.

Jag sitter på sängkanten med min dator. Kvällshimlen är randigt orange i solnedgången. Jag ser stadens silhuett med kyrktornet mot himlen. Stadsljuden har stillnat. En patient talar med hög röst där utanför min dörr någonstans.

Jag har haft besök av doktorn i dag, som alla dar. men nu vet de, att det är hjärtat som inte vill riktigt längre. Men det botas med mediciner! När Ants och jag kommer ut från apoteket i fortsättningen kommer vi bära på varsin väska sprängfylld med medikamenter. Håhå jaja.

Alldeles nyss hade jag besök av en ung, söt sköterska. Hon berättade att hon, som många andra jobbar 24 timmar i sträck! För att sen vara ledig flera dagar. Och vi diskuterade språk. Hon kan engelska, men de flesta andra kan inte, sa hon. Istället talar många av de andra ryska. Hon har läst ryska tre år i skolan, men talar inte än. Men hon vill! Hon tycker att det är viktigt att kunna ryska. Det är ju så många ryska patienter, och det är så många ryssar som inte vill lära sig estniska. En ung och klok flicka!