.

Nu ska jag berätta om hur det är på ett estniskt sjukhus.

Först var jag alltså på akuten, där minst tre olika läkare tittade på mig och man tog en väldig massa prover. Efter en lång fundering och flera analyser bestämdes det att jag skulle bli kvar.
Vi åkte hiss upp till fjärde våningen och gick in på en avdelning. Då frågade Ants om det fanns enskilt rum. Och det "privata rummet" var ledigt! Så här är jag nu i ett nyrenoverat rum med eget duschrum och säng, två rullbord en byrå och en TV. Och Wifi-anslutning. Hur fint som helst.
I går, min första dag här, kom personalen hela tiden in och jag fick mat och de tog prov efter prov och alla var jättetrevliga. Men så fick jag andnöd. jag ringde på klockan och två systrar kom direkt. Jag bad om syrgas. Det fixades. Och dropp. Och blodtrycksprov och puls. Och smärtstillande. Och en massa annat.
Jag ringde till Ants för att berätta vad som hänt, men vi blev avbrutna hela tiden av att doktorn kom in för att kolla mig. Det var en kraftig kvinna i femtio-årsåldern. Jag kallar henne för "ryskan" eftersom jag tycker hon liknar min bild av en rysk läkare, men jag tror hon är est.
Hon sa till mig till slut att jag fick inte prata med min man hela tiden, Jag fick inte lösa soduku, jag skulle ligga still! Så fick hon luren och sa strängt till Ants att han inte fick ringa mig!

I dag får jag röra mig. Ska röra mig. Jag ska vara aktiv. Gärna soduku. Det är en ny läkare. En ung man, som verkligen är ryss. Men talar perfekt estniska. Mycket trevlig.
Nu kom lunchen in. Ett biträde ställde in pastasoppa och saftsoppa med klimp. Sedan dröjde det inte länge förrän sjuksköterskan tittade in för att säga "Head issu". "smaklig måltid". Det ni!