Aug. 18, 2010. Bilden av Sovjet.
I dag kom Anna och Rolle med sina barn. Härligt!
I boken Kommunismens Ansikten undersöker man hur den sovjetiska kommunismen presenterades i Sverige. Jag tycker det är intressant eftersom jag kan se vilka möjligheter svenskarna hade att få en korrekt bild av vad som hände i Sovjet. Jag söker svaret på varför Christian Günther efter kriget menade att "Sovjet är ju en rättsstat."
Kom ihåg att Moskvaprocesserna inträffade under 1930-talet. Att den stora hungern och svälten också skedde under 30-talet.
Martin Alm har undersökt böckerna som gavs ut under tiden 1935 - 1947. Han menar att böckerna som gavs ut före 1941 berättar om terrorn och förtrycket i landet. Man känner till svälten, fånglägren och avrättningarna.
Han refererar till författare som skriver : Den gamla bildade klassen hade försvunnit - flytt, avrättats eller deporterats. Kvar fanns proletariatet. Landet styrdes av de halvbildade, som satte normen för kultur och utbildning.
Jag minns att Ants tant Olga berättade om när sjukhuset i ryska Karelen, där hon arbetade, plötsligt tömdes på alla läkare, och annan personal som städare o dyl. fick arbete som läkare istället. "Kan de där läkarna, då kan alla." Hon flydde därifrån.
Litteraturen efter Sovjets inträdande i andra världskriget på de allierades sida vände dock bilden. Hotet var därefter Tyskland. ... även Sovjetunionens handlande mot Finland och de baltiska staterna 1939 - 1940 måste förstås mot bakgrund av hotet från Tyskland. skriver Martin Alm. Alltså den terror mm som man tidigare insett glömdes helt bort??
En reseskildring skriven av fackföreningsmän inom järnvägsmannaförbundet; en annan skriven av två socialdemokratiska journalister skriver mycket gott om Sovjetunionen; båda utgivna strax efter kriget. Så här efteråt vet vi att de visades kulisser och speciella kolchoser tillrättalagda för visning för utlänningar. Precis det som vår granne "farbror L." upplevde på 50-talet, när han kom hem från en resa i Sovjet och berättade att de möts av jublande människor när de klev iland från ett fartyg, som tagit dem till en fantastisk kolchos, där alla människor verkade nöjda och glada med sin tillvaro.
De föll för det förljugna skådespeleriet helt enkelt. Det anser jag att man skulle ha genomskådat. Vi visste ju sedan tidigare vad som hänt i landet.
Finns det något försvar för Günthers uttalande? Jag ska fortsätta min undersökning med vad som beskrevs i de svenska tidningarna under den aktuella tiden. Det är skrivet av en annan författare.
I boken Kommunismens Ansikten undersöker man hur den sovjetiska kommunismen presenterades i Sverige. Jag tycker det är intressant eftersom jag kan se vilka möjligheter svenskarna hade att få en korrekt bild av vad som hände i Sovjet. Jag söker svaret på varför Christian Günther efter kriget menade att "Sovjet är ju en rättsstat."
Kom ihåg att Moskvaprocesserna inträffade under 1930-talet. Att den stora hungern och svälten också skedde under 30-talet.
Martin Alm har undersökt böckerna som gavs ut under tiden 1935 - 1947. Han menar att böckerna som gavs ut före 1941 berättar om terrorn och förtrycket i landet. Man känner till svälten, fånglägren och avrättningarna.
Han refererar till författare som skriver : Den gamla bildade klassen hade försvunnit - flytt, avrättats eller deporterats. Kvar fanns proletariatet. Landet styrdes av de halvbildade, som satte normen för kultur och utbildning.
Jag minns att Ants tant Olga berättade om när sjukhuset i ryska Karelen, där hon arbetade, plötsligt tömdes på alla läkare, och annan personal som städare o dyl. fick arbete som läkare istället. "Kan de där läkarna, då kan alla." Hon flydde därifrån.
Litteraturen efter Sovjets inträdande i andra världskriget på de allierades sida vände dock bilden. Hotet var därefter Tyskland. ... även Sovjetunionens handlande mot Finland och de baltiska staterna 1939 - 1940 måste förstås mot bakgrund av hotet från Tyskland. skriver Martin Alm. Alltså den terror mm som man tidigare insett glömdes helt bort??
En reseskildring skriven av fackföreningsmän inom järnvägsmannaförbundet; en annan skriven av två socialdemokratiska journalister skriver mycket gott om Sovjetunionen; båda utgivna strax efter kriget. Så här efteråt vet vi att de visades kulisser och speciella kolchoser tillrättalagda för visning för utlänningar. Precis det som vår granne "farbror L." upplevde på 50-talet, när han kom hem från en resa i Sovjet och berättade att de möts av jublande människor när de klev iland från ett fartyg, som tagit dem till en fantastisk kolchos, där alla människor verkade nöjda och glada med sin tillvaro.
De föll för det förljugna skådespeleriet helt enkelt. Det anser jag att man skulle ha genomskådat. Vi visste ju sedan tidigare vad som hänt i landet.
Finns det något försvar för Günthers uttalande? Jag ska fortsätta min undersökning med vad som beskrevs i de svenska tidningarna under den aktuella tiden. Det är skrivet av en annan författare.
Trackback
