Sovjetsamhället

Hanno berättade just en "rolig" historia.

I Sovjet var det väldigt svårt att få tag på kulspetspennor. Det som man möjligtvis kunde få tag på var den allra enklaste engångssorten. Och hade man en gång haft turen att få tag på en sådan, då vågade man inte tro, att man skulle lyckas en gång till. Därför uppstod små ställen, där man kunde fylla på de här pennorna. Det var alltid lång kö framför dörren där.
En dag kom en finne förbi, och frågade varför det blivit en kö just där. "Vi fyller våra kulspets-engångs-pennor här." fick han till svar. "Jaha, och var lagar man trasiga kondomer?" var hans reaktion.

En annan historia vi hört var mannen, som gick in i en matvaruaffär. Han såg en expedit, och frågade om det var här man köper kött. "Nej, det här är fiskavdelningen. Och vi har ingen fisk, men därborta är köttavdelningen, och där finns inget kött."

Jag kommer ihåg när Anne fått strumpkuponger. Det var när Estland just blivit fritt, men ännu inte fått igång ett bättre liv. Hon gick gång på gång till Kaubamaja, det stora varuhuset, men det fanns inga strumpor att köpa. Jag vet inte hur länge hon fick vänta, men vi uppfattar ju strumpor som en basvara, eller...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0