.

Vad betyder kulturskillnader? Vad betyder kulturen vi är hemma i? Kan vi umgås utan problem trots att vi har växt upp i olika kulturer? Det har verkat som om vi i Sverige har trott det. Vi tror att "allt ordnar sig". Men det gör det inte. För att vi ska kunna leva ihop behöver den inflyttande visa öppenhet och intresse för den befintliga kulturen. Dessutom måste vi alla visa nyfiken respekt för varandra. Det är inte fråga om tolerans, som kan vara helt ensidig.
Hur har det då varit i Estland? Historiskt har ingen av erövrarna visat det minsta intresse för folkets kultur. Den enda makt som gav esterna samma värde i lagen som erövrarna, det var Sverige. Under de senaste århundradena före den första självständigheten 1920 var esterna "icketyskar", de hade mycket lite kontakt med både tyskar eller ryssar. Därför blev de inte påverkade av de främmande kulturerna. Utom två grupper. De ester som arbetade inne i (de tyska) herrgårdarna, och de ester som ville utbilda sig och valde då det enda möjliga, att bli präster i den ortodoxa kyrkan.
Ants mamma kommer från sådana släkter, både hennes morfar och farfar var ortodoxa präster. Familjen var rysktalande och hennes pappa hade ryskt efternamn, som byttes mot estniskt efter 1920.  Tanja lät en est forska i deras bakgrund, och jag minns att hon sa att resultatet var att de inte alls var ryssar. Däremot var deras mamma polsk grevinna. Därför döptes hon till Tatjana. Äldsta dottern i den polska släkten skulle heta Tatjana, men i den här familjen trotsade man traditionen och döpte den äldsta till Zoja. Andra gången stod de inte emot trycket, och därför hette Tanja Tatjana. Zoja, Tatjana, Irina och Georg hette barnen i rätt ordning. De skulle bli ester, så de sattes i estniska skolor, men hemma fortsatte den ryska traditionen med samovar, fester och gudstjänster i den ortodoxa kyrkan. Hemma talades det både estniska och ryska. Det huset de bodde i i Pärnu var tjänstebostad för rektorn i Pärnus ryska gymnasium. Den var prydd med små lökkupoler, som är borttagna nu. När Ants farfar sa till sin son, när han berättat om sin nya fästmö och pappan suckade "Först en polska och nu en ryska! Vad är det för fel på de estniska kvinnorna?" Då visste han inte att Irina var estniska.
Den estniska kulturen förändrades inte så mycket under århundradena. När Estland då blev fritt 1920 och byggde upp sin egen kultur på alla fronter, då lät de minoriteterna behålla sina särarter och sin kultur. Det var både bra och mindre bra. Det bra var att alla kunde ha skolor och arbetsplatser där de kände sig hemma; det mindre bra var att medborgarna inte närmade sig varandra. Dessutom var det ju också så, att under det andra världskriget blev det klart att ryssarna ansåg att Estland egentligen var ryskt, och tyskarna ansåg att Estland egentligen var tyskt. Det var bara de drygt miljonen ester som ansåg att Estland tillhör esterna. Och kanske de flesta av de länder som erkänt den fria staten.

Att Sovjet inte intresserade sig för esternas särart är välbekant. De ryssar som flyttade in i landet var Herrar. Igen. Och esterna skulle underordna sig en främmande kultur. Igen. Det är där en svårighet ligger. Att de ryssar som bor här absolut inte är intresserade av Estland. Men nu har man lagt fram ett nytt förslag i riksadgen. Att man inte ska dela upp folk efter "hemspråk". Blir man estnisk medborgare, då är man est. Det ska bli intressant att se hur det går med det förslaget.

Gerd Kanter kom "bara" fyra i EM i diskustävlingen!