.

Vi bor i en liten håla. Det är faktiskt skojigt att upptäcka det. För några dagar sedan var vi i en butik här i centrum och jag köpte bl.a. en virknål och ett par garner. Inget märkvärdigt alls.
I dag fick vi besök av Õie I och hennes barnbarn Kajsa, 8 år. Då såg Õie att min virkning låg framme. "Ja, jag hörde just i butiken att du hade köpt garn och virknål."
Så liten är vår värld här i Estland.

Jag börjar äntligen hämta mig efter resan. Det har verkligen tagit på krafterna trots att vi mest satt i bussen. Men, som sagt, roligt var det.

Jag har lovat mig själv att koncentrera mig på språket nästa läsår. Det här året har de alltså blivit mest historia. Och jag tror att det jag först avallt ska reda ut är, vilket fantastiskt folkbildningsarbete som igångsattes i och med att frihetstankarna kom i gång på 1800-talet.

Språket var en viktig faktor man arbetade med, det som Raimo har skrivit en bok om, som jag redan berättat. En annan mycket viktig arbetsuppgift var att lära människorna att sköta jorden. Att bli bönder. Det var ju så, att de hade fått order från godsherren eller hans ombud: ”I dag ska du göra detta.” Men ingen förklaring eller diskussion. Bara utföra raka order. På det sättet lär man sig inte att se helheten. Carl Robert Jakobsson sysslade inte bara med historia, han insåg vikten av att lära bönderna att sköta sitt jordbruk på bästa sätt. Han arbete var oerhört viktigt, och kom att betyda mycket för att Estlands jordbruk kom att få så stor betydelse för landets ekonomi. — Carl Robert Jakobson (född 26 juli  1841 i Tartu död 19 mars 1882 i Kurgia. Han finns avbildad på 500-kronorssedeln. Vi var i hans hem i Kurgia under resan. Han köpte ett stort hus där för att kunna ha undervisning i det.

Carl Robert Jakobson

En anan viktig uppgift utfördes av den stiftelse som arbetade med början på 1860-talet för att få en estnisk skola med estniska som undervisningsspråk. De samlade in pengar för att starta den, och människor skänkte vad de hade möjlighet till, men balttyskarna var emot idén, så det dröjde ända till 1906 innan de kunde öppna en flickskola på mellannivå med estniska som undervisningsspråk. Men arbetet var inte bortkastat. Många ester lärde sig under de här åren att föra bok och hur man arbetar med myndigheter.

I själva verket var det otroligt mycket som skulle läras ut för att landet skulle fungera när det blev fritt. Visst fanns det utbildade ester, men de var ett litet fåtal. Nu måste många fler få möjligheten.

Om man ska jämföra med Sverige, måste man konstatera, att det fanns fler utbildade svenskar, även om allmogen inte heller i vårt land hade högre utbildning i någon större grad.

Hur som helst tycker jag att det här är intressant, och ska försöka förkovra mig i ämnet.