årstiderna. På sommaren och en bit in på hösten njuter vi av avskildheten och alla mäktiga träd som omger oss. Sedan kommer så sakteliga de andra husen fram, och vi blir medvetna om att vi faktiskt har grannar.

Det händer inte så mycket här just nu. Jag försöker återhämta mig, och det tar längre tid än jag trodde, så utflykter eller middagar får vänta. Därför blir det mer av förtjusning när plötsligt en hel massa kor går och betar på ängen därborta. Det är den förre kolchoschefens änka, som driver en stor lantgård. Hennes man var en mycket bra chef. Kolchosen lönade sig, och han försökte göra livet så uthärdligt kan kunde för sina arbetare. I muséet i centrum finns en ständig utställning över kolchosen. Ni vet: bästa arbetaren, bästa mjölkerskan, bäste traktorföraren osv. Utbildningen till traktorförare var treårig. Det var Anne som utformade den utbildningen. Meningen var, att man skulle kunna köra och arbeta med en traktor, men man skulle inte kunna laga den om något gick fel. Därför kunde man ofta se traktorer stå stilla på åkrarna i väntan på att reparatören skulle komma.

Detta gjorde att det kunde bli problem för dem som fick tillbaka sina gårdar efter befrielsen 1991. Annes unge  släkting råkade ut för just det. Han upptäckte till sin förvåning, att han helt enkelt inte hade kunskap att sköta en gård eftersom de som kunde, hans föräldrar, hade dött i Sibirien, och hans utbildning räckte inte till.

Jösses! Den här dagen försvann. Nu är det kväll. Mörkret lägger sig. Och snart är det sovdags. Nej inte än. Vi ska se Aktuaalne Kaamera först. De har förnyat programmet nu med två nyhetsuppläsare samtidigt, och oftast ett intervjuoffer i studion och så snabba utlandsnyheter. Tidigare kunde det bli så lite nyheter från utlandet; inrikeshändelser fick ta mer plats.

Jo, jag måste berätta, att man anser språket och att tala "rätt" är så viktigt, att den nya "Sõnaraamat", ordboken, ska snart finnas tillgänglig gratis på nätet och det finns också en gratis ordlista på nätet för estniska-svenska. Och det är jättebra för den som har förlagt den stora fina ordboken!

Trackback
RSS 2.0