.

I Estland är studentexamen som den var i gamla tider i Sverige. I fredags var det studentskrivning i uppsats. Här är ämnena abiturienterna kunde välja mellan:

1.      Folkets anda och natur visas i deras skrifter.

2.      Samhället som ungdomens ledsagare.

3.      Lär dig att ta det på allvar som är värt att tas på allvar.  (Hermann Hesse)

4.      Utbildning – tvång eller möjlighet?

5.      Vi lever alla under samma himmel men alla har inte samma horisont (Konrad Adenauer)

6.       För historien ansvarar de efterkommande.

7.      Hur har vetenskapens och teknikens utveckling förändrat människors världsbild?

8.      Vardagslivet behöver sagor.

9.      O idrott, du är pengar.

10.  Varje människas lycka är unik.

Och då minns jag naturligtvis hur det var att göra studentskrivningar. När det gällde andra ämnen kastade man sig över kvällstidningarna där rätta lösningarna fanns. På uppsatsen skrev jag om svenska språkets utveckling, och jag minns att jag tyckte att ordet ”Hötorgscity” var en sådan fruktansvärd sammansättning av ett gammalt svenskt ord och ett utländskt. Jag ville inte förstå vart utvecklingen var på väg.

Det ska bli intressant att höra vad de estniska ungdomarna valde att skriva om, och hur de resonerar.

Men annars sitter jag och tänker på hur absurt det är att tvinga iväg folk från deras hem till ett helt annat liv i ren nöd. Tusentals människor i alla åldrar! Varför? Är det inte ett medeltida sätt att handskas med makten? Vi lever på jordklotet allihop. ”Vi lever under samma himmel men alla har inte samma horisont.” Nej, vi har kommit varandra så mycket närmare, men vi är i helt olika utvecklingsfas. Att ta kolonier är omodernt i väst. Jag upplever det som om det för västvärlden inte längre är aktuellt att lägga under sig andra folk, men tydligen har Ryssland fortfarande de ambitionerna. Vi säger, i alla fall, att vi tror på demokratin. (Sedan kan man ifrågasätta vad ordet innebär i dag, när partitopparna beslutar det mesta själva.) I Ryssland arbetar man med gamla metoder, och när Medvedev säger att han kan tänka sig att ställa upp i nästa presidentval igen, ja, då undrar vi om han kan det. Har inte Putin tänkt sig att bli president i ett majoritetsval. Vad kom de egentligen överens om inför förra presidentvalet?

Estland är i dag ett fullständigt ”Västland”. Vi hör från många håll hur andra stater beundrar regeringens handhavande av finanskrisen. Estlands handel har redan vänt till skillnad för de andra baltiska staternas. Nu beror det på Sverige, Finland, Lettland och Litauen, som är de största exportländerna för Estland, hur fort återhämtningen ska ske.

Jag ser det som mycket intressant att det estniska folket, som var fullständigt undertryckt i 600 år, har visat en så snabb utveckling efter att slaveriet upphävdes. Det var som om de bara väntade på att få börja arbeta för sig själva och sitt land.

Folkets anda och natur visas i deras skrifter. Ja, de historier som skrivits av ester är annorlunda. De vittnar om ett folk som ännu inte blivit krasst sakliga. Ett folk som analyserar sig efter sin egen mall, inte efter en rysk eller tysk. De visade direkt att de hade en egen kultur. De hade inte blivit ”förtyskade” eller ”förryskade”.  De hävdade sin egen natur. Alla dessa sagor och sägner. Vardagslivet behöver sagor och myter. När livet är som svårast kan en annan tanke förändra allt. Ge en annan vinkel på problemet. Den ger också samhörighet. Det som saknades för esterna eftersom det gällde för makthavarna under den ryska tiden att söndra alla sådana känslor.

Samhället som ungdomens ledsagare. Naturligtvis är samhället en viktig faktor i vår utbildning. Lever vi i en diktatur drabbas vi av den propaganda som översköljs alla medborgare. Hur ska vi då veta vad som är sant eller osant? Vi vet att vi inte utan stora problem kan misstro maktens sanningar. Vi kanske inte ens anar att vi lär oss fel.  ”Hur kunde du veta att du hade rätt? Jag var helt övertygad om att jag hade det.” sa den unga Ave, uppväxt med historieskrivningen i Sovjetunionen.

Lär dig att ta det på allvar som är värt att tas på allvar. Vad är viktigare att tas på allvar än våra livsbetingelser? Först av allt måste vår strävan gå ut på at våra liv blir värda att leva. Hur kunde vi sätta på oss mörka glasögon för hur våra grannar levde. Är all smutskastning av de baltiska staterna under sovjettiden och lång tid därefter bara en ursäkt för att vi inte vågade göra något? Nej, det handlar mycket om att värdera det som händer. Visst vet jag att vi levde i ”det kalla krigets” tidevarv. Vi hade sett vad som händer om en atombomb släpps över ett folk. Ingen kan önska sig detta öde. Så var vi bakbundna. Men vi hade inte behövt tro, att det bakom järnridån levdes ett fantastiskt liv. Vi måste lära oss att avslöja propagandan som sätter på oss de mörka glasögonen.

Utbildning – tvång eller möjlighet? Esterna visste vad utbildning betyder. Jag har inte hört talas om något annat folk, som redan under flyktinglägrens första tid startade skolor för att barnen inte skulle missa något. De hade verkligen erfarenhet av vad utbildning betyder.

Varje människas lycka är unik. Ja, verkligen. Vi har så olika kriterier på vad lycka är. Inte ser vi varje dag, att vi har anledning att vara lyckliga. Till det lilla nyfödda barnet säger vi: ”Välkommen till livet.” Men om det är ett liv med bara sorger och bekymmer? Om barnet föds till att dö i Sibirien? I det fallet kanske lyckan är något annat, som jag absolut inte kan tänka ut. Dalai Lama säger att vår viktigaste uppgift är att se till att vi blir lyckliga. Genom att agera på ett ”lyckligt” sätt sprider vi känslan att det går att finna lyckan. Är det möjligt i Gulag?

Hur har vetenskapens och teknikens utveckling förändrat människors världsbild? Svaret är enkelt: Totalt! Vi har kommit hela världen närmare. Vi kan resa. Vi kan genom internet undersöka världen. Men vi måste vilja veta mer.

För historien ansvarar de efterkommande. På grund av – eller tack vare – våra och våra förfäders erfarenheter är vi de vi är. Även våra föräldrars erfarenheter präglar oss i allra högsta grad. Det betyder att de som tar på sig rätten at allvarligt förändra våra liv påverkar generationer framåt. Eller som damen sa, som sålde bananer i Gamla Stan på 1990- talet. ”Sådana fina människor som vi var under den estniska tiden dröjer det nog länge till vi blir igen.” En annan viktig aspekt är också vilken historia vi får höra. En ung rysk abiturient från Narva sa självklart: ”Ryssland arbetar för fred, Estland arbetar för pengar.” Det var vad han fått lära sig. Hur konstigt blir det när de också säger: ”Deportationerna har aldrig ägt rum.” Vilken möjlighet har de att förstå dagens Estland? Putins historieböcker skapar problem. När vi besökte Narva under det tidiga 90-talet förklarade vår unga estnisk - ryska guide att Narva var ockuperat av esterna.

O idrott, du är pengar. Visst har idrott blivit en möjlighet till rikedom. Men det är bättre att man strider på idrottsplanen än på krigsfältet. Bara man kan hålla sig till det.

Vi lever alla under samma himmel men alla har inte samma horisont. (Konrad Adenauer) Ja, som sagt, vi präglas av våra erfarenheter, och skillnaden i horisont kan vi se så tydligt i tankesättet hos ester och svenskar. Esternas horisont är grundligt skild från den svenska på grund av erfarenheterna under den ryska tiden och kriget. Måtte den skillnaden övervinnas så fort som möjligt.