.

Vad jag vill resonera mig fram till, är en förståelse för varför vi har valt att smutskasta esterna efter världskriget. Varför stämplar vi dem som fascister? Jag vet att jag ställt frågan tidigare, men jag har inte hittat ett godtagbart svar.

1.      Svenskarna var rädda för Ryssland.

Därför måste då esterna klassas som fascister? För att ha en ursäkt då, eller.

2.      Många världens länder kämpade för att klara den ekonomiska krisen. Estland hade bara funnits som självständig stat i tjugo år, och hade inte hunnit bygga upp sitt land tillräckligt för att undvika problem av den digniteten. ( Till skillnad från dagens fria Estland, som genast börja samla ett kapital för svåra tider.) De olika staterna löste problemet på olika sätt. Varför ska just det estniska sättet fördömas?

3.      Esterna (Konstantin Päts) agerade mot en framtida totalitär stat.

Ja, han skapade en mild diktatur.

Det handlar om att jag inte vill skämmas för mitt land. Så enkelt är det. Vi kräver att alla andra ska rensa i byrålådan, men vi själva då? Jag är helt fascinerad över hur esterna har skapat sitt land. Jag önskar att man kunde säga i Sverige att ”Estland är ett föredöme, och att det var ett fruktansvärt misstag att sprida uppfattningen att de var fascister. Vi svenskar möter andranationer med nyfiken respekt, vilket betyder, att vi dömer ingen ohörd.”

Estlands förste president, Konstantin Päts

på fotografiet taget vid fängslandet 1940.

Det här är en del av ett brev jag skrivit:

Så här skrev Folke Schimanski i Populär historia 1992

När jag i radio för några år sedan tog upp mellankrigstidens Estland blev jag attackerad av den talrika baltiska kolonins företrädare. Jag hade råkat återge tämligen kritiska intervjusvar rörande Estlands forne diktator Konstantin Päts, som sedermera omkom i ett sovjetiskt läger.

Trots att jag i samma sändning hade garderat mig med ytterligare en intervju, där Päts fick en mera skonsam behandling, blev jag uppringd av en känd exilestnisk ekonom, som indignerat krävde ett genmäle.

Jag svarade honom:

Ja, det är så förstår du, Folke Schimanski, att esterna mycket sällan får komma till tals om sitt eget land. Jag har själv försökt i flera år. Och jag är inte ensam. Sverige har bestämt att det inte var bra i Estland under frihetsiden. Punkt och slut. Och då ska man ju inte fråga dem som levde där. Tänk dig själv, att du ser gång på gång hur man skriver felaktigheter om Sverige, och man bara intervjuar människor som aldrig varit i landet.

En rättelse också i din text:

Päts dog den 18 januari 1956 i Kalinin oblast på ett sinnessjukhus. Han tillbringade sina sexton sista år på mentalsjukhus! Man önskar att han inte hade behövt leva så länge under så svåra och förödmjukande förhållanden. Ingen på sjukhuset visste antagligen vad Estland var för något, och kallade han sig president, ja då var han verkligen sjuk.

Folke Schimanski:

Men det är knappast fel att våga påstå, att de baltiska staterna hade svårt med demokratin under sin första frihetsperiod 1918–40. I alla de tre staterna infördes ytterst liberala författningar, liknande weimarrepublikens, och den politiska oredan blev snart stor. På trettiotalet ser vi att alla länderna har någon form av auktoritärt styre. Päts regim anses ha varit mildast; den modererades dessutom 1938.

Jag:

Jag jämför ibland Estland med Palestina (Och det är jag inte ensam om. Mer om det senare.)

En stor del av världen drabbades av den stora depressionen på 1930-talet. Olika hårt beroende bl.a. på handel. Den unga staten Estland drabbades hårt. Landet var beroende av exportinkomsterna och bristen på pengar blev akut. Man hoppades på en stark man som kunde vända utvecklingen.

Vapsarna, som ursprunglige var de soldater som stridit för Estlands frihet, hade öppnat sitt parti för andra, och partiet blev populärt. Artur Sirk, partiledaren hade ett program som skulle lösa problemen. Han fick ett övertag i valet. Dåvalde Riksäldsten, Konstantin Päts att utlösa undantagstillstånd, och utarbetade en ny regeringsform med utökad makt för presidenten, en ny befattning man ännu inte haft i landet. Den nya regeringsformen liknade i det stora hela den som fanns i Storbritannien.

Och just detta tycker jag är så intressant. Om vi ska se det med svenska ögon, stoppade han det som kanske kunde blivit en regering med "fel" ideologi. Detta fördömer vi. Vi kallar det för att det var diktatoriskt av Päts att göra så, och tar det som inteckning till att de "förtjänade att senare ockuperas", de var orena".

Lår oss först göra jämförelsen med Palestina. Efter övertalning från väst utlyser man allmänna val. Hamas vinner. Det accepteras inte av väst. Väst vänder Palestina ryggen, och förväntar sig att något ska göras för att resultatet ska bli "rätt".

Hur ska man göra då som regeringschef i något land? Ska man agera kraftfullt som Päts, och bannlysas, eller ska man acceptera valresultatet och bannlysas?

Den man i Estland som ändå löste krisen var Jaan Tõnnison, som aldrig fick det erkännande han var värd för detta.

Folke Schimanski:

Denna tvångskollektivisering i riktning mot kollektiva och statliga jordbruksenheter har naturligtvis i långa stycken underminerat balternas förmåga att bedriva självständiga jordbruk. Jag kan inte föreställa mig, att en fullständig omstrukturering till privatägda jordbruk kan genomföras.

Jag:

Ja, åren går. Men man måste väl fråga sig varför de baltiska folken inte skulle kunna lära sig? Naturligtvis var det mycket som var tokigt under sovjettiden. Att det skulle ta tre år att utbilda sig till traktorförare, eller att man bara kunde sin del av arbetet och absolut inte fick komma in på någon annans område. Att det kommit direktiv hur man skulle sköta jordbruk, direktiv skrivna av okunniga i Moskva. På Ormsö, t.ex., fick man veta, att man skulle plöja djupt i jorden, inte enligt tidigare sed bara någon decimeter. Resultatet blev att man fick upp så mycket sten att det blev omöjligt att bruka jorden.

Eller direktivet att när man ska skura ett trägolv, då häller man först ut ett visst antal liter över golvet, vilket gav till resultat att golven ruttnade. Men jag tycker det är märkligt att esterna skulle vara oförmögna att lära sig det som man kunnat i tidigare generationer.

– Regeringen Päts var som sådan inte fientlig mot minoriteter. Men det stämmer, att majoritetsfolken med åren alltmera stärkte sin roll i samhällslivet. Det fanns 88 procent ester i Estland...

….

Alla minoriteter måste undergå vissa restriktioner under den auktoritära regimen… och  efter 1924 i Estland

Som sagt. Alla minoriteter större än 1 % av befolkningen erbjöds en unik autonomi. Alla partier var tillåtna. Men efter det kommunistiska kuppförsöket 1924 förbjöds det kommunistiska partiet. Många kommunister flyttade då till Ryssland.

Men det är rätt att autonomin minskades under de sista åren.

– Tyvärr var betingelserna för den baltiska ententen inte särskilt gynnsamma, vare sig 1920, under det andra försöket 1934 eller under det sista försöket 1940. De interbaltiska avtalen var till intet förpliktande.

Sanningen är också, att Sovjet använde sig av detta avtal genom att kalla det förräderi av esterna . De hade skrivit på ett avtal med Sovjet att inte ingå militära pakter, vilket de heller inte gjorde.

Alltså: det var "förräderiet" mot Ryssland, som gjorde att Ryssland kunde kräva militära baser i landet 1939 efter Molotov-Ribbentropavtalet.