.

På radion i dag diskuterades skolan. I Estland. Det var intressant att höra hur man ser på samspelet mellan barn, föräldrar och skola. Föräldrarna menar att barnen ska sköta skolan och göra sina läxor och sköta sin hygien.
Barnen gör som föräldrarna vill i det här fallet.
Lärarna ser barnen som individer. Ser att barnen gör det föräldrarna lär dem. De ser till att barnen utvecklas som individer. Om ett barn skulle bli bortglömt, då säger barnet själv till.
Det låter som en saga, men det är helt sant. Men självklart kan jag inte säga att det är så i alla familjer, men bara att det sägs helt självklart är positivt.

När Vello var här berättade han att han fått veta att endast hälften av alla barn i Sverige har fungerande föräldrar. Det är skilsmässor, missbruk och dödsfall som förorsakar de flesta problemen, men jag vet att det också är tidsbrist och felfokusering. Jag reagerade väldigt starkt när en gravid kvinna berättade i en veckotidning om allt hon skulle hinna med under sin barnledighet. Jag tänkte då, att det skulle vara spännande att höra vad hon egentligen hann med. I samma artikel påpekade man att det ofta var så, att barnen fick inte störa föräldrarnas karriär och vardagsliv, men om föräldrarna skildes, då störde det barnen, men det tog man ingen notis om. Jag vet att det här låter hårt, men det stod så. För mig är varje nytt litet barn jag tar hand om en ny spännande individ, och det har jag haft många tillfällen att diskutera professionellt, och jag noterade då, att många reagerade med undran när jag sa så.

Solen har gått ned. Det blåser, träden böjer sig för vinden, men inte så som då. Fortfarande ser man halva träd och grenar utefter vägarna. Men alla vägar är farbara. Nästa gång vi kommer hit har nog trädens löv ändrat färg.